PTSD?

21.07.2019
Idag hände något som fick mig att fundera ifall jag har PTSD. Det känns som om jag kastar skit i människors ansikte som på riktigt har det men...
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här utan att berätta detaljerna om det. För 5-6 år sedan så levde jag i en giftig omgivning i cirka ett halvår. Jag minns inte så mycket då jag förträngt det mesta. Men jag minns min rädsla, deras ilska och tystnaden från mina vänner. Jag minns att jag var så rädd att jag inte vågade se honom i ögonen. Jag trodde att hans ilska var mitt fel.
Fem år senare och jag gråter fortfarande över vad de gjorde mot mig. Fem år senare och deras namn dyker fortfarande upp i mitt huvud. Fem år senare och min omgivning påminner mig ständigt om dem.
Sen stack de och folk sa att det var mitt fel. Det var jag som var problemet.
Under dessa fem år har jag mött män med samma ilska inom sig som de. Den manliga ilskan. Jag är så rädd för den. Efter deras utbrott får jag panikattack och är tvungen att skada mig själv. Ibland i flera dagar.
Jag undvek att göra de saker som jag tyckt om, för att inte trigga männens ilska. Jag har nu närmat mig dessa saker, men är fortfarande jätteobekväm.
Efter att de hade stuckit och jag hade försiktigt rest mig upp igen, fylldes jag av ett kraftigt hat som först för nästan ett år sedan försvann då ja flyttade till en annan del av Finland.
Den här sommaren har gått förvånansvärt bra, jag har inte alls mått dåligt eller haft lust att skada mig själv. Tills idag.
Det hände en sak på jobbet. Det var oskyldigt, ingen ilska, inget anklagande eller något. Men jag kände mig lite förnedrad och händelsen kan på ett mycket svagt sätt kopplas till händelsen för fem år sedan. Men det räckte. Fick tyngre andetag, grät och blev tvungen att skada mig själv.
Är det här PTSD? Om inte... vad? För det här... eller det DÄR var ju inte en normal reaktion.
Cecilia Yrttiaho

Ekonom och utvecklingspsykolog Cecilia svarar

25.07.2019

Hej! 

Vad tråkigt att höra att du har varit med om hemska och traumatiska saker som plågar dig än idag. :( Utan att ha information om exakt vad det är som du har varit med om så är det ju tydligt att du har oläkta sår från relationer med andra människor. Tyvärr är detta en egenskap som vi människor har, att ha svårt att glömma och istället älta det som har hänt. Vi ältar det som andra har gjort mot oss, som vi har gjort mot andra och ångrar hur saker har blivit. Kanske saknar vi den del relationer medan det känns skönt och hälsosamt att ha lämnat andra relationer bakom sig.

Att lära sig att släppa saker och förlåta är en sak som var och en kan träna upp. Att förlåta behöver inte betyda att man accepterar en annan människas handlingar, men det kan vara ett sätt att själv gå vidare. Ibland har man också tänkt så mycket på en sak så att man inte orkar tänka mera på det, och därför släpper saken. Grejen med det som har hänt i det förflutna är att vi har ingen möjlighet överhuvudtaget att ändra det som har varit. Det vi kan göra är att ta lärdom av hur det fick oss att må och därför få guidning till att hitta bättre situationer och relationer i framtiden.

Du nämner den manliga ilskan. Det finns massor med fina pojkar och män som inte har behov av att hävda sig genom att bete sig aggressivt mot omgivningen. Var noga med vem du släpper in i ditt liv och var inte rädd att gå vidare och bryta kontakten om du märker att en person i din närhet har problem med sin ilska. Ofta är det något i dem som är fel och sönder, men det går ut över någon annan. Det här ska vi inte blanda ihop med vanliga konflikter och gräl, det är en naturlig del av livet. Men ingen människa ska behöva vara rädd för någon annan.

Som jag ser det har du två alternativ. Det första är att du hittar strategier att glömma och gå vidare på egen hand. Detta sker inte över en natt, men saker som man fokuserar sin energi på har en tendens att bli större. Ett exempel: tänker man massor på och oroar sig över ett problem så känns problemet jättestort. Svänger man på tankarna och noterar problemet men fokuserar på en lösning så känns plötsligt inte problemet lika stort längre. Vi människor har en otrolig kraft att påverka hur vi ser på livet med våra tankar. Jag menar inte att man hela tiden ska låtsas vara glad och undvika problem, men man ska inte heller hälla bensin på elden genom att tänka alltför mycket på sådant som plågar oss. I synnerhet inte sådant som har hänt förut och vi inte längre kan påverka. Se varje dag som en möjlighet att vara bättre och må bättre. Det andra alternativet är att du går och pratar med någon professionell som kan hjälpa dig att bena ut dina tankar och komma vidare på det sättet.

Vore jag du skulle jag inte fundera så mycket på om det är PTSD eller inte, fokusera istället på tänkbara lösningar. Det är otroligt svårt att snabbt och enkelt avgöra OM det är det, men oavsett så ska ju fokus ligga på att komma vidare.

Håll dig till miljöer, situationer och människor som du trivs med, litar på och känner dig trygg med. Jobba med dina tankar så att du lär dig att svänga dem till något negativt när ångesten över det gamla kommer. Skapa saker att se fram emot i vardagen. Släpp, ta lärdom av det som har hänt och gå vidare. Livet har en hel massa fint att bjuda på, förstör inte det med tankar på gammalt elände. Du kan läsa på lite inom ämnet, t.ex. genom att googla, för att få konkreta tips och redskap att hjälpa dig med dina tankar.

Jag önskar dig en varm kram och vijla och styrka att hitta nya, positiva tankemönster!

H Cecilia

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera