Rädd inför framtiden

Hej!

Att känna oro ibland är något som hör livet till. Vi oroar oss för olika saker och olika mycket, beroende på bl.a. vår personlighetstyp. Det är också så att i vissa perioder av livet så oroar vi oss mera, t.ex. under tonåren eller som nyblivna föräldrar, dvs. perioder då det händer mycket i vårt liv och vi ställs inför nya saker och många val.

Att vara orolig för framtiden är en känsla som kan drabbas oss alla ibland. Men som med all annan form av rädsla och oro så behöver vi lära oss att hantera den så att den inte tar över våra tankar och börjar begränsa oss. Du får komma ihåg att oro är en känsla och det är inte alltid som känslor stämmer överens med hur det egentligen är eller kommer att bli. Framtiden vet vi egentligen inte något om och vi kan i mycket begränsad grad styra över den. Är det just denna osäkerhet kring framtiden som plågar dig mest? Att du inte vet vad som kommer att hända och inte kan kontrollera det? Jag får den uppfattningen då du skriver att du hellre skulle växt upp på mammas eller mormors tid. Tänker du kanske att saker och ting var tryggare och enklare då? Oro för framtiden har nog funnits hos oss människor under alla evig tid. Vi kan kanske tycka att det just nu under det senaste decenniet det hänt/händer så många omvälvande saker att vi som människor har svårt att greppa det och det i sig skapar en framtidsoro. Men faktum är att det nog också många gånger tidigare, rent historiskt sett, har funnits lika omvälvande perioder. Du skriver att ”framtiden kommer att attackera mig till slut” men tänk då på att egentligen så är framtiden redan här, lite beroende på hur man resonerar så är varje ny dag ”framtiden”. Framtiden kommer inte att attackera dig som i ett enda slag utan den kommer uppdelad i mindre händelser under varje ny dag som du får uppleva. Alla dessa nya dagar har du och vi förmånen att leva på det bästa sätt vi förmår tillsammans med andra människor. Även om det händer otrevliga saker ibland så kommer du, precis som alla andra, att hantera dom händelserna så gott du kan just då i den stunden. Vi får också minnas att vi får ta hjälp och stöd av andra i vår närhet då det behövs.

Att vara orolig för döden är inte heller ovanligt och med döden är det ju så att den kan ingen av oss påverka. Men jag vill påminna dig också här om att den dagen då du ställs inför det faktum att t.ex. en närstående går bort så kommer inte världen att stanna för det heller. Ja, du kommer att sörja och vara jätteledsen under en lång tid men du kommer att leva vidare, en dag i taget, och så småningom så viker sorgen undan och lämnar plats för allt det andra som du lever för. Jag tycker att ett citat av författaren PO Enquists är så talande och fint som säger att ”en dag skall vi dö, men alla andra dagar skall vi leva”.  Med det vill jag uppmana dig att leva mera i nuet och försök att inte fundera så mycket på framtiden, som du ändå inte kan påverka.

Istället för att oroa dig och vara ledsen på kvällarna så tycker jag att du ska öppna upp kring de här känslorna och prata om dem! Att få dela sina svåra tankar och känslor med någon kan göra underverk. Prata med mamma/pappa eller någon annan närstående vuxen. Jag tycker också du ska kontakta kuratorn (ifall du studerar) så kan du få hjälp och stöd av henne/honom också. På nätet kan du hitta enkla och bra övningar i medveten närvaro (mindfulness) som kan vara till bra hjälp. Till sist ett boktips; Att leva med tillvarons ovisshet av Anna Kåver.

Mvh, Camilla R-N