Socialfobi?

10.03.2019
Hej. Jag är en tjej som går i högstadiet och har de senaste månaderna varit borta från skolan en hel del pga en musikal som jag är med i. Åldersgruppen för musikalen är 14-29, jag är alltså 15 år yngre än vissa. Jag trivs bra där och känner mej mycket mer ”hemma” med dem. Jag har alltid fått höra att jag ser och beter mig som minst 3 år äldre än vad jag är. Nu skall jag tillbaka till skolan som jag nu på senaste tiden skippat helt. Jag har jävlit mycket ångest för det. Jag trivs på scen och vet vad jag kan. Men i skolan mår jag dåligt, människor hatar mycket på mig pga att jag är en stark feminist och har haft en flickvän. Alla vet vem jag är och förr var jag den som var mest populär och jag var kompis med alla. Nu är jag rädd för att gå själv i korridoren. Jag är inte rädd för att någon skulle hoppa på mej för jag är bra på att argumentera och har gått i boxning och vet att jag har vuxna på min sida. Men förr var jag mycket extrovert och skulle inte ha tänkt tanken av att vara rädd för att gå själv i korridoren. Det är speciellt äldre folk som dömer mig och eftersom människor vet att jag är framgångsrik och bra i skolan så vill de hitta fel på mej. De minsta felen jag gör uppmärksammas. Jag hatar människorna i min ålder. Jag har tänkt tanken på socialfobi, men jag kan ändå stå på en scen för 66 000 människor i direktsänding i tv. Jag skulle kunna uppträda för hur många som helst, men inte för dem i min skola eller de som bor i min stad som är jämngamla med mig. Vad kan jag göra?
Camilla Roslund Nordling

Rehabiliteringsrådgivare på Psykosociala förbundet rf. Camilla svarar

14.03.2019

Hej!

Du beskriver två olika sidor hos dig, dels den starka tjejen som har hittat det som du är bra på och trivs med och dels den osäkra tjejen som mår dåligt i skolan och inte riktigt passar in med andra jämnåriga. Alltid går självsäkerhet och självkänsla inte nödvändigtvis hand i hand utan vi kan vara säkra och känna oss bekväma med att göra vissa saker, ofta förstås sådant vi är bra på medan vi i andra situationer,  där vi är mer oskyddade och privata kan känna osäkerhet.

Det kan vara så att det är långt ditt goda självförtroende som bär dig och gör att du vågar ta dig an utmaningar, stå upp för dina åsikter och uppträda inför publik. Medan det kanske är så att då du går ur din ”roll” och ska vara privatpersonen X så spökar en dålig självkänsla och du upplever kritik och kommentarer på ett mycket personligare sätt. Här är lösningen att försöka jobba på att stärka den egna självkänslan. Självkänslan behöver vi jobba på hela livet. Har länkat information kring självkänsla och självförtroende som finns här på Decibel men det finns förstås mycket mer kring ämnet på nätet.

https://www.decibel.fi/information/sjal/sjalvfortroende-och-sjalvkansla

Högstadiet är en svår period för jättemånga, det händer så otroligt mycket både fysiskt och psykiskt i just den åldern. Man ska frigöra sig och blir mer självständig, man vill vara unik men samtidigt passa in med sina jämnåriga.

Mycket av det som du upplever i skolan så kan säkert bottna i avundsjuka. Avundsjuka i sig är en naturlig känsla som vi alla kan känna av ibland men det är förstås inte ok att behandla någon illa pga. den. Många gånger påverkar avundsjuka beteendet på ett ”omedvetet” plan och det är svårt att godkänna att man är avundsjuk, också för sig själv.  

Avundsjuka, så här mer allmänt, är ju något som man kan råka ut för av många olika orsaker och sammanhang (t.ex. på nätet) och då kan följande saker vara värt att tänka på: - att de som ”hatar” inte har någon verklig makt över någon annan. Att försöka ignorera dem kan vara värt att pröva, märker de att kommentarerna inte har någon effekt så slutar de antagligen. Att man använder sin tid, positiva energi och talanger för mer produktiva saker. – att man försöker möta dåligt med bra, det finns inget som släcker eld lika bra som vatten. – att lyssna mer än man pratar - ju mindre man berättar desto mindre finns det att vara avundsjuk på (till vem berättar du?). Kom ihåg att du kanske är tillräckligt beundrad som det är och att andra kanske vill vara som du, men inte kan hantera sin avundsjuka. -Ta inte det andra säger till dig personligt. I de flesta fall reflekterar andras kritik av dig mer på dem själva än på dig som person. De reagerar på ett speciellt sätt för att de har andra referenser än du i livet.

Mobbning/utsatthet/otrygghet på skolan är aldrig ok och där ska du ta hjälp av t.ex. kuratorn så att hen får hjälpa och stöda dig i den situationen. Jag tycker också du ska prata med någon vuxen som du litar på, ofta hjälper det att få öppna sig åt någon som kan lyssna och stöda. Finns det någon, t.ex. ur musikalen du deltar i, som du blivit vän med och som kanske befinner sig i en liknande situation (som också går i skolan) som du kanske kunde prata med? Hur har andra hanterat ev. avundsjuka?

Ta hand om dig!

Kram, Camilla R-N

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera

Hej, min pojkvän har det lite jobbigt just nu. Han har haft det väldigt stressigt länge och nu har det börjat påverka hans mentala hälsa på riktigt. Han upplever ångest och oro och han säger att stres...
Läs mera