Tvångstankar & Ångest

Hej!

Problem 1. Tvångstankar
Jag börjar bli väldigt orolig och irriterad över mina tvångstankar. När ska man söka hjälp? Det hela är så dumt och onödigt egentligen, men ändå kan jag inte sluta. Det är alltid en röst i huvudet som säger "du måste göra det, annars kommer hen dö". Har också någon konstig grej att jag bara "gillar" jämna tal, och inte udda. När jag går räknar jag två, fyra, sex, åtta, tio, tolv och om igen. Om jag har gjort nåt en gång måste jag göra det igen så det blir jämnt. Får också för mig att jag kanske råkat lagt upp nåt på min snapchat mystory och måste hela tiden gå in och dubbelkolla. Detta gör att jag blir försenad. Kollar alltid så att bankkortet eller körkortet inte har ramlat ut, men det har det ju såklart inte. Måste också kolla minst 4 gånger om jag har packat ner allt när jag ska någonstans. Vet att det är normalt att kolla en extra gång men jag kollar verkligen jättemånga gånger. Om jag har plattat håret eller strukit en skjorta måste jag kolla jättemånga gånger att jag dragit ur sladden. Om jag är ensam hemma och sak lämna huset själv tar jag ibland en bild på att sladden faktiskt är urdragen eller att spisplattorna är av, för att ha som bevis ifall nåt skulle hända. När jag kör skoter t.ex om jag genar i en kurva så att jag far över mittstrecket på vägen måste jag göra det igen så det blir jämnt 2 gånger. Jag kan också få för mig att stta på blinkersen helt plötsligt, och då måste jag göra det igen så det blir jämnt. Om jag råkar se hastigheten hur hårt jag åker t.ex 50 km/h så måste jag sakta i, och gasa pånytt så att den visar 50 för att det ska ha hänt 2 gånger (jämnt tal). När jag ställer väckarklockan trycker jag av/på den och räknar ett,två,tre,fyra och om igen. Jag måste dubbelchecka telefonen jättemånga gånger för att se att alarmet faktiskt är på. När jag går inomhus går jag aldrig på tröskeln, och jag räknar alltid stegen så att om jag t.ex går genom hallen så måste jag sluta på ett jämnt tal, typ 4 steg. Gör också så kallade "vanliga saker" som att kolla att dörren är låst jättemånga gånger osv. Ibland får jag också för mig att saker måste ligga vinkelrätt på bordet. Är också otroligt rädd för att jag ska dö. När jag kör skoter känns det som om den kommer explodera. Är livrädd för att flyga, trodde det skulle bli bättre när jag utsätter mig för det flera gånger om året, men nej, det blir bara värre.

Det störtsa problemet är ju att dessa saker tar tid, och jag blir sen eller lägger mig senare för att jag inte kan sluta kolla om väckarklockan faktiskt är på, fast jag har kollat 8 gånger.

Jag VET att av att göra dessa saker kommer inte göra något bättre men jag kan ändå inte sluta. Jag försöker att tänka men påriktigt, det spelar ingen roll om du gör si eller så", men det går inte, rösten finns ändå där och säger till mig att jag måste. OM jag borde söka vård, för jag vill ju slippa det. Hur går jag då tillväga? Har inte pratat med någon annan än en kompis om detta eftersom jag tycker att det är så pinsamt.

Problem 2. Ångest
Bör jag vara orolig över min ångest? Får väldigt mycket ångest, speciellt prestationsångest i skolan. Mina föräldrar har inga krav på mig, det är bara sån jag är. Att jag måste prestera på topp hela tiden.
Oroar mig verkligen över allt. Om jag sak på en t.ex fest så frågar jag ALLA detaljer.
Om t.ex min mamma frågar mig om jag vill gå ut på promenad så känner jag att jag måste säga ja, för annars får jag dåligt samvete. För ett tag sedan var min familj med kusiner på villan och det frågade och jag ville simma. Jag ville verkligen INTE simma, men jag kände att jag var tvungen bara för att skapa ett minne, och inte ha dåligt samvete. Tog ett test på internetet och testet sade att jag hade allvarlig ångest, men man ska ju inte lita på ett test, och nu när jag skriver låter det inte lika hemskt som jag upplever det.

Problem 3. Stress
Är också otroligt stressad. Övertänker allt. Kan bli så otroligt stressad över så små saker. I åttonde klass fick jag reda på att vi skulle hålla ett tal i nian, vilket var ungefär min värsta mardröm. Och jag tänkte på det varje vecka i ett år. Om jag ska någonstans kan jag ha packat allt men väl när vi ska åka börjar jag tänka "men det där kan jag väl ta med" och springer runt överallt.

"Vet"/tror också att jag är HSP, högkänslig person. Blir otroligt stressad av flygplatser, shoppingcentrum och ställen med mycket folk och hög volym i. Börjar svettas, få huvudvärk osv. Klarar inte av när folk går åt alla håll.

Har också fått väldigt dåligt självförtroende. Jag fattar inte hur man ens ska kunna tro att an är värdefull och unik och bla bla bla när man inte får någon bekräftelse? Tror faktiskt att kärlek skulle hjälpa mig att må bättre, men känns som alla bara går på utseende nuförtiden. Så vad ska man göra? Alla pratar om att man inte ska stressa, du kommer hitta den rätta bla bla. Men man kan ju inget annat än att känna sig stressad när alla ens kompisar har provat allt.

Har pratat med skolhälsovårdaren om vissa av dessa saker, men alltid när jag pratar med någon som är insatt får jag det att låta mycket lättare än vad det egentligen är, vilket leder till ingenting. Förra året var jag rent ut sagt riktigt deppig så just det har blivit lite bättre, men har nu då fått mer ångest och sånt. Kommer komma på massa mer saker jag borde tillägga men som jag glömt i stunden.
Tack för att ni lyssnar!