Varför har jag blivit en "attention whore"?

Hej Oklar!

Tack för din fråga! Före vi alls börjar fundera på varför, så vill jag påminna dig om en viktig sak. Det går att ändra på! Se, nu och då under livet så märker vi alla att oj, nu är jag på väg längs en stig som jag inte alls gillar. Det kan vara ett sätt man har börjat tänka på angående något i livet, tex om sin vikt eller i sin roll som förman på jobbet eller till och med i sina politiska åsikter. Tex att man plötsligt inser att man varit smygrasist mot ryssar (kanske för att man växt upp i en miljö där sådana åsikter domierat och att man aldrig ens reflekterat över det) eller att man tänker precis som mamma brukade göra när man var yngre och att man inte gillade det då och inte tycker om det hos sig själv nu. Eller så märker man att man har ett visst sätt att bete sig på eller har ett handlingsmönster som man inte gillar. Kanske för att man följt andras exempel tex på arbetsplatsen men så småningom inser att "det här är inte jag" eller "jag håller egentligen inte med". Eller kanske något som förr varit alldagligt till och med håller på att bli till något slags tvångshandling eller beroende, tex att träningen går överstyr. Oavsett så händer det oss alla, många gånger under livet till och med, och min personliga åsikt är att det SKA hända också.

Jag tror att vi alla behöver ett visst mått av självinsikt. Vad är det jag håller på med? Är jag okej med det här? Är det här jag? Det är inte bara andra som kan och ska säga åt oss när vi gör något tokigt, skadligt, omoraliskt eller "fel" på något vis, utan vi ska kunna säga till åt oss själva också. Uppfostra oss själva under livets gång. Gärna tidigt, innan alla handlings- och tankemönster sitter som sten i ryggmärgen, men det kan vara svårt ibland att inse, håxa, få de där ahaa-upplevelserna. Detta såklart eftersom beteenden ofta brukar komma smygande och tankemönster utformas under en längre tid. Ibland kommer insikten på några sekunder, tex när man blir motbevisad, får höra nya argument eller är med om något som ändrar ens uppfattning radikalt, och då kan såklart den egna självbilden gunga till ordentligt. Man kan känna sig riktigt vilse i sig själv då. Och visst är det så att vi förändras under hela livet. Vi vill gärna säga att det alltid är frågan om en positiv utveckling, att vi mognar och växer till något bättre, men tyvärr är det ju inte alltid så i verkligheten - ta bara sura gamla gnällgubbar som exempel ;). Poängen är dock att alla de här förändringarna bidrar till vår identitet, uppfattningen vi har om oss själva om vem vi är, så såklart är vi inte samma människa som vi var när vi var 13 eller 33.

Att du nu upplever att du söker uppmärksamhet från män lite väl mycket, det är en självinsikt. Det har inte så mycket att göra med hur mycket andra söker killars uppmärksamhet eller vad som är normalt accepterat, för DU SJÄLV trivs inte med det här beteendet, det här behovet. Och någon form av behov har du, eftersom allt vi gör nog mer eller mindre beror på att vi behöver något. Jag kan bara kasta ut lite gissningar på tänkbara orsaker till varför du har börjat bete dig så här, alltså vad ditt behov är, och det är bara du som vet vilken som kan stämma in just på dig.

Varför söker någon uppmärksamhet av det motsatta könet (vi talar om heteros nu för enkelhetens skull)? Det kan vara något så enkelt som att det helt enkelt är kul, alltså ett givande intresse. Sådant man upplever som givande och roligt, tex för att det ger en kick eller stärker ens självkänsla, vill man såklart göra mera av, ha mera av. Folk har gjort de märkligaste saker för att få mer av just det som de tycker att är berikande och givande, och jag skulle inte säga att det att du fixar möjligheter för dig själv att få positiv uppmärksamhet från killar är det minsta märkvärdigt i sig. Det ligger ju rätt djupt i både vår biologi och vårt samhälle idag att väcka det motsatta könets uppmärksamhet, kanske speciellt då en viss persons av det motsatta könet, för att både arten ska fortsätta och vi själva få en rätt stor bit av meningen med livet (eftersom den är en förutsättning för så mycket annat som familj, hem och traditioner). Är det här bara frågan om att bli lite hooked på en kul grej, så är det knappast så farligt heller. Klart att det i värsta fall skulle kunna bli ett beroende eller att du försätter dig i någon situation du inte vill vara i pga jakten på uppmärksamhet. Men det är lika möjligt att du tröttnar efter ett tag, eller kommer på helt andra tankar när du börjar få en viss persons uppmärksamhet.

En annan tänkbar förklaring är att vi idag är väldigt utseendefixerade och attention whores lite som kultur. Det är fullt av retuscherade bilder på vackra människor överallt och framgång verkar liksom ofta mätas i hur mycket uppmärksamhet vi får för vårt utseende. Det kanske bara är lite vanligare idag att få likes än busvisslingar ;) - men det handlar om samma sug efter uppmärksamhet, oavsett vilket sätt man "fiskar" på. Du kanske inte ens reflekterat över att du har kompisar som sätter lite väl många selfies eller utmanande bilder på insta, att de kanske tom är "värre" än dig? Kanske du bara håxade det här med catcalls för att det är ovanligare numera? Visst, det tröstar inte att höra att andra beter sig lika eller värre, poängen är ju att du inte trivs med det här beteendet.

En tredje tänkbar orsak kan vara att du har ett tomrum som du försöker fylla, ett sug efter något. Klart att det finns attention whores som verkligen beter sig som horor, alltså på något vis "säljer" sitt utseende och sin utstrålning enkom för att få belöning i form av uppskattning, bekräftelse, uppmärksamhet. Som om de på riktigt inte skulle existera utan det här, eller svälta utan det. Det kan vara allt från beroende till något trauma i barndomen som ligger bakom, och som du skrev, en svag självkänsla. De kan på riktigt tro att de inte är värt mer än hur de ser ut. Att skalet är allt. Det kan också vara deras främsta sätt att bygga på sitt självförtroende, alltså att sitt utseende är det enda de känner att de har som är värdefullt, som de är "duktiga" på. Så se aldrig ner på någon som desperat verkar försöka se snygg och sexig ut eller som lägger massor av pengar på sitt utseende, de kan kämpa för livet för att känna sig värt ett skit.

Jag tror ju dock inte att din självkänsla dalat så hastigt att det blivit som bortblåst att det skulle vara orsaken till ditt uppmärksamhetssökande nu - men så hör jag också till de som tycker att man kan vara en strong, independent woman OCH uppskatta uppmärksamhet från det motsatta könet. Jag njuter av att få blickar och komplimanger osv lika mycket som vilken kvinna som helst, men jag är inte mindre stark eller självständig för det. Jag är inget objekt, även om jag gillar att vara vacker/snygg/hot, utan det känner jag i alla fall personligen bara att är en del av att jag gillar mig själv. Det har mindre att göra med karlarna som visslar än hur jag känner mig i mitt eget skinn. Så kanske de här sakerna inte behöver krocka för dig heller?

Självinsikten gör att du har hälften av jobbet gjort redan. Trivs du inte med ditt beteende- och tankemönster just nu, så ändrar du det. Vissa saker går att få bort bara genom att besluta sig för att sluta med det. Andra saker kräver tålamod, övning och lång tid för att förändra. Att sluta gå förbi tex bygg-gubbar på gatan är kanske lätt att sluta med, men vad du ska tänka istället för att tycka om dig själv och KÄNNA dig snygg utan publik, det kan du behöva jobba lite mera på. Där kan nog alla vanliga höja-självkänslan-metoder funka, speciellt de som handlar om att tycka om sig själv, gilla sig själv trots skavanker och fulare bitar, bli bekväm i sin egen kropp, gilla sina unika bitar osv.

Det blir nog bra det här, så sparka inte dig själv i skallen för det. Vi har alla (som jag känner iaf och diskuterat detta med) varit där du är nu <3

Ha en skön helg, kram Liselott