Hur länge ska jag orka?

25.02.2020
Vet inte hur länge jag ska orka leva med en ständig oro och ångest. Ångesten börjar ta över mitt vardagliga liv och orkar och vill inte längre göra saker jag förr gillat att göra. Jag kan inte gå i folkmassor där folk tränger sig på en. Har börjat tänka att skulle det bara vara bättre om jag inte skulle finnas. Jag kommer inte kunna göra mig själv illa men tanken finns där endå. Får skuldkänslor strax jag äter onyttigare flera ggr i veckan. Jag har prövat prata med en person om detta och hon säger att jag kanske borde ta kontakt med typ hälsovårdaren och diskutera kring mediciner som kan hjälpa men vill verkligen inte börja ta mediciner. På sidan om allt det här har jag barnreuma. Kan ni ge några bra tips hur jag kan lära mig leva med ångesten och oron? Bara lilla jag
Camilla Pitkanen3

Psykiatriska sjukskötaren/psykoterapeuten Camilla svarar

02.03.2020

Hejsan,

Du har hamnat i en jobbig situation som inte är helt lätt att reda ut själv. Oftast är det så i din situation att man försöker tala sig själv till rätta men om ens tankar är negativa och dystra så är det svårt att hitta någon tröst och förklaring till ångesten där. Därför är din väns tips jättebra, att du skulle gå och prata med någon. När en annan utomstående person får höra din historia så kan hen ställa de frågor du behöver tänka på för att få svar på varför du känner så här just nu. Att vara spänd och ångestfylld i kroppen gör att man till slut bara går omkring och tänker på hur det känns vilket leder till att dessa kroppsliga obehag som ångesten ger bara förvärras. Och då kan man också få tankar på att man inte vill finnas, just för att det är så obehagligt.

Det du själv ska tänka på är att ångest inte är farligt fast det är otroligt obehagligt. Alla människor känner ångest ibland eftersom det är detta som gör oss mänskliga. Ångest är ingenting sjukligt och onormalt i sig utan ofta hör det ihop med något man går igenom i sitt liv just då, som en slags reaktion på att "nu är det för mycket för mig". Det är jättekonstigt tycker jag när jag hör att någon säger "jag har aldrig känt ångest". Ångest drabbar oss när vi upplever något som hotar oss. Förr var det faror i naturen som var hotfulla för människan, alltså verkliga hot som en vrålande björn i full färd att attackera t.ex. när vi levde på stenåldern och bodde i grottor. Idag är det andra saker som triggar igång ångesten, mera overkliga hot som kommer inifrån oss själva, t.ex. prestationskrav på att se ut eller vara på ett visst sätt. Lite sådant som du skriver om alltså, att du får dåligt samvete om du äter onyttigt. Men kroppen gör ingen skillnad på ett verkligt hot eller overkligt hot utan reagerar på samma sätt genom att ge oss ångest. 

I första hand tror jag att regelbundna samtal under en tid med t.ex. skolkurator, hälsovårdare, din förälder eller annan vuxen du har förtroende för skulle räcka bra för dig. 

Med vänlig hälsning Camilla

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera