Orkar inte med skola mer

07.12.2021
Hej. Just nu känner jag att jag bara vill ge upp, sluta gå till skolan, sluta bry mig och bara vara hemma. För mig har inlärningen och skolan alltid varit viktigt men nu känner jag att skolan bara förstör mitt liv och inte tvärtom.
Jag har pratat med skolans kurator och jag tyckte inte det hjälpte, allt hon sa va bara ”sänk din ribba och var inte så hård mot dig själv och dina vitsord”, men det är lättare sagt än gjort. Dessutom tog jag modet till mig och berätta hur stressad och hur mycket ångest jag får av skolan till mina föräldrar, de blev oroliga men så gick det någon dag och allt är som förut, ingen bryr sig och ingen frågar hur jag mår. Känns bara som att allt mod jag tog till mig för att säga hur jag kände är bortkastat. Hur ska jag någonsin kunna bli lycklig och nå dit jag vill?? Jag orkar inte få ångest inför varenda ett prov och varenda en uppsats/presentation som bedöms.. Jag har ju också märkt att arbeten som inte bedöms gör jag mycket mycket bättre än de som bedöms och så ska det inte vara. Alla i skolan tror ju att jag har hur lätt som helst och att jag inte har något att oroa mig över men de vet ju inte hur jag egentligen mår, men jag hatar att få uppmärksamhet så jag vill ju inte säga åt någon. Snälla ni! Jag behöv hjälp. Anonym

Ungdomsinfo- och rådgivningstjänsten UngInfo.fi svarar

13.12.2021

Hej igen!

Nu har jag fått svaret av vår psykolog och hon skriver såhär:

 Hej på dig!

För det första vill jag säga att du varit jätte modig och gjort jätte fint när du verkligen försökt prata om hur du känner och mår. Det att du inte fått den hjälp och det stöd du skulle ha behövt är verkligt tråkigt att höra och det skulle vara viktigt att ditt mående skulle tas på ännu större allvar och fortsättningsvis tas itu med. Du ska inte behöva känna sådär stor ångest på grund av skolan.

Det verkar ju som om du lägger väldigt stor tyngdpunkt på skolan och att klara dig bra där, vilket är otroligt fint och beundransvärt, men det verkar ha gått lite för långt. När det går till den punkten att det orsakar dig obehag och ångest istället för att ge dig tillfredsställelse så har du för höga krav på dig själv och kanske inte prioriterar ditt eget mående längre i det hela. Precis som du skrev här så är det ju inte sådär bara att sänka ribban och sluta vara hård mot sig själv, det är ju en längre process än det. Men risken är ju att du blir helt utmattad om det fortsätter såhär. Du kanske annars är bra på att gömma hur du verkligen känner eller just i och med att du inte gillar uppmärksamhet förstår inte andra hur illa det verkligen är. Jag tycker det skulle vara jätte viktigt att du igen pratar med dina föräldrar och verkligen försöker få dem att förstå att det inte är något tillfälligt utan att du verkligen börjar bli orolig för hur du ska orka. Ibland krävs det lite repetition för andra för att de verkligen ska förstå.

Du ska också komma ihåg att försöka göra sådana saker du kan slappna av med och sådana saker du tycker är roliga att göra. Ge dig själv tillåtelse att bara ta det lugnt och göra saker som du vill, det gör att man återhämtar sig bättre och därför också orkar bättre. Också bara enkla saker som att försöka komma ihåg att röra på sig, äta bra och få tillräckligt sovet gör att man bättre klarar av att hantera både jobbiga känslor och dom utmaningar som kommer emot en.

Det viktiga nu är ju ändå att du inte ger upp på att få stöd för att orka igenom det här, det går absolut att börja må bättre igen och det har du all rätt att börja göra. Du kunde också väldigt gärna komma in till oss på Ärligt talat-chatten på arligttalat.fi för att få lite diskussionspartner och så kunde vi kanske tillsammans hitta på hur man kan gå vidare ifall det inte verkar utveckla sig med dina föräldrar. Chatten är öppen varje vardag 9-12 och på kvällarna må-to 19-22. Där kan du komma och prata helt anonymt, så kan vi hjälpa dig också där.

 

Psykolog Helena

 

Jag skickade din fråga vidare till vår psykolog och sätter in hennes svar här när jag fått det.

Själv tänker jag genast att det skulle vara jätte viktigt att du nu pratar med någon. Du skriver att du varit hos kuratorn, men att det inte gett dig så mycket.

Jag skulle genast rekommendera att du kommer in på vår chatt och pratar med handledare eller psykolog. När man känner det så som du känner det nu, är det viktigt att få bolla sina tankar och känslor med någon och här är Ärligt Talat chatten perfekt. Du kan chatta helt anonymt, 45 min/kväll. Gå in på ärligt talat - kommer genast upp när du goooglar, eller så går du in via vår hemsida unginfo.fi. Där kan du bekanta dig med handledarna och se veckans schema. 

Sköt om dig och hoppas vi "ses" på chatten ikväll!

Hälsningar Marina / UngInfo

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera

Hej, min pojkvän har det lite jobbigt just nu. Han har haft det väldigt stressigt länge och nu har det börjat påverka hans mentala hälsa på riktigt. Han upplever ångest och oro och han säger att stres...
Läs mera