Svag

Hej!
Ett varmt tack till dej för att du skrev och ville berätta om dina problem. Du skriver om flera olika saker som tyder på att du ganska länge mått dåligt och kanske inte fått den hjälp som du skulle behöva. Jag vill i mitt svar till dej ta upp olika frågeställningar så att du kanske kan se på dina problem på ett annorlunda sätt. Du skriver att du haft depression i många år – redan det att man känner sig orkeslös och nedstämd en längre tid påverkar den egna självkänslan och relationerna till människor man har runt omkring sej. Helt riktigt kan det ha haft sin början i utfrysning från tidigare och även i dina föräldrars missbruk. Du har kanske inte haft någon nära vuxen som du har kunnat anförtro dej åt och få hjälp av och det verkar som om du inte riktigt skulle lita på personalen i skolan heller eftersom du inte vill prata med varken lärare, kurator eller hälsovårdare.
Trots det har du hittat en styrka inom dej och kämpat emot både depression och bulimi. Det är helt fantastiskt. Jag skulle vilja att du sätter dej ner och tänker igenom allt det du redan åstadkommit för att må bättre. När du tänker tillbaka på hur det kändes när din nedstämdhet var som värst, hur var dina tankar och känslor då? Jämför dem med hur du känner dej när du skriver att du har blivit en positivare person. Vad har förändrats i ditt eget sätt att tänka? Samma sak när det gäller din bulimi och hur du tog kontroll över den. Hur kändes det att knäcka den? Allt det gjorde DU själv, med att ta kontroll över dina matvanor, dina tankar och dina känslor. Jag hoppas att du kan själv se hur mycket det du redan gjort har förbättrat ditt mående.
Det som är intressant med våra tankar är att vi har alla möjlighet att ändra och styra dem så att de skall få oss att må bättre, men det kräver ganska mycket övning. Vi har alla en hel del tankemönster, det vill säga automatiska tankar som går i en viss bana utan att vi kan styra det. Ofta handlar det om negativa saker om oss själva. Vi har kanske gång på gång fått höra eller tänkt något dåligt om oss själva så att det har blivit en automatisk tanke för oss. Det kan t.ex. handla om att pröva en ny sak och den automatiska reaktionen/tanken är ’nej, jag kan inte’. Det är kanske lite så med dej när du får en mindre snäll kommentar. Vad är din första tanke då? Tänker du något negativt om dej själv? Det kan vara att det är en känsla som kommer först men försök, om det går, att förklara den känslan i ord för då blir den möjlig att hantera. Ta sedan tag i dendär tanken och se på den från olika vinklar. Är det sant det du tänker? Jag menar verkligen SANT? Vad händer med din tanke och kanske också känsla om du märker att det inte är sant? Det tar tid att bryta ner gamla tankemönster och det gäller att inte vara hård mot sej själv när man för femtioelfte gången ältar samma problem. Våga tro att det ändå går framåt och att du ÄR en värdefull person med alla möjligheter oberoende av dina familjeförhållanden. Visst kan det ta sjukt att se andras ’lyckliga familjer’ då man helst av allt själv skulle vilja ha den. Kom ändå ihåg att allt inte är alltid så bra som det ser ut på ytan. Många ungdomar kämpar med liknande problem som du beskriver.
Kom också ihåg att vara snäll med dej själv. Gör saker du tycker om och som får dej att må bra. När du mår bra tänker du goda tankar om dej själv och det får även självkänslan att bli bättre.
Jag önskar verkligen att du kunde hitta en vuxen att bolla dina tankar och känslor med. Fundera över de förslag som Liselott räknade upp i det tidigare svaret. Det är säkert möjligt att �?prata�? med en kurator via e-post också ifall du ogärna går och pratar ansikte mot ansikte. Det viktiga är att du känner att någon lyssnar och vill hjälpa, att du inte behöver kämpa ensam.
Kram till dej och lycka till!

hälsar en av Decibels kuratorer

Länk till Ungdomsstationen Klaara