Panikångest och döden

08.02.2014
Hej Decibel, jag har levt med panikångesten och panikattackerna i några år nu men har aldrig riktigt sökt hjälp. Pratar ganska regelbundet med en kurator/psykolog via skolan men aldrig riktigt om det som hindrar min vardag (konstigt nog).
Äter heller ingen medicin för det då jag inte tror på mediciner.

Så nu frågar jag er om ni har förslag på vad jag borde göra. Vissa dagar är bättre än andra men att ändå varje dag behöva tänka tiotals gånger tänk om detta är sista gången jag ser min pappa, är på denna platsen eller tänk om jag dör om 5 sekunder nu är så jävla tungt. Sen panikångesten jag får direkt någon nämner något från barndomen. ALLTID när någon psykolog eller släkting nämnt något om den eller hur jag var då/ gjort då bränner tårarna bakom ögonlocken och jag blir så besviken på mitt nuvarande jag och får på samma gång panik över att aldrig kunna gå tillbaka till liten. Sen låser jag in mej någonstans, blundar och skakar i hela kroppen och försöker få luft. Eftersom allting bara blir värre för varje år som går skulle jag vilja veta om det verkligen inte finns någon man kan prata med eller göra för att "bli frisk". Mina föräldrar är absolut inte heller något stöd, snarare förvärrat hela saken genom tonåren.

Rörigt och hoppigt skrivet men hoppas ni förstår något.. tack på förhand <3 Slutkörd
Ann Charlott Rastas

Rehabiliteringschef på Psykosociala förbundet rf. Ancha svarar

Rehabiliteringsrådgivare på Psykosociala förbundet rf. Camilla svarar

10.02.2014

Hej på dig!

Du beskriver hur du levt med ångest och panikattacker i flera år nu och ”aldrig riktigt sökt hjälp”, så det är bra att du nu tar tag i detta och vänder dig till oss! Du har haft problemen länge och de har också förvärrats under åren så nu är det nog bra om du verkligen tar tag i det här och söker hjälp. Det är klart att det är jättejobbigt för dig att må såhär dåligt och det tar ju förstås en massa energi av dig som du skulle kunna sätta på andra, roliga saker i livet.

Du undrar om det finns någon man kan prata med eller något man kan göra för att må bättre och det finns det absolut! Panikattacker kan behandlas med psykoterapi och medicin. Du skriver att du inte tror på mediciner men ibland är det bara så att vi behöver medicin, åtm. under en tid, för att hjälpa kroppen att läka eller psykiskt få en bättre balans. Så finns det olika former av självhjälpsmetoder som kan vara effektiva, regelbunden motion, avslappningsövningar, hälsosam mat kan vara sådant som hjälper att hantera störningen. Men allt det här är sådant som du kan få hjälp med att reda ut tillsammans med en regelbunden samtalskontakt.

Du ska genast ta kontakt till Mentalvårdsbyrån/Ungdomsmottagningen där du bor och beställa tid för samtal. Vad som dock krävs för att man ska kunna få hjälp med den här typen av besvär är att man förbinder sig till en längre tid av regelbundna samtal, man får inte ge upp efter ett par gånger utan det krävs uthållighet på den punkten. Du måste ge processen tid. Så är det förstås också jätteviktigt att du vågar öppna dig och vara ärlig om hur du mår i samtal med din terapeut, ingen kan hjälpa om den andra inte säger ”som det är”.

Du skriver att du gått till kuratorn/psykologen, men att ni aldrig riktigt pratat om det som hindrar din vardag. Här är ett tips åt dig, så att du kan börja jobba med dessa frågor tillsammans med en samtalsterapeut (kuratorn/psykologen eller via någon mentalvårdsmottagning).
Skriv en lista på de saker som hindrar din vardag där hemma innan du går och pratar. Plockar dessa saker ur din frågetext, för du nämner några viktiga saker som du bör jobba med.
- att du tänker flere gånger om dagen på att det är sista gången du ser din pappa
- att du är sista gången på en plats
- tänk om jag dör
- din barndom, vad är det som smärtat om den. Det är något ni tillsammans bör titta på. Prata kring barndomen, låt tårarna komma.

Kom ihåg, Ångesten/paniken är inte farlig! Den går över! Du är inte ensam om att ha ångest/panik!

Ring till någon av följande mentalvårdsmottagningar i ditt närområde:

Staden Jakobstad, Social- och hälsovårdsverket/Barn- och ungdomsmottagningen/MVC

Tfn (06) 786 2355 (Telefonväxel (06) 786 1111) eller Ungdomspsykiatriska kliniken vid KIURU i Karleby tel. (06) 826 3056

Hoppas att detta hjälper dig att ta upp de svåra saker som gör att du får panik/ångest. Du får stor hjälp av att visa listan och så kan ni börja jobba kring dessa frågor och det kommer att hjälpa dig.

Hälsningar Camilla och Ancha

 

1 Kommentarer

  • flicka 10/02/2014 4:17pm (10 år sen)

    Hej du! Känner igen mig på många ställen i din text och vet exakt hur jobbigt det är. För mig har det tack och lov lättat lite nu i alla fall... Men jag tycker att du verkligen ska berätta allt för kurator/psykolog så att de vet allt och då är det lättare för dem att hjälpa dig. Du behöver inte vara ensam med dina problem, om vi säger så. Det finns ALLTID någon som kan hjälpa dig, jag lovar. <3 Hoppas verkligen att du får den hjälp du behöver och att det blir bättre. Kram

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag har aldrig riktigt varit religiös men jag ska bli konfirmerad, och jag tycker religion är jättekonstigt. Alla som inte tror på Gud hamnar i helvete och brinner där föralltid? Men endå är det en äl...
Läs mera

Hej! Jag är en person som är intresserad av krigshistoria och lägger vikt på min fritid att studera kring krig och konflikter. just nu studerar jag mest kring israel-Palestina konflikten som pågår jus...
Läs mera

En av mina kompisar, som är ateist, frågade av mig (kristen) varför Gud låter dåliga saker hända. Jag har tänkt på det men kommer inte fram till något. Jag tror inte på djävulen, så det går inte att ...
Läs mera

Min familj är kristen och när jag var yngre var jag det oxå. Men för ca 2 år sen så slutade jag tro på Gud för jag tyckte att Biologi var rätt. Nu är jag kristen men jag tror att det var Gud som gjord...
Läs mera