Tron

28.12.2018
Nu i en lite längre period har jag börja känn mera att jag tror på gud/Jesus. Men vågar inte säga till någon av mina kompisar av det för min bästis är inte så troend enligt hen. Jag ska bli konfirmerad nu i somar men är absolut int tagga på lägret som är 1 vecka lång för gillar inte att sova bort hemmifrån men iställer ser jag framemot precis varje "lektion" vi kommer ha. De var en gång en uppgift att man skulle gå ensamm med ungdomsledaren i församlingen o beräta att om och hur man tror på gud/jesus. Just då min bästis sa ti mig att varför tog de så länge för dig att du tror väll inte på gud/jesus och ja er bara som njaa att int vet ja. Och skäms på något vis av att jag tror på gud/jesus men kan int något åt det. Har sedan liten växt upp i en kristen familj med min mamma som troende men vi är inte "lessare" som de brukar säga. Har altså 1 lillasyster bara. Altså vill typ säga ti min bästis att jag är tror ganska mycket på gud/jesus men vågar int är rädd på att mista hen. Ska jag väga berätta det till hen? Skäms
Monika Pensar 2

Teolog och sexualrådgivare Monika svarar

03.01.2019

Hej!

Tack du berättar om din tro här. Jo, om vi ska vara realister så kan tro, eller till och med att man inte har en tro, eller en annan tro än alla andra vara nåt som en mobbare hakar fast vid och "använder" som orsak att frysa ut. Det beror på hurudan miljö man lever i. Det finns ju också t.ex. skolor och orter som på riktigt är mångfaldsvänliga. Oftast vidgas vyerna i gymnasiet och unga vågar visa sig unika, nån är rastafari, nån ateist, nån väckelsekristen, nån börjar sin könskorrigeringsprocess, nån sällskapar med person av samma kön, nån kommer ut som ickebinär eller fast feminist eller vegan, eller olika kombinationer av det här. Det kan också finnas tunga hemligheter som man bättre vågar tala om, som att föräldrarna skilt sig eller att det finns familjevåld.

Ledsamt att du behöver oroa dig för att din vän lämnar dig för att hen tycker du är konstig för att du tror. Att tro på en Gud eller t.ex. ha en innerlig och varm upplevelse av tro, är och får vara en glädjande livserfarenhet. Den ska du ta vara på och hålla ömt, tycker jag. 

Det finns ju olika kristna traditioner. Den meditativa traditionen uppfattar Gud som ett kärleksmysterium av ren nåd och inte nåt man genom mänsklig handling kan tala någon till eller bortifrån. Det är Jesu mamma Marias tradition, som när hon får höra om Jesus, "begrundar och gömmer det i sitt hjärta". Sen har vi den nitiska apostel Paulus tradition, han som från att själv ha varit en "headhunter" av kristna - avslöjat kristna och fängslat och dödat - drabbas av Kristus själv och sen berättar och missionerar resten av sitt liv, genom sin radikala livsstilsomvändning. Det passar inte alla att vittna och predika. Och det passar inte alla att gömma sin tro inombords. Det kan ju också vara olika, olika tider av livet. 

Du är nog en Guds värdefulla vän, även om du inte skulle berätta åt dina kompisar om din tro. Men det kan ju också hända att din bästis har nåt att lära av att du vågar ge ett förtroende och litar på att bli accepterad. 

Har du möjlighet att träffa andra troende, både inom och utanför din egna tradition? Jag kan varmt rekommendera sommarens Humlerock i Nykarleby kommun, som ju ordnas på baptisternas marker och är väldigt poppis och rusfritt musikevent för unga. Och Höstdagarna, som årligen ordnas i november i Svenskfinland och dit finlandssvenska unga kommer från hela landet. Eller på finskspråkiga sidan "Maata näkyvissä". Bottnar din tro i nån väckelserörelse eller frikyrka, så har de alla egna ungdomsfestivaler. Det hjälper mycket att träffa andra som hör till samma trosgemenskap, så man inte behöver känna sig utanför. Se med vänlighet på din egen oro och din ängslan att förlora din vän. Det kan vara en viktig erfarenhet i ditt liv, att förstå rädslan att "vara annorlunda" och "bli lämnad ensam". Och den som eventuellt tar avstånd från dig och din unika tro, kan vara räddast av alla, att bli ensam och utan dig. Var frimodig, fri & modig med din tro, den är din egen och en gåva som ingen kan stjäla, var kärleksfull med den. I nån situation kan det betyda att tala öppet, i en annan att lyssna in och låta tron vila inombords och bygga upp ditt inre och göra dig väl. Tro är också nåt som mognar och har en egen utveckling den med och att undersöka och fundera kring sin egen tro och andras, är helt tillåtet.

Nu utgick jag från att du berättade åt mig om tro ur kristen kontext, men även om din tro är mer ovanlig för våra nejder än så, t.ex. Jehovas vittne eller islamsk eller buddhistisk tro, så gäller nog samma kärlekskod - döm inte, men älska och acceptera dig själv. Och andra. Som de är. Och som de tror. Alla behöver inte tycka och tro lika. Och man får modigt vara sig själv. Tro är den finaste av gåvor. Och att "berätta" att du har fått den gåvan, ja det finns också sätt att vara i sin tro utan att behöva förklara den åt nån eller erkänna den utåt, den syns ändå, denn finns ändå. I det hjärtegoda och varma, som Topelius skriver om i sin psalm Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt. 

Glädje & frid - Monika

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag har aldrig riktigt varit religiös men jag ska bli konfirmerad, och jag tycker religion är jättekonstigt. Alla som inte tror på Gud hamnar i helvete och brinner där föralltid? Men endå är det en äl...
Läs mera

Hej! Jag är en person som är intresserad av krigshistoria och lägger vikt på min fritid att studera kring krig och konflikter. just nu studerar jag mest kring israel-Palestina konflikten som pågår jus...
Läs mera

En av mina kompisar, som är ateist, frågade av mig (kristen) varför Gud låter dåliga saker hända. Jag har tänkt på det men kommer inte fram till något. Jag tror inte på djävulen, så det går inte att ...
Läs mera

Min familj är kristen och när jag var yngre var jag det oxå. Men för ca 2 år sen så slutade jag tro på Gud för jag tyckte att Biologi var rätt. Nu är jag kristen men jag tror att det var Gud som gjord...
Läs mera