08.07.2019
Jag har levt med psykiska problem sedan jag gick i fyran. Ska nu börja åttan. För ett år sedan fick jag söka akut hjälp för då drabbades jag av panikångest. Har nu levt med psykolog å sånt hela sjuan vilket funkat bra. Jag lärde mig "kontrollera" ångesten och mådde helt ok fram till typ april. Då kom helt plötsligt kroppkomplex och bantingstankar tillbaka (försökte banta i fyran utan lyckat resultat) och jag slutade äta. Omedvetet åt jag inte och detta blev värre och värre. I början av juni kom detta fram hos psykologen och hon ringde hem till mina föräldrar. Situationen blev lite bättre och jag mådde bättre. Sen träffade jag en kille för några veckor sedan som jag fick väldigt snabbt känslor för. Vi är idag ihop men efter att jag träffade honom har problemen blivit värre. Jag tappade lixom kontrollen över känslorna och nu mår jag jätte dåligt. Inte på grund av honom, utan mer för "hjärnspökena" har tagit över kontrollen. Jag har panikattacker varje dag och jag äter inte. Idag har jag mått riktit illa fysiskt och haft huvudvärk och skakat pga näringsbrist tror jag. Mina föräldrar försöker hjälpa men såklart blir de oroliga och vill "övervaka". Jag har gått ner ca 7 kg på någon vecka. Vad gör jag för att få tillbaka kontrollen över mitt liv? Vill snart inte leva mer.
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi
svarar
Om Tessi:
Kan svara på frågor om: kroppen, pubertetsutvecklingen, sex, relationer, hälsa, sjukdom, psykisk ohälsa o.s.v.
09.07.2019
Hej,
Det bästa du kan göra är nog att vara helt öppen och ärlig med din psykolog och berätta precis vad som rör sig i ditt huvud. Om du försöker dölja saker eller hålla upp en fasad av att allt är bra så leder det oftast till att problemen bara växer.
Det är på sätt och vis ganska vanligt att problemen ändrar eller förvärras så man träffar en ny partner, dels blir det kanske uppenbart på ett helt nytt sätt att allt inte är som det ska, och dels har man en viktig sak till som man måste värna om och är rädd att förlora. Jag hoppas att din pojkvän är förstående, och att han inte bidrar till att sätta press på dig (mer än den pressen du sätter på dig själv, men den kan han ju inte direkt påverka.)
Var inte rädd för att berätta för människor vad du behöver, det gör det lättare för alla om kommunikationen är ärlig. Huvudsaken skulle vara att du skulle återfå din balans, så att du kan börja äta igen. För så länge du inte äter så är det svårt att få någonting annat heller att fungera. Alla tankar och rutiner i kroppen blir råddiga om kroppen inte får det den behöver.
Så jag hoppas att din psykolog har öppet även nu på sommaren och tar emot dig. Och skulle det vara så att hen inte har det så tycker jag att du tillfälligt skall hitta någon annan att tala med. Du är viktig och det är viktigt att du börjar må bättre.
Många kramar
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar