Vad händer efter döden?

Hej,

Döden är när kroppen slutar leva, men vad händer med "jag"? 
Alla kulturer har tankar om vad som händer med det vi ofta kallar själen efter att kroppen dör. Att fundera på vad som händer sedan är alltså nåt som alla mänskor alltid har gjort.
Ofta tänker man att livet efter döden är en bättre version av livet vi levt hittills. Därför finns det många beskrivningar där "Himlen" till exempel har gator av guld och allting är superfint. Men eftersom vi alla är olika så kanske det du tycker att är fint är nåt annat än det jag tycker att är fint. Därför är också våra tankar om livet efter döden väldigt olika. För en del mänskor kanske bara det att livet tar slut är bra nog. Jag hoppas själv på fint väder och goda vänner. 

I kristendomen är gemenskapen med Gud och goda vänner en viktig sak som gör Himlen till det bästa stället. Bibeln pratar om hur Gud väntar på att vi ska komma så långt i livet att vi är färdiga, och att Gud har förberett en plats åt oss där. Men inget om hur det kommer att vara annat än att det känns som hemma.
Ingen vet med säkerhet hur det blir, eftersom de som upplever sig varit döda en stund och sedan kommit tillbaka till livet sällan kan berätta mer än att "det kändes bra".

En bebis som ännu är i sin mammas mage vet väldigt lite om hurudant det är att vara en vuxen mänska. För en ofödd bebis är världen ganska liten, varm, mörk och man känner att det finns nåt utanför som ibland trycker på fostrets lilla värld. Ingen kan heller komma tillbaka in i magen och berätta hurdant det är utanför, och fast vi kunde så skulle fostret inte förstå.
Jag tror att det för oss är lika svårt att förstå hur det är efter döden, som det är för fostret att förstå hur stor världen är efter födelsen. Att den är mycket större och häftigare än man kan tänka sej. Samtidigt är det viktigt för fostret att vara alla nio månader i magen och växa färdigt för att kunna födas, hur roligt det än blir sedan när det föds och får börja lära sej att gå och leka. Jag tror också att det finns en mening med att vi lever det här livet fullt ut först, och att det förbereder oss för vad som kommer sedan. Samtidigt som jag tycker att det ska bli spännande att se hur det blir sedan.

Rune Lindblom
präst i Korsholms svenska församling