Varför vill jag må dåligt när jag äntligen mår bättre?

08.02.2022
Hej! Jag är en tjej i tonårsåldern och jag har mått ovanligt dåligt det senaste året på ett sätt som varit skadligt för mig själv. De senaste månaderna har jag faktiskt äntligen mått bättre som jag längtat efter så länge, men när jag väl är lycklig känner jag mig nästan tom.

Det känns som att jag VILL må dåligt, trots att när jag ser tillbaka på tiden jag mådde som sämst vill jag aldrig vara i den situationen igen, men samtidigt vill jag nästan må dåligt för att känna något. Varför känner jag mig mer som mig själv när jag mår dåligt?? Varför vill jag må dåligt när jag äntligen mår bättre efter ett hemskt år? Hur jag än mår känns det fel.

Anna

Terapeut Kirsi svarar

14.02.2022

Hej!

Tack för din fråga. Först vill jag bara säga att det är fint att du mår bättre. Du märker skillnaden och skriver att du inte vill tillbaka till den tiden när du mådde som sämst. Det kan jag gott förstå och jag tror att du har gjort ett stort jobb med dej själv för att ha kommit såhär långt. Samtidigt är du fundersam över tomheten du känner när du är lycklig/mår bättre.

Känslor, vad vi än känner, är aldrig fel. De uppkommer oftast genom att vi läser av en situation och det sker en reaktion inom oss. Den här rektionen leder sedan till att vi agerar på ett visst sätt och människorna runt omkring oss kan se hur vi känner och de kan i sin tur agera på våra känslor. Vi kan bli vana att känna på ett visst sätt. Känslor bidrar till att vi hamnar i ett mönster av beteenden, vi triggas av något som alltid ger samma känsla och beteende. Känslorna vägleder oss och vi kan förstå oss själva och vårt beteende just tack vare våra känslor. Det att man känner tomhet eller ingenting kan då upplevas som skrämmande och konstigt. Hur skall man förstå sig själv om man inte har känslor?

Vi människor är gjorda så att vi märker det negativa omkring oss mycket snabbare än det positiva. Det är för att vi skall överleva. I tonåren är känslorna väldigt starka och det kan vara svårt att reglera känslor på ett sätt som skulle få oss att må bra. Vi fastnar i oro och ältande och ser hotbilder överallt. Kanske det var det som hände med dej? Fanns det tom något bra med att må dåligt som gjorde att det var svårare att komma ur det? Fick du tex mera uppmärksamhet, vänlighet och medkänsla av dina föräldrar/vänner/lärare? Kände du att det ställdes mindre krav på dej då? Ibland blir ens illamående lite av en ny identitet att leva efter som i all sin hemskhet är bekant och hanterbart. Det är ju tryggt att känna känslor man känt ofta och länge.

Jag tänker mej att den tomhet du känner nu är en alldeles normal reaktion på att du igen lär dej att ta in glädjefyllda känslor och kan börja agera på dem. Känslan av glädje är ju en signal för oss att göra mer av det som känns bra. Precis på samma sätt som de dåliga känslorna blev stora och starka när de fick både tid och uppmärksamhet så kommer också de positiva att förändras, lite i taget. Känslor behöver inte alltid vara så högljudda och stora för att vara bra och verkliga. Även små, korta stunder av någon positiv känsla är värdefulla. Genom att märka den lilla stunden ger du den näring och den kommer att växa. Det är säkert. Dessutom är känslor en färskvara som alltid måste upplevas på nytt och på nytt.

Tomhet är kanske samma som neutralt. Inte bra, inte dåligt, utan bara något som du har en möjlighet att fylla med det du väljer själv. Du har gått den andra vägen och vet att du inte vill tillbaka dit. Så påminn dej dagligen om saker och människor du tycker om och gör det som ger dej glädje. Le mot dej själv i spegeln och lita på att du kan hitta en ny väg att gå. Ett litet steg i taget.

Lycka Till!

Hälsningar, Kirsi

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera