Jag har på sistone börjat uppleva ångest då jag börjat få minnesbilder från min barndom.
Jag har växt upp i ett lyckligt hem men jag har också fått erfara hur mina föräldrar bråkat under min barndom. (OBS! Våld har aldrig förekommit!)
När jag var 12 hörde jag mina föräldrar när de hade sex. Jag gick till dem (såg allt) för att säga att de skulle sluta. Det känns som om jag utvecklade ett trauma efter detta. Jag kan ärligt säga att jag nästan varje vecka är rädd för att jag ska höra dem ha sex.
Idag är jag 20 år och har en pojkvän. Under vårt förhållande har jag på något sätt alltid tyckt sex är äckligt och har nu på senare tid börjat fundera om det kan bero på det att jag både såg och hörde mina föräldrar.
Det känns som om jag börjat tänka mer på den lilla flicka som jag var.. som hörde mina föräldrar gräla och hörde mina föräldrar ha sex. Egentligen vet jag inte vart jag vill komma.. jag har ju ingen direkt fråga. Men kan jag ha ett trauma från det? Hur ska jag få bort det? Mina minnesbilder är alltså en blandning av ljudet från då de har sex och oljudet från dem när de grälade.
Vad ska jag göra egentligen? :(
(Mina föräldrar är typ lyckligare än nånsin idag).
trauma?
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej.
Jag är ledsen att du känner att du har blivit traumatiserad av det som har hänt i din barndom. Att tvingas lyssna på då människor grälar är alltid tungt, och naturligtvis i all synnerhet om det är ens föräldrar. Jag tror inte att de avsiktligt har velat utsätta dig för det.
Då det kommer till att du har hört dina föräldrar ha sex så är det också hemskt om det har orsakat trauman för dig. Jag tror inte att du är ensam om det, de flesta barn vill väl inte tänka på - eller än mindre höra när föräldrarna har sex. I detta skede vill jag förtydliga att det INTE är okej på något sätt att avsiktligt utsätta ett barn för att på något som helst sätt bli delaktigt i föräldrars/vuxnas sexuella aktivitet, men om det inte finns anledning att tro att det var med avsikt från deras sida så kan man knappast klandra dem för att de hade sex med varandra i sitt eget hem. Det du måste komma ihåg är att de själva äger rätten till sitt eget sexliv - precis som du idag äger rätten till ditt. Det var knappast avsiktligt från deras sida att du skulle höra - och din reaktion är förståelig eftersom du var ett barn, men idag är du inte det - och du inser att alla människor har rätt till ett sexliv, även fullvuxna personer och även föräldrar. Skall man välja så är det ju främst en bra sak att de har sex och att de är lyckliga tillsammans.
Men nu är det ju egentligen inte deras sexliv eller deras gräl som är själva problemet utan det att det hos dig har skapat negativa minnen, som fortfarande påverkar dig. Det är ganska vanligt att barn och unga personer uppfattar både gräl och sex som obehagligt, dels låter det konstigt och kanske skrämmande, och dels saknar man oftast förståelse för det som händer.
Jag tror att det skulle vara bra om du kunde tala med någon om saken, t.ex. en psykolog eller en sexualrådgivare/terapeut, som kunde hjälpa dig bearbeta dina minnen och därmed kanske hjälpa dig se sex som någonting positivt, och som den källa till närhet, gemenskap och njutning som det borde vara. Jag tycker att du skall börja med att kolla upp vad det finns för möjlighet att få samtalsterapi på din hemort, först och främst via hvc eller ditt närmaste sjukhus.
Det går att bearbeta trauman så att de inte längre begränsar en, men jag tror att du kan behöva hjälp med det.
Många kramar
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar