Behöver hjälp

Hejsan!

Tack för din fråga. Ursäkta att du fått vänta en stund på svar, experten jag först skickade frågan åt så visade sig vara på sjukskrivning, det var därför jag aldrig fick något svar därifrån. Ska nu ska jag försöka svara själv.

Ledsen att höra att du upplever såna här slitningar i din familj just nu. Det låter som att det är väldigt mycket omställningar och känslor att ta in för dig just nu, och för din bror. Tonåren är en speciellt känslig ålder för att uppleva föräldrars skilsmässor i, eftersom man själv i den åldern har så mycket som händer i kroppen och livet, så något som skakar om ens grundtrygghet (ens upplevelse av hemmet och människorna i det, i det här fallet) så tar liksom på lite ”extra”. Men givetvis så ursäktar det inte din bror att bete sig dåligt mot dig eller din mamma (eller någon annan för den delen), det förklarar det bara. För jag tror precis som du säger att han egentligen mest är ledsen och inte vet vad han ska göra av alla dessa känslor, så det tar sig uttryck i aggression.

Det låter som att han tar ut mera ilska mot er mamma än er pappa, har jag förstått det rätt? Kanske är det för att han själv identifierar sig mera med er pappa, eller på nåt vis lägger mera ”skuld” på din mamma för det som hänt (fastän en skilsmässa oftast är båda föräldrarnas val lika mycket). Men ibland tar också människor ut sin ilska på de som de upplever är de tryggaste, de som de vet att inte kommer lämna dem fast de beter sig uselt. Jag undrar bara ifall er pappa också är lika medveten om hur han beter sig mot dig och din mamma?
Du nämner inte huruvida era föräldrar kan kommunicera just nu eller om där mellan finns svårigheter att prata med varandra, men jag tänker bara att för din brors skull så vore det bra om alla visste om dessa saker lika mycket. Jag undrar också om det att de bestämt att han inte behöver gå och prata med någon professionell delvist har att göra med att dina föräldrar har svårt att prata med varandra om det?
Som du själv hintar om i din text så borde din bror prata med någon (fast han själv säger att han inte vill). Grejen i såna här fall är ofta att om man säger det som en fråga så säger de per automatik nej, men om man lugnt men bestämt säger det mera som att ”den här tiden så ska vi fara till den här personen och prata, jag för dig” så kan det vara lättare att just let it happen. I vissa fall, inte alla förstås.

Om han kunde gå tillbaka till skolkuratorn så skulle det vara bra, men det finns också andra vägar att gå. Exempelvis Barnavårdsföreningen ordnar bland annat stöd både individuellt och i grupp för barn och tonåringar vars föräldrar har skiljt sig. Mer info hittar du HÄR. Man kan också ta kontakt på sitt lokala HVC och fråga om vad det finns för stöd att få för sånt här i just er kommun. Jag kan också tipsa om ungdomsstationen Klaara.
Angående aggressionen och ifall det inte visar sig bli bättre så finns det också något som kallas för Aggression Replacement Training, där man tränar sig att hantera sina känslor på mera hälsosamma sätt. Nu är jag inte helt säker på om det just nu finns såna grupper i trakten du befinner dig, men den HÄR personen kunde veta om man frågade.

Jag hoppas att du också har någon som du kan prata med om allt detta? Gärna någon som är utanför den närmaste familjen, som kan lyssna på dig och se din situation på ett opartiskt sätt. För även om det är din bror som agerar ut mest just nu, så är du också värd att få processa dina känslor kring det hela på ett tryggt sätt. Det kan vara svårt att få din bror att gå till någon om han inte vill och om inte era föräldrar pushar honom till det – men genom att hjälpa dig själv så hjälper du också honom. Ju mer stabil grund man själv står på desto bättre stöd klarar man av att vara för andra (när en person i en familj börjar läka sina egna sår så kan det dessutom ibland gå som ringar på vattnet också till resten av familjen så det är på inget sätt själviskt att söka hjälp till dig själv först). Du kan exempelvis gå till en kurator, skolpsykolog, eller ungdomsstationen Klaara. De kan i sin tur ge dig mera råd också angående din brors situation och vad ni kan göra hemma för honom. Ett annat varmt tips är att du tar kontakt med FinFami, de specialiserar sig på rådgivning till människor som har nära anhöriga med någon typ av mental ohälsa :)

Ifall du känner att situationen inom familjen blir ohanterbar och bara värre så kan du också ta kontakt direkt till socialen i er kommun. De kan isf försöka medla mellan alla parter och avlasta.

Tills vidare, kom ihåg att din bror bara är ett barn ännu, och han säger och gör saker som han kanske inte menar men de kommer ut i stundens hetta. Försök att se om du hittar stunder när han är lugnare, som du kan hänga med honom neutralt för att visa att du nog finns där för honom och inte far någonstans trots allt det som pågår just nu. Exempelvis om ni har någon gaming consol eller nåt som ni kan spela tillsammans på, eller någon film som ni har tyckt om att titta på förr, det behöver inte vara nåt destomera avancerat och man behöver inte alltid prata så mycket för att det ska vara värdefullt.

På den HÄR sidan (som jag också länkade till tidigare) finns en broschyr som riktar sig till unga människor vars föräldrar går genom skilsmässa. Den kan vara värd att kolla in! Kanske du till och med kan printa ut den exempelvis i skolan och sneakyt lämna den nånstans där nån annan som också borde ta del av innehållet kan se den?
HÄR hittade jag också 100 frågor som unga i den situationen har ställt, som andra unga har svarat på :)

Jag hoppas situationen lugnar ner sig och blir bättre snart, för alla er skull <3

Kram, Kix