Jag har alltid haft dåliga betyg i matematik och nu tänkte jag ta mina studier mer seriöst och verkligen försöka lära mig grunderna från början, och faktiskt försöka förstå vad jag lär mig.
Men på sista tiden, de senaste veckorna, har jag haft mycket sämre förståelse av siffror och matematiska koncept, det är nästan så att jag inte kan "se" siffrorna eller förstå vad jag läser.
Huvudräkning är jobbigt då jag inte kan föreställa mig siffrorna i huvudet, ekvationer är en mardröm eftersom jag inte kan komma ihåg hur man löser dem trots att jag regelbundet läst om grunderna flera månader.
Det är som att hjärnan plötsligt slutat "ta in" siffror och räknesätt och helt enkelt inte vet hur man läser ekvationer eller andra koncept. Jag har också svårighet med att läsa grafer och ibland tabeller.
Jag har börjat fundera om det finns någon underliggande inlärningssvårighet jag inte vet om, som dyskalkyli. Jag har aldrig haft problem med att läsa eller skriva, det är bara siffror som är svåra.
Vet inte heller vart jag ska vända mig då det nästan känns pinsamt att börja utreda en inlärningssvårighet först i min ålder. Det känns som om jag borde ha tagit tag i det här redan i lågstadiet och jag vill inte heller förklara för matteläraren att jag knappt klarar av sjuans matte då jag ska gå gymnasiematte.
Det är kanske värt att nämna att jag blivit utredd för lindrig Aspergers och ångestsymptom förut, och jag kan känna att matematikproblemen även ger mig mycket ångest. A
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej A!
Hm, ja det var knepigt. Nu är jag såklart inte rätt person att uttala mig om huruvida du kan tänkas ha någon form av inlärningssvårighet när det kommer till siffror, som dyskalkyli, utan det är såklart någon proffessionell inom området som ska göra det. Som du skriver skulle det säkert ha varit lättare om det här skulle ha tagits upp när du var yngre, och det är ledsamt att ingen tog tag i saken tidigare. Men det betyder inte att det skulle vara för sent att göra något nu, eller att det på något vis skulle vara onödigt. För din egen skull, för resten av ditt liv, så kan en diagnos kanske kännas som en lättnad, tex att veta att man inte bara är "lat och dum" inom matte. Och inför studentskrivningarna så kan man ta hänsyn tex till en dyskalkyli-diagnos i själva provskrivandet eller i bedömningen.
Så det jag skulle föreslå nu är att gå till specialläraren eller studiehandledaren i din skola och diskutera saken. De kan sedan boka tid till skolpsykologen, som kan göra en utredning över dina eventuella inlärningssvårigheter eller skicka remiss till någon som kan göra en utredning. Jag tror det är den smidigaste vägen att gå, även om den också kan vara långsam och krånglig. Börja åtminstone med dem. Det finns säkert dessutom anteckningar från när de utredde dig för lindrig Aspbergers och ångestsymtom som eventuellt kunde hjälpa till att ge en klarare bild. De utredde kanske också dina inlärningsförmågor då och fastän det kanske inte sattes en diagnos på det då, så betyder det nödvändigtvis inte att du inte skulle ha haft vissa problem inom området redan då.
Av en psykolog kan du också förhoppningsvis få hjälp med alla de känslor, tankar, beteenden osv som följt med den här svårigheten, och hen kan hjälpa till att stärka ditt psykiska mående och din självkänsla så att det känns lite bättre.
Kram, Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar