Jag har alltid haft svårt med matematiken men har de senaste åren märkt att jag i grund och botten är intresserad av det och vill gärna arbeta med sådant som involverar det. När jag arbetar på egen hand på fritiden går det smidigt, men när jag gör hemläxor - även utan tidspress - kör jag fast på så enkla saker som bråktal och tvåstegs-ekvationer.
Det har kommit till den nivån där jag undrar om jag har någon slags inlärningssvårighet. Jag har gjort halvseriösa tester på nätet för dyskalkyli och hamnat i "riskzonen" och jag kan även säga med säkerhet att jag har "matteångest".
Bara jag ens tänker på matematik får jag ångest och kan bryta ihop i tårar när jag inte kan lösa ett enkelt problem. Jag skäms otroligt mycket över att inte kunna förstå vissa koncept, som varför man kan plussa ihop eller dividera bråktal med blandade tal eller varför det ens är tillåtet att byta plus till minus i en ekvation.
Mycket av mina problem kommer nog i från att jag alltid haft en dålig inställning till matematik och i koppling med mina intressen har jag känt så stor press på att vara perfekt att det helt styr min förmåga att hålla siffror i arbetsminnet och ta vara på saker jag redan lärt mig.
Så jag vet varifrån detta kommer, tror jag, men jag har ingen aning om hur jag ska bli av med min ångest.
Jag skäms för mycket för att tala med en lärare eller studiehandledare. Det känns inte som att någon annan har dessa problem. Visst har jag hört många som ogillar matte men de kan ändå lösa simpla problem när de råkar ut för dem.
Skulle det löna sig att göra ett riktigt test för dyskalkyli? Lönar det sig att svälja stoltheten och tala med läraren? Jag vet inte ens längre.
Ekonom och utvecklingspsykolog Cecilia svarar
Hej och tack för din fråga. Det är tråkigt att höra att matte har blivit så problematiskt för dig och att du mår dåligt.
Jag vill börja med att försäkra dig om att du inte är ensam om ditt problem! Studier och matte i synnerhet känns svårt för många och ibland kör man fast vilket skapar ångest. Matte (t.ex. ekvationer och bråkräkning) är ju också delvis ett ämne som man inte direkt använder i vardagen så det är helt naturligt att man glömmer bort det om man inte aktivt jobbar med det.
Det är absolut inget att skämmas över att du inte klarar av att förstå alla koncept och uträkningar. Det finns ingen människa som är jättebra på allt. Har du dessutom hittat intresset för matte bara för något år sedan så är du ju ännu i inlärningsfasen. Man lär så länge man lever brukar man säga och att lära sig mycket om ett ämne tar sin tid.
Vilken typ av matte du borde lära dig beror ju också på vad du har tänkt göra i framtiden. Siktar du på studier inom t.ex. ekonomi så kan det vara bra att delta i en prepkurs i ämnet. Då kan du ju också fokusera på att öva på just den sortens matte som du kommer att behöva längre fram i livet. Kanske kan det vara så att du inte måste lära dig precis allt inom matte, utan att det räcker att kunna utvalda delar av ämnet. Fundera helt enkelt på vad din avsikt med att vara duktig på matte är.
Det är svårt att säga om du har någon släng av dyskalkyli. Du skriver att det går bra att räkna när du är på egen hand på fritiden, vilket får mig att tänka att du inte har det. Du kan naturligtvis göra ett test, om det är viktigt för dig att få veta. Min bedömning baserat på det du skriver är dock att det inte nödvändigtvis är själva matten som är problemet, men att ångestkänslorna för tillfället är kopplade till den. Det kan istället vara allmän prestationsångest, eftersom du som du skriver känner stor press att vara perfekt.
Du verkar vara en ambitiös person som har höga förväntningar på dig själv. Kom ihåg att prata snällt med dig själv och berömma dig för det du kan och gör bra. Ofta ger man sig själv den hårdaste kritiken och säger saker till sig själv som man aldrig skulle säga åt någon annan. Jag tror ju knappast att du skulle tycka att din kompis är dum fast hen inte skulle förstå matte, historia, spanska eller vad som helst.
Jag kan garantera att varken läraren eller studiehandledaren skulle reagera negativt om du bad dem om hjälp. De har säkert haft elever förr som också har kämpat med matte och det är deras jobb att hjälpa och stöda dig i dina studier. Ifall läraren vet att du tycker det är svårt så kan hen kanske redan i klassrummet förklara olika saker på ett tydligare sätt, eller på flera olika sätt. Jag gissar att flera av dina klasskamrater skulle uppskatta och behöva det också.
Fundera på det här och kom ihåg att det är absolut inget att skämmas över. Skriv gärna igen om du behöver och vill fortsätta funderingarna. Sköt om dig! / Cecilia
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar