nu är det så att jag kan faktist säga att jag ''hatar'' min klass. Jag går i åttan och det värkar som om ingen i min klass gillar mig. Vadfan har jag gjort kan jag bara fråga mig själv!? knappt ingen är trevlig mot mig, och hur bra skänns inte det. Öhm. Speciellt killarna i min klass hatar mig. Det är jag säker på , de pratar knappt med mig och om de gör det säger dom nästan bara dumma saker. Och tjejerna i min klass är fjollor. Och precis varje kille i min klass gillar dem. Jag har två nära vänner från min klass , och dom är nästan de ända trevliga i min klass. En av dom är typ den ända jag pratar med och gillar! Jag hatar att gå i den klassen eftersom alla har något emot mig fast jag inte gjort ett skit ot någon av dem. Jag tycker värkligen inte om dom. Fast jag enns bara tänker på dem blir jag arg och sur, För att jag inte tål dem förat de är så otrevliga, Men till nian skall jag försöka byta klass eftersom ingen gillar mig (skänns det som) och jag gillar dem inte heller. Jag hoppas och hoppas att jag kan byta. Jag kommer inte överens med någon av dem och varje dag när jag är sitter i klassen är det en dera någon som inte håller med och sitter bara och ropar fula saker. Jag skulle bara vilja ropa åt dom att hålla käften och ja.. jag blir helt enkelt såå sur eftersom ingen av dem accepterar mig som jag är fast jag inte gjort något åt dem och jag kommer inte överens med någon av dem. Vad skall jag göra för att orka stå ut med dem ennu ett tag? tänk om jag inte får byta klass? hur i hela världen skall jag orka vara me dem? Jag bara ogillar dem. Jag låter inte så snäll men jag är bara dubbelt så sur just nu förat jag inte orkar med dem.
Hej!
Voidå vännen, vad synd att du inte trivs med din klass. Man tycker ju att högstadiet skulle måsta få vara trevligt och kul att fara till på morgonen. För där är man ju tvungen att tillbringa en stor del av sin vakna tid i nästan tre år. Och så ska man ju till på köpet lära sig en massa där - hur bra går det när man sitter och är irriterad på alla i sin omgivning? I de flesta andra situationer i livet har man ju en chans att byta tex arbetsplats om man inte trivs med jobbkollegerna. Det enda andra undantaget vi kommer på är i militären, där får man nog inte heller byta så lätt om det inte passar. Men i milin gäller ju samma grej som i högstadiet - hur skulle det riktigt se ut om ALLA ville byta klass eller kompani hur som helst kors och tvärs bara för att de inte kan gilla läget? Så det är nog den främsta anledningen till att det troligen kommer att rynkas på lite ögonbryn i lärarrummet om du vill byta klass. Vill en byta så vill snart andra också.
Kanske är det här med att ändå försöka komma överens med folk runt sig nu bara en av de där mindre trevliga sidorna med allt som man måste lära sig för att bli vuxen (mogen, utvecklad). Ibland är man tvungen att inte bara bita ihop och uthärda, ibland MÅSTE man verkligen komma överens med de människor vars stigar blandats ihop med ens egen, tex pojkvännens föräldrar eller chefen på drömjobbet. Det spelar ingen roll då ifall personkemin inte alls funkar, ifall personen ifråga är en skitstöverl/tråkmåns/bitch... man måste ändå få det att funka för annars funkar inte ens eget liv. Då handlar det mycket om vilken inställning man har också. Har man tex bestämt sig för att svärmor är en riktig bitch, så kommer man ju inte att gilla NÅGOT hon gör innan man själv ger henne en chans. Om man suckar djupt innan hon ens öppnat munnen, så spelar det ju ingen roll vilka ljuvliga saker hon faktiskt säger, man har ju redan dömt ut henne.
När man under livets gång hamnar i sådana här otrevliga situationer, så är det alltså beroende på vilken inställning man har - men inställningen går ju alltid att ändra på. Okej, det är svårt att tänka att "nu ska jag ääälska det här underbara gänget". Det kommer inte att gå fastän man så skulle stå på huvudet. Men om man istället funderar som så att nu ska jag se om jag inte kan lära mig något av det här. Det hör till social kompetens och social intelligens (populära uttryck inom arbetslivet just nu, mer värdefullt än en fin utbildning) att försöka förbättra stämningen, få människor att trivas och framförallt få dem att tycka om en själv. Om man ser det som en positiv utmaning, som något att övervinna med knep och trix som man lärt sig, så kan det bli riktigt kul.
Nå, ska du vända det här till något positivt (det är ju för din egen skull, så du slipper ha det jobbigt), så är det enda verktyg du har DIG SJÄLV. Genom hur du själv beter dig så får du andra att antingen gilla dig eller ogilla dig eller inte bry sig om dig. Visst, människan är ett flockdjur och i de flesta grupper så brukar det förr eller senare utvecklas olika typers människor, tex Ledaren och Hackkycklingen. Bara för att man en gång är "den som alla hatar" så betyder det inte att man alltid måste vara den i den här gruppen av människor. Det går att förändra. Och faktiskt är de främsta vapnen det där vi fick lära oss redan i dagis: var snäll, hjälpsam, intresserad av dem som människor, ge dem komplimanger, lyssna på dem, hjälp dem, roa dem och få dem att skratta, visa hänsyn och omtänksamhet. Japp, det låter boooring, men det kan vara starka maktmedel som du kan komma långt i livet med om du bara använder dem rätt. För visst är det så att det du ger ut mot världen kommer att komma tillbaka till dig. Är du en bitch, så behandlas du som en bitch. Är du en shysst brud, så behandlas du som just det. Det är otroligt sällan som någon blir illa behandlad så där bara ur tomma luften helt utan orsak. Visst, ibland är "orsaken" störtlöjlig som typ att någon har glasögon, men ändå.
Att vara gladlynt och optimistisk och öppen så gör att folk enklare utan att ens håxa det själv är mera glada, optimistiska och öppna mot en själv, så pröva med det först. Gör en ansträngning - för lär du dig handskas med det här nu så kan du ju det sedan och har nytta av det resten av livet. Visst, en klass är som vilken annan grupp av människor som helst, fast vissa kanske är mer omgona barnrumpor än andra, eller ska impa på tjejerna eller är riktiga drama-queens eller fjollor... Bara att gilla läget oavsett. Kom också ihåg att ibland känns en viss grej mer skit bara för att man egentligen innerst inne har det jobbigt med något helt annat. Det kan vara något så enkelt som PMS före mensen eller att vanlig knärrighet utvecklas till värsta drama-queen-fasonerna en dålig dag till stora tunga problem hemma. Så vissa dar känns klassen mer skit än andra.
Men du har ju ändå två kompisar på klassen, så ta väl hand om dem, åtminstone. Du har vänner, du är inte ensam. Så försök tillsammans med dem att försöka se det goda i alla andra klasskompisar och acceptera dem som de är. Kanske ni till slut kan ha den mest ljuvliga klassresan i mannaminne ;D
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar