Barn och studier

Hej!

Oj vad bra att du frågar oss. Eller egentligen: oj vad bra att du funderar på det här. För personligen tror jag inte att man kan tänka tillräckligt på den här aspekten av att bli förälder, eftersom det här med en skral ekonomi ändå är en av de största och vanligaste faktorerna till att det blir bråk - eller till och med skiter sig i längden - för ett par föräldrar.

Se, det går inte att förklara på förhand hur enormt ansträngande det är att få barn. Det går helt enkelt inte att beskriva, det måste levas, och det är som en helt annan nivå av Livet som inte går att jämföra med något annat. Klart att det är lika obeskrivligt underbart också, och det är kanske det din babylängtan fokuserar på just nu. Men ingen av oss kan vara förberedd på hur tungt det är, och hur otroligt mycket det påverkar ens kärleksförhållande, intressen, umgänge, vardag, syn på livet, ja man vet inte ens hurudan man kommer att vara som förälder (det är en del av dig du inte kan känna ännu). Så när man är så trött att man bara vill gråta hela tiden, när ens nerver är så spända att man inte ens visste att de kunde bli så spända utan att man exploderar och när man har stubin som är bara någon millimeter lång, så behöver man INTE ekonomiska bekymmer. Tyvärr finns det ett samband mellan ett barns lycka och familjens ekonomiska situation. Nu menar jag absolut inte att alla fattiga barn är olyckliga, utan min betoning här ligger på orden bekymmer och problem. I en familj där föräldrarna lider av ekonomiska problem har man ofta även andra problem eller tillkortakommanden att kämpa med, som barnen både påverkas av direkt och ofta så att säga ärver i sina egna liv. Nu menar jag igen inte heller att alla barn till unga studerande och låginkomstbringande föräldrar skulle vara olyckliga, för igen, det är inte hur mycket pengar du har som avgör, utan hur du hanterar dem. Ingen blir ju glad av att uppleva att de har för lite pengar, men när du har ansvar för andra, så 10-dubblas känslorna.

Eftersom såväl studiestöd som moderskapspenning, bostadsstöd och andra stöd man kan få är inkomstrelaterade, så kan jag inte säga något om hur mycket ni skulle få i handen varje månad. Det kan däremot FPA (Folkpensionsanstalten, Kela) som är den instans som ger de här stöden. På deras sidor finns räknare som man kan använda för att beräkna hur mycket stöd man skulle få om man haft de och de inkomsterna tidigare. Man kan även ringa och diskutera med dem, de hjälper säkert gärna till i och med att inte heller de vill att det ska gå ekonomiskt illa för unga föräldrar.

En hälsning ska jag dock ge från bekanta som studerat samtidigt som de fått barn. De menar att det nog tyvärr är speciellt utmanande att vara småbarnsförälder och studerande på samma gång, eftersom det dessvärre inte alltid är studierna som dikterar familjens vardag, utan barnet/barnen. Ett konkret exempel: man kanske tänkte läsa till en tent på kvällen när barnen somnat, men just den kvällen har den ena öroninflammation och man får istället tillbringa natten på akuten med en skrikande baby. Det i sig ger ofta ångest, eftersom man måste få ett visst antal studiepoäng för att få studiestöd och -lån, vilket såklart familjen är beroende av. Visst överlever man det här, och visst blir en stor del av småbarnsföräldrarna klara med sina studier, men här kan det exempelvis underlätta om man har pensionerade far- och morföräldrar som kan sköta när dagmamman har blivit sjuk och liknande stödnätverk. Många upplever också att de kanske inte hann med studielivet på samma sätt som om de varit barnlösa, likaså kanske de inte har samma möjligheter som jämnåriga att resa, köpa bil osv.

Klart att det här är ett val man gör, precis som med allt annat här i livet. Men utan att försöka nedvärdera eller förfula något, så är det ett faktum att det här hör till sådana val som man kanske ångrar en smula ändå. Kanske mycket, kanske bara en pytteliten smula, men ett faktum. Det är inget fel med att få barn som ung, men dagens samhälle gör det kanske svårare numera än tidigare pga fler krav och förväntningar och fler valmöjligheter.  Sedan kvinnorna kom ut i arbetslivet på allvar för några årtionden sedan, så har samhället långsamt men säkert byggt upp ett system som helt enkelt funkar bäst och smidigast om man är färdigt utbildad och har stadigt jobb innan man skaffar barn. Men tusentals unga mammor och pappor får det att funka i alla fall, så naturligtvis kommer ni också att göra det om ni vill :)

Kram, Liselott