Levnadsglädjen?

15.09.2018
Hej
Under sista året i gymnasiet började paniken gro över framtiden. Vart jag skulle söka efter gymnasiet kändes helt oklart. Jag valde sedan utbildning genom att plocka bort allt jag absolut inte ville studera och sökte in till de utbildningar som sedan blev kvar. Jag kom in till en utbildning men det var riktigt på håret att jag slapp in. Det har känts okej sedan dess men ofta vaknar jag och ser ingen mening med dagen. Jag har fått en examen och börjat på en utbildning jag längtat efter att få studera sedan hur länge som helst. Men inte heller det ger mig en skön känsla. Jag känner bara oro för framtiden och vill inte växa upp. Stegen ut ur det trygga barndomshemmet blev väl för tunga? Allt som fanns i den världen kändes bra men jag har så svårt att bygga upp min egna värld. Jag känner mig så annorlunda än alla andra som hittar pojkvänner och kan bygga upp ett liv de vill leva i framtiden. Jag panikar bara över dagen då familjemedlemmar dör och jag blir kvar och inte har en aning om hur jag ska klara mig. Det är något med det där att jag inte kan bygga upp ett liv jag vill leva i framtiden så även om jag studerar bästa utbildningen i världen så vet jag inte hur jag ska få fritiden att bli meningsfull. Jag har så svårt att bli nära vän med människor så alla är bara bekanta även om det finns vissa jag umgås med mer. Somrarna känns värst och jag kände inte den minsta glädje i sommar. Jag har vantrivts på alla mina jobb och det är också en grej varför framtiden med jobb känns jobbig. Även när jag var ledig på sommaren mådde jag illa psykiskt för jag kan inte hitta nån meningsfullhet alls. Jag skulle aldrig dö och plåga mina nära på det sättet så jag lider år ut och år in i tystnad. Tankarna blir alltid jobbigast då jag är ensam men ibland kommer de också då jag är bland människor och inte känner någon mening varför vi umgås. Anonym
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

18.09.2018

Hej Anonym!

Voj vännen, det låter inte alls som att du skulle må bra och vara lycklig. Tvärtom låter det som att du känner mycket hopplöshet, oro, meningslöshet och tröstlöshet. Din fråga andas bekymran och liksom en nedstämdhet som lagt sig som en grå filt över ditt liv. Jag är inte rätt person att diagnostisera dig, det ska ett proffs göra, men i mina amatöröron låter det nog som att du uppvisar flera typiska symptom på depression. Exempelvis att inte kunna glädjas över bra saker, att oroa sig så starkt för framtiden, att inte kunna ha meningsfulla och berikande sociala relationer, att längta tillbaka till trygga saker, att vakna ledsen och omotiverad, en vilsenhet över vad som är ens eget liv och personlighet, att oroa sig för att bli lämnad av nära och kära, att i jämförelse med andra känna sig misslyckad, att inte hitta engagemang för olika saker, att ensamma stunder blir tunga och skrämmande, att önska att man slapp ta kommande utvecklingssteg eller förändringar, att ha självmordstankar... Allt det där är klassiska tecken på depression. Alla kan vi ha dem någon gång och för en period i livet, men så där många av dem tillsammans och för så där länge, ja jag blir orolig för dig.

Så naturligtvis vill jag nu att du går och pratar med någon professionell inom psykisk ohälsa. Se, kom ihåg att depression faktiskt är en sjukdom som kan drabba människor slumpmässigt, man behöver inte alls alltid ha någon konkret orsak till att insjukna. Inget hemskt måste ha hänt i ditt liv eller något sådant, menar jag, utan du kan långsamt ha sjunkit ner i den, nästan obemärkt. Det är ändå väldigt viktigt att du skulle få någon form av samtalsterapi, eftersom det nog mer är en sjukdom man botar med ord än med läkemedel. Visst kan medicinering hjälpa till, men den huvudsakliga vårdformen är nog att tala om känslorna och tankarna och beteendemönstren och så småningom tillsammans få bukt med dem. Det går inte över en natt, men det går absolut att bli frisk från depression - och vännen, naturligtvis är det värt det.

Naturligtvis förtjänar du också att känna livsglädje, kunna bli entusiastisk, känna att livet är givande och meningsfullt, bonda med människor osv. Du behöver bara få bort den här gråa filten, och det behöver du hjälp med! Se, vi människor är funtade så, att vissa saker inom konsten att leva behöver vi varandra för att lära oss och gå igenom. Man ska inte inbilla sig att man borde klara av det själv - hur österbottnisk attityden "bra karl reder sig själv" än är - utan faktiskt ta emot hjälp. För hjälpen finns nog där, den råkar bara inte vara tankeläsare, så man måste söka upp den själv först och berätta vad man känner och tänker.

Så gör det idag, sök upp ett telefonnummer och så ringer du - eller skriver eller sms:ar eller går in till någon. Jag vet att det kan kännas som för tungt eller motigt eller skamligt eller besvärligt. Men vännen, även sådana känslor är ofta också ett symptom i sig. Det hör ofta till sjukdomsbilden att allt känns tyngre och svårare än det borde vara, exempelvis såväl blotta tanken på att försöka sätta ord på det man känner som att ens bara att orka sätta sig i bilen och ta sig till en psykologtid. Så det här låter lite fånigt, men lyssna inte på dina egna ursäkter, utan låtsas vara en morsa som bestämt sjasar iväg sin unge till tandläkaren.

Stor kram, Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag undrar hur svårt det är att skriva hissa i studenten. Det är det enda ämnen jag tycker om men jag vet inte om jag vågar satsa på det om det är så svårt. Jag brukar få helt okej i vanliga hiss...
Läs mera

Hur många obligatoriska kurser måste man ta vid Jakobstads gymnasium och hur många ämnen måste man fördjupa sig i på ett ungefär för att kunna ta studenten? Och hur funkar studentskrivningarna ?
Läs mera

Hej! Pluggar till sjuksköterska och fick tyvärr anatomi kursen underkänd! Nu undrar jag om ni vet någon högskola som erbjuder anatomi o fysiologi kurser under sommaren? Gärna på svenska men finska går...
Läs mera

Hej,
jag är otroligt intresserad av kriminologi och forensiska vetenskaper, men har svårt att lista ut om det finns ett utbud av arbeten i Finland eller om jag skulle tvingas arbeta med något annat, ...
Läs mera