Socionom/psykolog

20.08.2018
Hej på er! Jag har en massa funderingar nu inför skolstarten. Jag har nämligen blivit antagen till socionomprogrammet, men känner mig inte överdrivet entusiastisk inför att börja eftersom jag är osäker på om det är det rätta för mig. Egentligen är jag mer intresserad av renodlad psykologi och min dröm hade därför varit att komma in på psykologprogrammet, men det har jag varken betyg eller högskolepoäng för att komma in på. För att bli antagen skulle jag behöva höja mina poäng med 0.8 vilket känns som en smärre omöjlighet. Saken är den att det kanske SKULLE gå, men jag har en sådan dålig studieteknik och kan inte motivera mig själv så länge som det skulle krävas.

Ett annat alternativ skulle vara att inte läsa klart socionomprogrammet utan bara plugga till högskoleprovet, men jag trivs inte med mitt liv som det ser ut nu utan behöver träffa nya människor och ha socialt umgänge. Klarar inte av att jobba ett år till, då skulle jag nog må dåligt :( och att plugga två saker samtidigt (socionom och högskoleprov) vore för krävande.

Tänker ändå att jag ger socionomprogrammet lite tid, men jag känner ändå hur jag suckar dystert vid tanken. Jag har ju alltid trott att jag kan bli vad som helst, men uppenbarligen kan jag inte det och nu när jag inser att det är psykologi som är min grej kan jag inte göra det jag faktiskt vill. Eller är det beundran och status jag är ute efter? Min bästa kompis ska läsa psykologprogrammet till våren och jag känner mig så dålig jämfört men henne. Hon är så duktig och självdisciplinerad och jag kommer verkligen känna att det blir ett stort glapp mellan oss. Hon var den som lyckades och jag den som misslyckades.

Jag menar nu inte att baktala socionomprogrammet, utan jag känner mig snarare förbättrad över att jag inte kan läsa det som intresserar mig allra mest, och att min kompis kan det. Kanske också för att både min mamma och morfar är socionomer och att jag därför inte skulle få utveckla min egen identitet. Samt att min tidigare så starka identitet som duktig tar stryk.

Jag är rädd att jag skulle ångra mig om jag inte satsade på högskoleprovet, men samtidigt vågar jag inte satsa eftersom jag inte vet om jag kommer lyckas! Är jag bara otacksam och enkelspårig nu? Velig
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

27.08.2018

Hej!

Som vanligt måste jag börja med att framhålla att det här kanske inte heller är den typen av frågor (livsval) som det finns ett rätt svar på, utan något som alla du frågar om råd troligen skulle ha ett eget svar på - utgående från deras erfarenheter, värderingar osv. Även jag.

Sedan vill jag börja med att svara på slutet av din fråga: nej, jag tycker personligen inte att du är enkelspårig eller otacksam nu. Se, om man ska göra ett större val i livet, som påverkar ens framtid, så är det klart att man ska ta alla möjliga olika synvinklar och faktorer i beaktande - och då är även känslorna en faktor att räkna med. Det är ju ändå de som långt styr hur vi kommer att trivas, hur nöjda vi kommer att vara med valet osv. Men samtidigt är de ju en opålitlig faktor, en faktor som stämmer bara just nu för tillfället. De kan naturligtvis ändra på två röda sekunder ifall nya variabler och faktorer kommer in i bilden. Ett enkelt exempel är om det första dagen på socionomutbildningen sitter Någon i ditt klassrum som kommer att bli av avgörande betydelse för vem du kommer att hänga med i skolan.

Kanske man kunde säga att känslorna i en sådan här situation är detsamma som vilken grundinställning man har till en viss sak. "Vad känner du för det här?" är kanske detsamma som "vilken inställning går du in med här?".

Dessvärre kan känslor ofta förstärkas och påverkas av varandra och en vanlig sådan situation är när man börjar se allt genom negativa eller positiva glasögon. Ibland kanske man exempelvis känner en viss osäkerhet för ett val, och därför smittar osäkerheten - som tar sig uttryck som ovilja och aversion - av sig på en massa andra känslor och faktorer också. Ta exempelvis din ovilja mot socionomyrket och argumentet att du inte kan välja det för att släktingar redan är det. Samma faktor kunde du även ha använt som en positiv sak, att du kanske har ärvt egenskaper som gör dig extra lämpad som just socionom. (Observera här att du naturligtvis, som andra i din situation, har en förutfattad mening om vad en socionom gör, på basen av dina släktingars jobb, så ett tips är att läsa på om vad allt socionomer kan göra. Exempelvis kunde man jobba på Decibel med en socionomutbildning ;) )Är det alltså den allmänna oviljan - den negativa inställningen - som får dig att tolka den här faktorn som negativ? Och är den allmänna oviljan bara en inställning du valt att ha eller en "magkänsla"? För klart att det heter att man ska följa sin magkänsla också, att den ofta är mer sann än alla för- och nackdelslistor. Men igen, magkänslan gäller också bara just precis nu, den är baserad på det du vet om dina olika alternativ just nu. Slutligen så är det ju också du som känner dig själv bäst och har ett hum om vad som skulle kunna passa dig själv bäst.

Faktum är att du ändå måste välja, och sedan bara stå ut med konsekvenserna. Förhoppningsvis blir det mest bara goda konsekvenser av ditt val, men du kan inte undgå att välja. Det är väl en av den moderna människans förbannelser, att vi har tusen olika saker att välja på. Då blir det ju så mycket svårare att veta om man valt rätt, samtidigt som valet dessutom innebär att man väljer bort 999 andra vägar att gå. Inte underligt att folk får ångest nuförtiden. Men här gäller det säkert bara att kunna acceptera sina val och hålla fast vid dem. Att ifrågasätta och ångra ger för det mesta bara mer ångest, speciellt om man tänker börja ha ångest för fler av de 999 möjligheterna. Så idag är det en konst att vara envis, fullfölja, engagera sig, to commit to it, ta ansvar för sitt val osv.

Slutligen en personlig erfarenhet: Livet är sååå mycket längre än en person i din ålder kan föreställa sig. Du hinner med så mycket mer än du tror - men det är svårt att inse förrän man kan se det i backspegeln. På samma sätt som att du troligen skulle anse ditt 18-åriga jag som väldigt kortsynt och otålig, så är det svårt att se allt det du kommer att hinna göra och välja och fullfölja innan du fyllt 40. Så du kanske inte måste bli det du ska bli som stor redan nu, du kanske får gå lite kringelkrokar för att komma dit? Att jobba som ungdomsinformatör är min tredje ordentliga karriär, men jag är på inget vis ovanlig i min generation. Numera jobbar folk sällan hela sin yrkesverksamma tid på ett och samma ställe med samma arbetsuppgifter, utan det är hur vanligt som helst att fortbilda sig, vidareutbilda sig eller helt omutbilda sig och byta karriärsområde. Så att gå några år på socionomutbildningen anser jag personligen inte alls vara bortkastad tid, utan snarare kanske tid att hinna bygga upp livserfarenhet och kunskap för att exempelvis kunna bli en betydligt bättre psykolog än du skulle kunna bli just nu. Mitt råd är helt enkelt att ta tid på dig - för att du faktiskt har tid. Livet är så långt att du har råd att ta det långsammare - så försök att inte hetsas av tex påståenden som att unga snabbt måste välja, utbilda sig och ut i arbetslivet för att samhället behöver det.

Lycka till med valet <3

kram, Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag undrar hur svårt det är att skriva hissa i studenten. Det är det enda ämnen jag tycker om men jag vet inte om jag vågar satsa på det om det är så svårt. Jag brukar få helt okej i vanliga hiss...
Läs mera

Hur många obligatoriska kurser måste man ta vid Jakobstads gymnasium och hur många ämnen måste man fördjupa sig i på ett ungefär för att kunna ta studenten? Och hur funkar studentskrivningarna ?
Läs mera

Hej! Pluggar till sjuksköterska och fick tyvärr anatomi kursen underkänd! Nu undrar jag om ni vet någon högskola som erbjuder anatomi o fysiologi kurser under sommaren? Gärna på svenska men finska går...
Läs mera

Hej,
jag är otroligt intresserad av kriminologi och forensiska vetenskaper, men har svårt att lista ut om det finns ett utbud av arbeten i Finland eller om jag skulle tvingas arbeta med något annat, ...
Läs mera