Hur ska jag förbereda mig inför gymnasiet?

Hej,

Fint att du skall börja i gymnasiet och tog kontakt med oss här om din oro inför starten. Som första årets elev blir du noga omhändertagen, från skolans sida kan de inte sätta vidare krav på vad du skall kunna redan första dagen. Målet är ju att klara sig så bra som möjligt och lära sig många saker under gymnasietiden. Lärarna som jobbar där finns till för dig och skall stöda din inlärning, när de vet vad som hjälper dig kan de underlätta för dig. Det finns många som stöder dig och vill att det skall gå bra för dig. Det finns även mycket annat än studierna att ta del av, vad tycker du om att göra?

Du beskriver en nervositet inför att du inte vet vad som kommer att hända när skolan börjar. Är det just början som är mest oroväckande? Är det möjligt att prata med någon vid skolan eller någon annan, som kan hjälpa till vid starten? Jag tänker att det skulle vara bra att någon vid skolan känner till din situation, någon som finns närvarande varje dag i dagliga situationer. Det kan vara en lärare eller någon annan. Jag rekommenderar också att ta kontakt med kuratorn eller studiehandledare så att de kan ta din situation i beaktande. Du har kanske fått någon information och vad du skall ha med första dagen i skolan, följ de instruktionerna. Nya elever börjar varje år, böckerna behövs inte redan första dagen, ifall det inte står i information du möjligen har fått.

En annan grej är att alla ni som börjar i gymnasiet är i samma situation, det är en ny skola för er alla. Andra upplever samma osäkerhet och vet inte vad som skall hända osv. Ibland syns inte nervositeten på utsidan, fastän personen själv kan uppleva en stark nervositet. Genom att prata om sin nervositet lättar den ofta. Att förhålla sig accepterande till den lättar på samma gång. Det betyder inte att man gillar sin nervositet, utan att utrymme skapas för den att finnas. Genom att släppa taget om den, har den mitti allt mycket mindre makt.

Ett sätt att jobba med sina känslor är att använda sig av expansion, som är en del av ACT (acceptance and commitment therapy), något som passar vem som helst, fastän det heter terapi. Övningen går att göra själv, men vid starkt obehag under övningen skall man sluta och ibland behövs en kunnig som kan finnas som stöd under övningen. Kort handlar det om att först observera sina känslor och var de befinner sig i kroppen. När du känner av känslan riktar du din uppmärksamhet mot den och studerar den som en vetenskapsman, all dess form, färg konturer osv. Sedan andas du runt och omkring känslan, lång och djup andning. Meningen är att få ett lugn i stormen.  När dina andetag går in i känslan är det som att du skapar utrymme runt den så att den får plats att förflytta sig eller att bli ännu större. Sista steget är att tillåta att känslan finns till, trots att du inte tycker om den eller vill ha den. Du säger ”tack, medvetandet” till ditt medvetande när du känner känslan. Du vill kanske kämpa emot känslan, så det kan vara svårt att tacka. Målet är att låta känslan vara, att sluta fred med den. Med övning kommer det att gå lättare.

Det blev ett långt svar och du kan ta till dig det som du tycker verkar intressant. Jag tänker också att detta svar kan fungera som stöd för andra i liknande situation, för det finns det många som är, alltså är oroliga inför skolstarten.

Ha det bra i gymnasiet, det skall nog gå bra!

Mvh. Torbjörn