Är det normal att må såhär dåligt?

29.04.2022
Hej Jag är kille på 16 år. Vet inte riktigt vad jag ska börja skriva men jag har under en lång tid varit extremt nedstämd. Känner inte för att göra någonting alls, inte träffa mina vänner, umgås med famlijen. Känner mest för att vara hemma och göra ingenting. Har svårt att bli glad, känner mig ofta eller nästan alltid orolig, stressad och nervöss inför olika saker, det gäller ofta skolan, skolarbete. Var förut väldigt ambitiös och gjorde det jag skulle, men nu klarar jag det inte. Trivs annars väldigt bra i skolan och har inga problem så. Men mår endå så dåligt av att gå ditt. Mina vänner förstår inte varför jag inte träffar dem längre, inte jag heller. Jag har ibland jättesvårt att sova, ibland sover jag jättelänge, ibland jättekort. Kan vakna 4 på morgonen och vara jätteorolig. Mina föräldrar börjar bli oroliga, jag gör ingenting, skolan går inge vidare. Men samtidigt kanske det här är normalt? Jag är ju endå i tonåren, men det känns endå inte rätt. Börjar nästan tro att jag har en depression eller något liknande. Läste om det på internet och kände i princip igen mig i alla symptom och kännetecken. Ska också nämna att min mormor är manodepressiv och jag läste att det är större risk då. Kanske är jag bara larvig, men jag känner mig inte som jag gjorde förut och inte bra alls. Är ständigt nedstämd, orolig, nervöss och stressad men får endå inget gjoort. Vet igentiligen inte vad min fråga är men, varför känner jag så här? är det normalt? Anonym kille
kix

Ungdomsinformatör Kix svarar

04.05.2022

Hejsan!

Tack för din fråga.

Det första jag vill säga är att du absolut inte är ”larvig” eller nåt sånt, man ska lyssna på sig själv och de signaler ens kropp och knopp ger en. :) Ifall du just nu känner att saker inte känns bra, så då känns saker inte bra. Och du har full rätt till att känna så, och full rätt till att söka hjälp, eller söka hjälp med att undersöka vad det är som du känner. Många av de symptom du beskriver stämmer mycket riktigt in på depression, men det är omöjligt för mig att säga säkert såhär via nätet. Man brukar dock säga att när man känt sig nedstämd i över två veckor i sträck så börjar det vara dags att gå och prata med någon om det man känner. Använder vi den tumregeln så är det nog dags för dig också att prova gå och prata med någon om de upplevelser du har just nu, så att du kunde få hjälp med att reda ut vad det är som händer, och svänga skutan i en bättre riktning! Hellre också att man ber om hjälp i tid, än låter saker hålla på länge. För som du kanske märkt så kan sånt här göra att man halkar efter lite exempelvis i skolan, och det blir då mera jobb för en att ”reda upp i efterhand”, än om man tar den där hjälpen i ett lite tidigare skede.

Ett bra ställe för dig som ung att böra på skulle vara din skolkurator eller skolpsykolog. Skolhälsovårdaren går också bra, ifall du har bättre kontakt till hen och känner att första besöket skulle vara lättare dit, men det kan då vara att hen sen ”överför” dig till kuratorn. Det går också att ta kontakt direkt till sin egen hälsovårdsstation, så kan de hjälpa en till rätt person därifrån.

Ifall du också skulle vilja chatta anonymt om sånt som du känner, så kan man göra det på Ärligt Talat-chatten. Där har de både psykolog och handledare på plats. Tiderna hittar du HÄR.

Lycka till!

Kram, Kix

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag har aldrig riktigt varit religiös men jag ska bli konfirmerad, och jag tycker religion är jättekonstigt. Alla som inte tror på Gud hamnar i helvete och brinner där föralltid? Men endå är det en äl...
Läs mera

Hej! Jag är en person som är intresserad av krigshistoria och lägger vikt på min fritid att studera kring krig och konflikter. just nu studerar jag mest kring israel-Palestina konflikten som pågår jus...
Läs mera

En av mina kompisar, som är ateist, frågade av mig (kristen) varför Gud låter dåliga saker hända. Jag har tänkt på det men kommer inte fram till något. Jag tror inte på djävulen, så det går inte att ...
Läs mera

Min familj är kristen och när jag var yngre var jag det oxå. Men för ca 2 år sen så slutade jag tro på Gud för jag tyckte att Biologi var rätt. Nu är jag kristen men jag tror att det var Gud som gjord...
Läs mera