Vad gör jag då?

14.11.2018
Av olika anledningar var jag hos en psykolog 3(?) gånger. Inte min grej, gjorde mig bara arg, kan vara så att det bara var hon som inte riktigt var klok eller så är alla så men jag gör inte om det inom snar framtid.

I alla fall så tänkte jag på en grej idag. Man får frågan ofta om man mår bra, om man är ledsen eller kanske till och med om man är deprimerad. Och svaret blir alltid bara "Nej jag? Nej jag mår ju bra." Det känns lätt att säga så. Och det kan stämma, jag mår inte överdrivet dåligt, just i stunden mår jag kanske bra, jag är inte deprimerad. Men tänk om någon skulle fråga "Är du lycklig?" Eller ännu värre "När kände du dig senast lycklig?" Jag personligen blir stum. Jag har inte direkt något annat jag kan säga än "Nej." och "Jag minns inte." Och när detta slog mig så kändes det hemskt.

Att med all makt försöka komma ihåg den senaste stund man var lycklig men inte lyckas? Det är en mardröm.

Ja, jag ler och skrattar några gånger under dagen. Ibland är det till och med äkta. Men jag är inte lycklig..

Tankarna vandrade vidare till "När tror du att du kan känna dig lycklig igen?" Och jag började fundera på allt som kunde ändras hemma. Men ändå, nu känns det som att allt har gått så pass långt så att även om allt skulle fixas så skulle jag inte bli lycklig. Nej, jag tror inte att jag kommer bli lycklig förrän den dagen jag fått ett jobb, ett eget hem, kan försörja mig själv, en familj som växer.

Detta innebär alltså att jag behöver gå flera år utan att känna mig lycklig. Men det kanske är värt det? Men tänk om min framtid inte heller blir som jag planerat? Tänk om jag fortsätter vänta på den dagen jag börjar känna mig lycklig och den aldrig kommer? Eller om det inte känns lika bra som jag förväntat mig?

Vad gör jag då? Hopplös
20.11.2018

Hej!

Vännen, det är INTE så där svårt! Se, nu ska jag berätta en Stor Sanning som jag insett, och många med mig: lyckan finner man inte i de stora sakerna, utan i de små. Visst kan man bli lycklig över en härlig familj, ett bra jobb, en man som älskar en osv, naturligtvis, självklart. MEN, man kan även bli lycklig av små små saker i vardagen, saker som finns alldeles framför dina fötter, ibland till och med helt bokstavligen. Det bara tar en liten stund att öva upp förmågan att se de där sakerna (eftersom de kamouflerar sig som så alldagliga, självklara saker) och lära sig att njuta av dem.Jag ska ge lite exempel, så du vet vad jag menar med småsaker: Det kan vara en vacker solnedgång när du går från skolan, det kan vara hur skönt täcket känns mot kroppen när du ser på en bra TV-serie, hur underbart det känns att skratta, eller andas den friska höstluften, eller att le mot tanten i mataffärskassan och se henne le tillbaka, att klia en hund du möter på gatan, att höra den där låten på radio som du älskade som barn...

Förstår du? Enkla, fjuttiga, vardagliga saker  som finns alldeles intill dig hela tiden. Det gäller bara att lära sig att exempelvis se upp från telefonen och se den där himlen, verkligen titta på den en stund och ta till sig hur fin den är och hur all den där skönheten liksom bara ges åt en, utan motkrav och utan kostnad. Varje sådan liten stund, varje litet ögonblick du blir glad för något, så bygger sakta men säkert upp din känsla av lycka!

Ofta handlar det här om att bli eller vara lycklig egentligen om att leva i nuet och verkligen SE nuet, värdesätta det och vara tacksam för det. "Den som kan njuta av lite har mycket att njuta av". Och om att inte definiera "lycka" för snävt, utan låta den blandas upp med välmående, trevnad, uppskattning, mysighet, mening, glädje, rofylldhet, tacksamhet, omtanke och alla de andra positiva känslorna. Alla de där känslorna tillsammans gör ju en lycklig, eller hur? Det handlar alltså inte om saker och personer utan om hur de här sakerna och personerna får en att KÄNNA!

Om man definierar lyckan för snävt sätter man troligen också för stora krav på den - tex om man bara är lycklig om man har den där fina familjen, jobbet, utseendet osv - och då blir det ju naturligt att bara fokusera på avsaknaden av allt det där, bristen på det, väntan på det osv. Då matar man följaktligen bara de negativa känslorna - och då blir man såklart o-lycklig. Låter det inte logiskt? Har man för stora krav på lyckan är det mycket möjligt att man också jämför sig med andra, har idealbilder av hur det borde vara när man är lycklig, och - precis som du nu - börjar tro att man aldrig kommer att bli lycklig, eftersom målen verkar onåbara. Läs din text igen: "Detta innebär alltså att jag behöver gå flera år utan att känna mig lycklig. Men det kanske är värt det? Men tänk om min framtid inte heller blir som jag planerat? Tänk om jag fortsätter vänta på den dagen jag börjar känna mig lycklig och den aldrig kommer? Eller om det inte känns lika bra som jag förväntat mig?" Det är just de här förväntningarna och planerna jag menar att är din nuvarande definition av saker som gör dig lycklig. Och det är helt normalt att tro att folk som har de där sakerna är lyckliga. Men likväl vet du ju att det kan finnas hur mycket olycka som helst bakom den där fasaden (familjevåld, ekonomiska problem, otrohet, en hemsk chef...).

Framförallt kan det ju inte vara nyttigt eller smart att gå omkring och vänta på lyckan, liksom bara uthärda fram till den dag då den borde komma enligt förväntningarna. Du lever ju NU! Som tur är, så är det bara du själv som kan göra dig själv lycklig, och det handlar betydligt mer om vilken inställning du har till livet, till dig själv och till din omgivning, än om vad du verkligen har. Som sagt, ett bra jobb gör dig inte lycklig i sig, utan det måste ju vara ett jobb som du satsar på för att du finner det intressant och genom att idogt arbete gör givande och meningsfullt (och därför blir lycklig), ett jobb där du bygger upp relationer till dina kolleger och njuter av samvaron med dem (och därför blir lycklig), ett jobb där du genom ditt anletes svett kan avancera och bli bättre och därför nöjdare med dig själv (och därför blir lycklig)... Lyckan kommer alltså inifrån dig och från hur du hanterar livet. "Life is not what you make it, but how you take it!"

Lycka är ett farligt och överskattat ord, tycker jag, för det har liksom höjts till skyarna så mycket att det är svårt att nå. Det är lite som att "vara i bra form", det finns alltid de som har bättre kondition eller starkare muskler, och det som är bra enligt en är dåligt enligt en annan osv. Lycka är dessutom svår att definiera tidsmässigt: är det under några få ögonblick, är det en allmän känsla i maggropen, är det bara i vissa situationer...? "Är jag lycklig?" måste nog vara den mest förödande fråga som finns, för när är man på riktigt lycklig? Så egentligen tycker jag att vi kunde skippa den frågan helt och istället fråga "är jag tillfreds med livet just nu, trivs jag med mig själv, har jag sett sköna saker idag, känner jag mening med livet just nu?" osv.

Btw så påstås lyckan ha vissa byggstenar, och just att känna mening är en av dem. Mening kan man få från att göra ett jobb som känns meningsfullt, men även genom tex volontärarbete eller till och med av att återvinna sitt skräp. Det är dock du som definierar vad som är meningsfullt - så ta reda på om du inte genast vet vad du tycker att är viktigt, värdefullt, givande och intressant.

Samhörighet är en annan byggsten: känner du att du hör till någonstans, till ett gäng kompisar, till en befolkningsgrupp, till en by eller stadsdel, till en skola, till ett lag, till en familj? Ensamhet sägs vara lyckans värsta fiende (näst efter förväntningarna tycker jag personligen), men man blir inte bara Någon genom att vara tillsammans med andra, utan man behöver vara Någon inför sig själv. Det kan man förstärka genom att förstärka de saker som är "du", alltså alla pusselbitar av intressen, smak, egenskaper, erfarenheter osv som bildar bilden av dig själv. Ett av de vanligaste råden när någon frågar hur man ska bli lycklig är väl just att göra mer av det som gör dig lycklig. "Do more of what makes you happy" står det ju på allt från kaffekoppar till instagram-poster. Nåmen så ta reda på då vad du njuter av. Kanske just solnedgång inte är din grej, men kanske ett högt träd är det, eller en viss låt av ett visst band, eller att sticka en halsduk eller dina älskade mjukisbyxor?

Så som avslutning: alla kan bli lyckliga precis här och nu. Men eftersom ingen någonsin, never ever, kommer att bli 100% lycklig, så måste man acceptera det goda med det onda och finna lyckan där man kan. Och där är alltså ordet kan avgörande, för orsaker till lycka finns det miljontals runt dig varje dag, det är bara upp till dig om du kan lära dig att njuta av det. Folk försöker fuska, tex nå konstgjord lycka mhja droger, men lär du dig konsten att "appreciate the small stuff", så är det hållbart.

kram, Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera

Hej, min pojkvän har det lite jobbigt just nu. Han har haft det väldigt stressigt länge och nu har det börjat påverka hans mentala hälsa på riktigt. Han upplever ångest och oro och han säger att stres...
Läs mera