Vad ska jag göra?

Hej!

Tack för din fråga. Ledsen att höra att din kompis skär sig, men jättefint att du bryr dig <3

Jag kan berätta lite mera om orsakerna till varför en människa skadar sig, så har du kanske lättare att förstå din vän. Många som skadar sig säger att om de kunde sluta ”sådär bara” så skulle de, men att det kan kännas som ett beroende. Detta är för att skadandet har börjat fylla en sorts skyddsfunktion för personen som skadar sig. Här är två av de vanligaste orsakerna till att någon skadar sig:

1.       De vill få ett hemskt sinnestillstånd att sluta. Negativa känslor bygger upp, och de vet inte hur de ska få utlopp för dem så när det känns olidligt så skadar de sig för att få det som gör ont att bli fysiskt och kännas mera konkret ”hanterbart” än det känns i huvudet.

2.       En vilja att straffa sig själv. Lite liknande som den förra, men att man känner att man inte riktigt duger, eller att något dåligt som hänt var ens eget fel.

Det kan också vara en kombination av de båda, eller flera saker. Skadandet leder till en lättnad, som sen fort övergår i skam, många skäms över sina ärr och att över att de skadar sig själva. Det som i längden hjälper är att hitta något annat typ av utlopp för känslorna, som är mindre destruktivt. Att skriva om vad man känner och tänker har visat sig vara positivt för många, då får man ner det som finns inuti huvudet utanför en. Kanske du kunde uppmuntra din kompis till det på nåt vis?

Om ingen vuxen vet att din kompis skadar sig, och om hen inte redan får hjälp av exempelvis skolkuratorn, så skulle det nog vara bra att berätta det åt nån som kan hjälpa. Det här KAN kännas som ett svek av förtroendet av vännen i början, men när hen får hjälp och tiden går så tror jag också att din vän förstår att det var en bra idé. Mitt bästa råd här är att inte gå vännen bakom ryggen när du berättar, utan du ska gärna först ha ett samtal med din vän där du berättar hur orolig du är för hen, hur mycket du bryr dig om hen, och vad du tänker göra. Berätta att du vill att hen ska få hjälp och stöd så hen kan sluta sig. Du kan försöka pusha för att du själv kommer med hen till exempelvis till skolkuratorn första gången. Att boka tiden själv kan kännas som ett för stort steg för din vän, men om du är med kanske det känns lättare? Här kan det vara bra att försöka ha ett ledande sätt att tala om det, inte fråga ”ska vi boka tid till kuratorn” så att vännen får en chans att svara nej på det, utan helt enkelt säga ”jag fixar en tid till kuratorn (eller annan pålitlig person) och så kommer jag med dig”.

Sen så vill jag också ge ett råd som är till DIG – och det är att du ska komma ihåg att ta hand om dig själv också! Det kan vara tungt när någon nära person som man bryr sig om mår dåligt, och man känner sig osäker med hur man ska hjälpa. Kom ihåg att det inte är ditt ansvar att hen ska börja må bättre. Om det börjar kännas för tungt i nåt skede att vara stöd så är det helt okej om du tar lite egentid. Om du känner för det så kan det också vara bra för dig att tala om dina känslor med någon, för dina känslor är också viktiga i det hela.

Lycka till, skriv in igen om du vill!
Många kramar, Kix