Jag tjänstgjorde 1 år sen, å ryktena var ju många om ett som annat. Ett va de populära var ju de så kallade "skräckhistorierna" om sjukis (dragsviks hälsovårdscentral)
Huvudsakliga påståendet var ju att de brydde sig blanka fan om beväringar (ursäkta mitt språk)
Detta något som jag själv faktiskt fått uppleva och också mina vänner som jag haft i militären.
En självklarhet är att sjukis inte kan ge ut befrielser (alltså att man får slippa undan vissa tjänster å uppgifter) till höger å vänster. Fö de skulle ju sluta i att de lata skulle söka dem hela tiden för minsta lilla besvär.
Men de som missköts är då vissa på riktit har problem. Mänskor med frakturer, sprickor i knät och t.om. brutna ben har inte givits möjlighet för röntgen bilder. De har blivit skickade bort med en liten plastpåse med ett fåtal 400mg burana.
Nämde att jag själv också råkat ut för liknande. Visserligen hade jag inga brutna ben, men en lung-inflammation. Jag besökte hälsostationen en onsdag (2 dagar före permission så jag förstod ju att det eventuellt skulle innebära att jag sitter veckoslutet inne). När jag talade med sköterskan blev jag skickad bort. Hen sa att "vi har redan haft många som sökt befrielse fö detta å vi tänker ej ge ut ytterligare"
Long story short tog jag ut en extra permissions dag (en måndag), besökte privat läkare och fick intyg. Detta efter jag spenderat 2 dagar i skogen med lunginflammation.
Min mili tid är över. Men jag tycker de e viktigt att såna här saker berättas. För sånt här får ju inte hända.
Försvarsmaktens kommunikatör Henrik svarar
Hej
Jag kan inte ta ställning till enskilda fall, men nog hör man ibland historier liknande din.
Personalen vid truppförbandens hälsocentraler är nog professionell - dvs har utbildning för det jobb de utför. De beväringar som tjänstgör i specialuppgift vid truppförbandens hälsostationer har vanligen också utbildning i branschen - men det är alltid någon från personalen som har det yttersta ansvaret.
Inte för att bortförklara, men det hör till läkarens (eller annan sjukvårdspersonal) att bedöma hurudan vård patienten ska få eller om det räcker med medicinering. Ibland blir det rätt, ibland fel. Det är samma sak ute i det civila livet - att patienter skickas hem fastän de kanske borde ha skickats till sjukhus.
Värnpliktsutbildningen är fysiskt tung och att beväringar simulerar eller överdriver sina symtom är inte helt ovanligt, för att slippa tung utbildning. Här gäller det för personalen att göra rätt bedömning. Marschfrakturer behöver i allmänhet inte gipsas, utan går om med vila (befrielse från tyngre tjänst) och Burana.
I allmänhet lönar det sig att inte ge upp, utan besöka hälsostationen på nytt, ifall man på riktigt är sjuk. Det är svårt att efteråt utreda vad som på riktigt ha hänt. Det är beklagligt om du utsatts för vårdfel på grund av felbedömning!
Med vänlig hälsning
- Henrik -
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar