har förr hört att man i stället gå i fängelse som tredje alternativ av milin / civiltjänsten. hur fungerar detta? wild
Försvarsmaktens kommunikatör Henrik svarar
Hej Wild
Det bästa är att du biter ihop tänderna, kavlar upp ärmarna och gör ditt bästa och genomför din militärtjänst till slut. Du är inte ensam, du kan prata med tjänstgöringskamraterna och dina närmaste förmän. Du kan också kontakta brigadens socialkurator om det känns svårt. Militärprästen kan också hjälpa.
Att avbryta tjänstgöringen innebär en massa krångel och kommer att störa ditt civila liv. I militären kommer du undan med 5,5 månaders tjänstgöring, medan civiltjänstgöringen alltid är 347 dygn, det vill säga lika lång som den längsta militärtjänstgöringstiden. Det kan kännas orättvist, men man bör komma ihåg att civiltjänstgörare vanligen kan bo hemma och har kvällarna lediga. Många arbetsgivare värdesätter genomförd militärtjänstgöring och man bör fundera över vad en arbetsgivare tänker då du vid intervjutillfället berättar att du avbrutit tjänstgöringen - är den här unga personen en som kastar yxan i sjön vid första motgång?
Civiltjänstgöring är naturligtvis ett alternativ om du verkligen inte orkar tjänstgöra till slut. Totalvägran, alltså då du varken vill göra militär- eller civiltjänstgöring, innebär alltid ett frihetsstraff. Förr innebar det att man sattes i fängelse, senare blev det en öppen anstalt men numera går man med fotboja i sex månader. Totalvägran antecknas däremot inte i straffregistret. Men även här bör man tänka på att en arbetsgivare kan fråga var och när du var i milin? "Ööh, nej jag totalvägrade.... Jaha??"
Så jag rekommenderar att du fortsätter din tjänstgöring - det absolut bästa alternativet för dig själv. Civiltjänstgöring är ett gångbart alternativ men är längre än den kortaste militärtjänsten. Vad du än gör - totalvägran lönar sig inte!
Med vänlig hälsning
Henrik
Henrik Gahmberg
Kommunikatör Huvudstaben - Press- och informationsavdelningen
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar