Hälsoångest

Hej!

Ibland är vi våra egna värsta fiender. Det tar mycket tid och energi att oroa sig över saker som med stor sannolikhet inte kommer att hända, och jag förstår att det är frustrerande. Det är heller inte speciellt ovanligt att det blir så här, vi människor tenderar vara rädda för smärta och för att kräkas bara för att det är så obehagligt. På det sättet är din reaktion alltså normal, men det att det tar över och påverkar din vardag är mindre bra.

Fundera på följande saker: Vad är det du är rädd för ska hända om du faktiskt blir sjuk? Hur sannolikt är det att det sker? Har du obehagliga erfarenheter av magont och/eller av magsjuka? Ibland kan det vara så att vi skapar katastrofscenarier i våra huvuden därför att vi kommer ihåg hur det var en gång för många år sedan, till exempel, och vi är rädda för att det ska bli så igen. Detta kan i så fall vara bra att vara medveten om, och sedan påminna sig själv att det inte kommer att bli lika illa nästa gång (för det kommer det högst antagligen inte att bli) och att inget farligt kommer att hända.

Tankens kraft är stark och i det här fallet är det både problemet och en av lösningarna. Lika väl som du kan tänka dig in i ångest och panik så kan du styra över hur mycket du låter tankarna påverka dig. Det är inte lätt, det kräver både tid och övning, men det är möjligt.

Du behöver först bli medveten om vad det är som sker i dig när de här känslorna och tankarna kommer. På det sättet vet du vad som är på väg att hända och då kan du agera medvetet. Du skriver att du känner efter ofta om du har ont i magen och att du tänker på det hela tiden, redan där har du möjlighet att stoppa spiralen. För det blir lätt en ond spiral – du tänker tanken ”har jag ont i magen nu?” -> du känner efter och känner kanske av något -> du får panik och tänker mer på det -> obalansen blir värre av att paniken tar fart -> tankar -> smärta -> panik -> tankar – och av den här anledningen är det viktigt att bryta i ett tidigt skede. Om du blir medveten om vad som håller på att hända så är paniken lättare att kontrollera. När du märker att tankarna kommer kan du här medvetet stanna upp och säga till dig själv att ”det här är bara tankar” och ”nu är jag här igen, jag lägger märke till att jag tänker så här och jag låter det vara så, det är inte farligt”. På det här sättet signalerar du också till kroppen att det är lugnt och då är smärtan lättare att bära om den finns där – och det kan förhindra att du går in i panik.

Du skriver också att du undviker viss mat för att förhindra att bli sjuk. Du behöver äta trots rädslan. Dels därför att våra tankar och känslor är otroligt påverkade av sårbarheter som hunger och dels därför att det enda sättet att riktigt bevisa för sig själv att det inte är farligt faktiskt är att göra det vi är rädda för. Så våga gå emot dina rädslor och ät regelbundet, det kommer inte att bli lättare om du undviker det.

Att acceptera ångest och panik är svårt men det är också en nyckel till att bli fri från kraften de har. Det är lätt hänt att man försöker fly från känslan av panik genom att kämpa emot den på olika sätt men det brukar tyvärr leda till att det i längden gör saken värre. Mitt råd är att acceptera läget som det är och inte döma dig själv för att det är som det är. Om du vågar utmana dig själv och dina rädslor och samtidigt jobbar med att medvetet tänka annorlunda så kommer paniken att lätta med tiden. Varken smärta eller ångest är farligt, det är bara obehagligt, och genom att acceptera och leva med dem ändå så förlorar de en del av sin kraft bara för att vi lättare inser att det går att leva trots ångest.

Magont, magsjuka och smärta av alla former är ju tyvärr en del av livet. Det går inte att undvika. Vi kan leva hälsosamt och ändå bli sjuka. Eller så blir vi det inte. Det är nästan omöjligt att kontrollera den biten, men vi kan kontrollera hur vi agerar och hur mycket vi låter våra tankar styra.

Varmt lycka till!

Angelica