Jag vill inte leva mera. Alla min kompisar är arga på mig ocj jag lever ständigt med ångest... min pojkvän lämnade mig för ett år sen och jag är ännu inte över honom eftersom han hänger med mina bästa kompisar så jag får ständigt panikattacker när jag ser dem tillsammans. Jag vill inte säga åt någon att jag har självmordstankar. Den ända personen som vet om det är mitt ex som inte vill prata med mig. Jag skulle nog ha hängt mig förlängesen men jag vågar inte pågrund av min familj för att jag älskar dem så mycket. Jag vet att ni inte kan hjälpa mig men det känns bra att få berätta det till någon av er från decibel! Anonym
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Jag är så ledsen att du känner som du gör. Det finns massor av saker som kan kännas väldigt tunga också då du är ung, så dina känslor är någonting som du själv skall ta på allvar, eftersom de är verkliga för dig. Däremot betyder det inte att du måste eller skall vara passiv och acceptera att det känns så - det finns saker du kan göra för att påverka ditt mående och jag tycker att du skall börja med att försöka öppna dig för någon om hur du känner. Om det känns som en helt omöjlig tanke att tala med någon irl så kan du kolla på psykporten för unga, där kan man hitta både information och kontaktuppgifter till olika stödtjänster.
Här kan du också hitta länkar och kontaktuppgifter till olika ställen där du kan få hjälp och stöd.
Jag förstår att man rent instinktivt vill att känslan av hopplöshet skall upphöra, och att man i huvudet går igenom alla tänkbara sätt att få bort den känslan. Men jag vill ändå påminna dig om att även om ångesten och hopplösheten är en fruktansvärd känsla - så är den bara en känsla, och det är DU som bestämmer över dig. Om andra människor behandlar dig illa eller dissar dig så säger det mer om hur DE är som personer - det säger ingenting om dig. Det är också möjligt att dina vänner gärna skulle vilja ge dig sitt stöd om de visste om att du mår dåligt. Ibland kan man själv uppleva att man är väldigt tydlig i sina signaler men det kan hända att andra uppfattar det helt annorlunda. Med andra ord är det möjligt att dina vänner upplever att det är DU som är arg på dem och drar dig undan. Jag tror inte att du förlorar någonting på att berätta för någon av dem hur dåligt du mår.
Samma sak gäller din familj och dina föräldrar. De allra flesta föräldrar upplever att deras barn är det viktigaste som finns och vill gärna veta om ifall någonting är fel. Så jag tycker att du skall försöka tala med någon i din familj. Tillsammans kan ni kanske fundera över vad som behöver göras och vilken typ av hjälp du kan ta emot.
Bara för att det känns som det gör just nu betyder inte att det alltid kommer att göra det.
Kram
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar