Relation

Hej,

Att ha sex med någon för allra första gången, eller att ha sex med en ny partner kan vara en väldigt stor sak.  Så jag förstår att det kan väcka tankar om huruvida ni gick för snabbt fram och om det var rätt beslut. Men jqag är glad att du skriver att han var försiktig och att det kändes tryggt. Alla söker säkert efter lite olika saker då de har sex, men jag tror att just trygghet och tillit är jätteviktigt. Jag hoppas att dina tvivel kommer att blekna och att du känner att det faktiskt var ditt beslut att vilja ha sex med honom, och inte att det var någonting du pressades till att göra.

Du skriver att du måste spänna dina ben för att komma, och det är inte ovanligt. Men det är helt okej fast du spänner dina ben även då du har sex med en partner, eller att du lär din partner vad just DU behöver för att komma. Sex skall ju vara skönt för båda två så det är inte meningen att du skall behöva välja bort saker som du normalt skulle göra då du har sex med dig själv. Att få orgasm behöver inte alls vara hela poängen med att ha sex med en partner, men samtidigt har man också rätt (och ansvar) för att lära och informera sin partner om vad man vill ha. Människor är ytterst sällan tankeläsare och alla kroppar fungerar olika, så då det kommer till sex är det mycket lättare om man kan säga eller visa vad man vill ha istället för att den andra skall försöka ta reda på det själv. Sen lär man sig förhoppningsvis nya saker om både sig själv och sin partner vartefter man lär känna varandra bättre. Du frågar hur man vet om man kommer, och på det har jag inte direkt något annat svar än att man nog VET. Att få orgasm är lite jämförbart med en nysning, så man vet helt enkelt om det ifall det inträffar och om man är osäker så var det antagligen inte det.

Du skriver att ni skyddade er då ni hade sex, men inte hur. Förutsatt att ni använde kondom eller något hormonellt preventivmedel och att det användes på rätt sätt så behöver du inte vara orolig över graviditet.

Det att vara stressad och övertänka saker då man är i en kärleksrelation är inte alls ovanligt, eftersom det ÄR stressande. Man utsätter sig själv för en helt enorm stress och är otroligt sårbar då man vågar vara förälskad och "ge" av sig själv till någon. Och det är alltid en risk just eftersom det aldrig finns några garantier. Det finns ingen naturlag som kan säga hur länge någonting kommer att vara eller att just den personen skall känna likadant som man själv gör. Så det att man vågar tycka om någon är alltid ett risktagande och man måste helt enkelt lita på att den andra personen visar vad den vill. Så till en del har man även här rätt att berätta vad man själv behöver i ett förhållande, t.ex. som du har gjort då du har berättat för honom att du behöver mycket kärlek och behöver känna dig bekräftad. Men sedan är det upp till honom att välja om han kan och vill älska dig på det sätt som du behöver. Om han känner likadant så är det sannolikt någonting han vill göra, men olika människor har också lite olika "kärleksspråk" fast de skulle känna lika starkt för varandra. För en person kanske det handlar om att man skickar mycket meddelanden, medan kärleksspråket för en annan kan handla om att man erbjuder sig att bära en över lera för att den inte skall smutsa ner sina byxor.

Jag förstår att det kan kännas lite oroväckande om han skickar mindre åt dig nu än tidigare, men samtidigt så kan du också tolka det som ett tecken på att han litar på dig och vet var han har dig. Så han känner sannolikt inget tvivel på vad du känner och det betyder att du gör helt rätt. Då det kommer till vad han känner för dig så tycker jag att alla människor själva har ansvar för att vara tydliga med sina känslor och säga hur de känner - så så länge han säger att han VILL vara med dig och hans handlingar stämmer överens med det så är det helt enkelt lättare om du tror på honom. Om du däremot tycker att han investerar för lite tid eller energi i dig/ert förhållande så har du rätt att säga din åsikt om det och ha förväntningar - men sist och slutligen är det hans beslut om han väljer att leva upp till dem. Det låter kanske komplicerat men egentligen är det ganska lätt: alla har rätt att säga vad de känner och vad de behöver - men sen är det upp till var och en att välja själva vem de vill vara med och hur de använder sin tid. Man kan aldrig tvinga någon att vara tillsammans med en om hen inte vill utan man kan bara erbjuda dem sin tid och sällskap och hoppas att de väljer en tillbaka. Och det innebär givetvis inte att man skall gå med på att bli behandlad hur som helst utan DU har rätt att ha DINA förväntningar på honom, och om han inte kan erbjuda dig det du behöver så är ni helt enkelt inte rätt för varandra just nu.

Du frågar hur man blir mer självsäker, och om det går att jobba på sig själv medan man är i ett förhållande. Det tycker jag absolut att det gör, annars skulle nog de flesta få gå omkring och vara singlar för självkänslan är ju någonting man jobbar med hela tiden - den blir nog aldrig "klar". Så det skulle vara hemskt om man måste avstå från förhållanden under tiden man försöker förstå sig själv :) Jag tycker att du skall börja med att ge dig själv cred för allting du gör bra. Självsäkerhet och självkänsla handlar om att man förstår sitt eget värde, det att du VET att du är en tillgång. Om du t.ex. tänker på ditt förhållande så VET du att du gör ditt bästa hela tiden för att han skall känna sig sedd och för att han skall veta vad DU känner. Förhoppningsvis förstår han att uppskatta det och besvarar dina känslor. Men självkänsla handlar också om att du VET att även om han inte skulle känna samma sak för dig så betyder det inte att det är DU som gör fel - utan då är det helt enkelt inte meningen att det skall vara ni två, utan att du förtjänar någonting annat, t.ex. ett annat förhållande där personen SER hur fantastisk du är. Det är aldrig ett svaghetstecken att man är kär i någon och din kärlek är en gåva - men sen är det upp till mottagaren om hen är rätt person att ta emot den gåvan.

Långt svar, jag hoppas att du förstår vad jag försöker säga. Kärlek och förhållanden ÄR skrämmande för det finns alltid en risk att man blir sårad. Men DU är helt rätt, och så länge du koncentrerar dig på att behandla andra rätt så kan du vara stolt över dig själv och lita på ditt eget värde.

Många kramar,

Tessi