Jag har nu i cirka en månads tid prata med en kille. Vi har inte på det sättet konkret flörtat eller så men från mitt perspektiv känns det nog som att vi båda är intresserade av varandra, speciellt på grund av hur mycket vi pratar. Vi brukar prata lite från och till på dagen och jätteaktivt på kvällen och natten och vi pratar väldigt ofta till tidig morgon. Nu har vi de senaste tre dagarna pratat lite mindre av helt vanliga orsaker nog men jag har ändå så svårt att hantera det. Jag blir jättesnabbt orolig att han inte gillar mig längre eller tycker jag är jobbig. Jag vet ju själv att det inte lär vara sant men blir alltid nervös om han inte har svarat på några timmar. Hur ska jag jobba emot det här? Jag har alltid blivit så här med varenda person jag pratat med och hör ofta folk kalla det anxious attachement style men enligt vad jag läst så är det påverkat av trauma, vilket jag inte har.
Ungdomsinformatör Rosanna svarar
Hej!
Vad roligt att höra att du är intresserad av någon som verkar vara intresserad av dig också. Det låter som du har något spännande på gång.
Jag kan ju inte veta säkert vad han känner för dig men på basen av det du beskriver låter det ju väldigt lovande. Man “offrar” sällan sin nattsömn för en person som man inte har något intresse för.
Det är helt naturligt att det kommer perioder där man talar lite mindre det behöver inte betyda att man inte längre är lika intresserad utan det kan också betyda att man har blivit mer bekväm och trygg med personen och därför inte känner att man konstant måste hålla kontakt. Det kan hända att man bara har lite annat på gång och är så pass trygg i sin “situationship” (en situation som inte ännu officiellt är en relation) så att man litar på att personen nog finns där även om man inte talar lika intensivt.
Jag förstår att det kan kännas skrämmande speciellt eftersom man inte vet helt exakt vad den andra tänker och hur den andra ser på situationen. Men jag tror att det bästa man kan göra för att känna sig mer trygg och lugn är att försöka diskutera sina känslor med den andra. Känner du att ni är i ett skede där du kan fråga hur han ser på er situation? Kan du försöka förklara hur du känner och berätta att du lätt börjar fundera när ni inte har lika mycket kontakt? Om man låter alla tankar stanna i huvudet har dom en tendens att förstoras och alla funderingar och känslor blir lätt en tornado av ångest och oro. Därför är det bra att tala igenom det man går och funderar på så att man kan känna att man har en överblick av situationen och mer kontroll över läget.
Jag tror att ordet trauma ibland ger en bild av att något måste vara väldigt dramatiskt och stort för att det ska ha någon inverkan på en person. Det behöver inte ha hänt något väldigt stort i ditt liv för att du ska ha “trauma”. Det kan hända att du har någon erfarenhet som gjort att du lätt blir orolig och det behöver inte alltid vara en så dålig sak. Det betyder att du är mer aktsam och snabbt plockar upp signaler när något inte känns helt som det ska. Det är ju ett sätt att skydda sig själv och sina känslor. Det blir ju dock ett problem om man konstant går omkring och oroar sig eftersom det tar extremt mycket energi.
När du känner oro är det viktigt att du först accepterar känslan. Sedan kan du t.ex. skriva ner vad du känner och försök sätta ord på vad exakt det är som oroar dig just nu. När du sedan skrivit ner det kan du försöka reda ut vilka av dessa saker som du själv kan påverka och vilka du inte har någon kontroll över. Finns det vissa saker som du kan underlätta genom att helt enkelt ta kontakt med honom och fråga rakt ut vad han tänker kring just den saken. Om du inte vågar prata med honom kan du gärna vända dig till någon annan trygg person som du litar på och kan bolla dina tankar och funderingar med. När det uppstår en situation som du inte kan påverka, t.ex. ifall han inte svarat på en stund, kan det vara bra om du satte bort telefonen och försökte lägga din fokus på något annat i stället. Kanske ta en promenad eller sysselsätta dig med något som kräver din fulla uppmärksamhet.
Kom ihåg att du är bra precis som du är och om det av någon anledning inte skulle fungera med just den här killen betyder det endast att ni två inte var rätt för varandra och det är inte ett misslyckande utan nu har du istället blivit en erfarenhet rikare. Det betyder inte att det är något fel på dig eller ditt sätt att vara. Ibland hittar man den perfekta personen men ibland behöver man pröva sig fram för att hitta den som är rätt för just en själv. Det kan vara både tungt och skrämmande, man kan känna ångest, oro och besvikelse och det är helt naturligt. Det viktigaste är att du vågar prata om saker och inte blir ensam med dina tankar och känslor. Du är bra precis som du är och du ska inte förändra dig för någon annan utan var alltid dig själv. Sedan får det bära eller brista. Då vet du i alla fall att du gjorde ditt bästa och du var dig själv och mer än så kan man inte göra.
Enligt det du skriver låter situationen med den här killen väldigt lovande så jag tror inte att du behöver oroa dig. Jag hoppas att du känner att du kan prata med honom om dina känslor och tankar så att du inte behöver gå omkring och fundera och oroa dig i onödan. Om inte kan du alltid ta kontakt hit till Decibel när du behöver någon att bolla tankarna med.
Kram,
Rosanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar