Läkare

Hej!

Tack för frågorna! 

När man studerar medicin i Finland blir man direkt en så kallad allmänläkare och har ett grundläggande förståelse för allmänmedicin från vilken man kan specialisera sig in vidare inom olika specialområden. Som färdig läkare kan man jobba inom primärhälsovården t.ex. vid olika hälsostationer. Vissa hälsostationer bedriver jourverksamhet, vilket innebär att de är öppna utanför normal arbetstid ungefär 8-16. Vissa jourer är däremot för mera specialiserad sjukvård och varierar enligt sjukhus. Där jobbar främst specialiserande läkare eller specialläkare. Då måste man börja specialiseringen som öppnar upp sig mycket mera när väl man är färdig utbildad läkare, ca 6 års studier. Specialiststudier varierar mycket sinsemellan men är i regel lika många år till. Specialläkare är ofta experter inom sitt område och har oftast komplicerade patientfall eller svårare sjuka, medan i primärvården handlar det om att sköta om vanliga åkommor som t.ex. nageltrång eller astma.

Tyvärr finns det inga entydiga svar vad du ska göra efter gymnasiet. Det är helt upp till dig själv! Personligen kan jag rekommendera varmt medicin som studieinriktning då det är varierande på många sätt och väldigt intressant. Dessutom ett plus med att få arbeta med människor. Alla orsaker till att studera medicin är godkända för man kan göra allt möjligt som läkare från att vara kardiolog till allmänläkare eller forskare.

Till läkare kan man studera i Åbo, Kuopio, Oulu, Tammerfors, Helsingfors (finska+ svenska). För att komma in till det medicinska studieprogrammet rekommenderar jag dig att kolla upp de nuvarande antagningsgrunderna. Vid Helsingfors Universitets hemsidor får man den aktuella uppdaterade informationen som gäller just en själv, ifall man funderar på den svenska studielinjen. Denna information hinner säkert ändra tills du söker in också. Vad jag själv har förstått så kan man nu komma in genom två olika kvoter eller köer, en med studentvitsorden och en med inträdesprovet. I studentexamen får man olika antal poäng enligt ämne samt det vitsord man skriver i studentskrivningen. Så ett enkelt svar här finns inte heller hur mycket som gäller. Vissa ämnen ger mer poäng än ett annat för samma höga vitsord. I regel har denna poänggräns varit hög och man kan kolla statistik för detta. Till inträdesprovet har det åtminstone tidigare krävts gymnasiekunskaper inom fysik, kemi och biologi, men det har ingen skillnad hur man lärt sig dessa så det är möjligt att inte ha gått gymnasiet över huvud taget! Matematik är väldigt bra att kunna men man kan säkert komma in ifall man inte är jättebra på det. Värt att notera är att matematik hänger ihop med t.ex. fysik så det hjälper visserligen att kunna matematik. För mer exakt information måste jag rekommendera officiella källor för att inte ge felaktig eller utdaterad information. Se även gamla inträdesprov som man hittar genom att googla, men detta är säkert även lite tidigt att göra för dig. I inträdesprovskvoten skriver man ett prov med många andra och då måste man kunna tillräckligt bra fysik och kemi och biologi för att kamma hem tillräckligt med poäng för att få en kvotplats.

Lönen varierar mycket enligt var och hur man arbetar. Studeranden som sommarjobbar år 4 uppåt får minst ca 3000 euro i grundlön. Färdiga läkare i början av sin karriär har inte mycket mer än detta men får tillägg (t.ex. jour då man arbetar udda timmar) som ökar märkbart på grundlönen. Kommunala jobb har lägre lön än privata läkarstationer eller mera avlägset belägna hälsovårdscentraler. Men i regel kan en läkare skatta sig i nuläget gott åt bra anställningsförhållande, rikligt med arbetsplatser och god lön.

Svenska studielinjen skiljer sig på så sätt att en del av undervisningen är på svenska. Oftast gäller detta gruppundervisningarna som blir totalt ungefär en tredjedel av all undervisning under alla 6 år. Jag jämför mina studier med högstadiet: man stiger likt en 7:e klassist in i ena ändan av tuben och stiger ut som en färdigbliven läkare, vilket i den här metaforen är en färdig 9:e klassist, i andra ändan.  I Helsingfors ordnas oftast endast en kurs åt gången som börjar med studier av cellen på ettan (mycket molekylärbiologi, läran om hur cellen fungerar och livets minsta byggklossar), utvecklas till vävnader och organ/organsystem (t.ex. hjärtats struktur eller funktion), för att sedan i slutet av år 2 sjukdomar, dvs sjuka organ/organsystem. Detta kanske skiljer sig från högstadiet var man har flera ämnen samtidigt, som matematik eller modersmål. Vid sidan om organ lär man sig hur kroppen fungerar, mediciner som används och hur dessa fungerar på kroppen. På åk 3 börjar man med kliniken, dvs man börjar träffa sjuka människor. Kliniken har det namnet eftersom man följer med patienter på olika polikliniker omkring på universitetssjukhuset i Helsingfors, t.ex. lungpolikliniken eller endokrinologipolikliniken. Man lär sig mycket om kommunikation och växelverkan, hur man talar med människor, i våra studier då patienten är i kärnan. I Helsingfors är åk 3-4 uppbyggda i moduler var man går ett eller flera specialiteter samtidigt. En av dessa moduler är ”magkursen” var man går igenom hela matspjälkningen ur flera olika synvinklar, bl.a. patologi (läran om sjukdomar på cellnivå), gastroenterologi (lär sig om magsjukdomar t.ex. celiaki), gastrokirurgi (sjukdomar som kräver operationer t.ex. bråck), mediciner och förebyggande vård. Efter man har gått denna kurs kan man vårda och ge information till patienten om magåkommor på en allmänläkares nivå. Kurserna i kliniken lärs ut av lärare som ofta är forskare eller specialister inom sitt ämne, eller båda två. Årskurs 5 går man igenom resterande specialiteter i form av kurser (”mindre organ” som ögon, öra, allmänmedicin). Årskurs 6 innan man blir klar får man gå en s.k. repetitionskurs var de viktigaste man måste kunna som läkare gås igenom på nytt. Men ta inte stress över studierna för det gås nog noga igenom när väl man börjat sina studier. Mycket hinner även ändras.

Ifall du undrar om man måste kunna finska som läkare så är svaret helt enkelt ja, en stor del av befolkningen talar finska så man måste klara sig att tala med dem. Däremot måste jag påpeka att min egna finska var inte stark över huvud taget (läs: obefintlig) när jag började studera. Men den har mycket snabbt blivit bättre när man läst, lyssnat och talat finska. Kom ihåg, man har 6 år på sig att öva. 

Hoppas du väljer att söka in till medicin i framtiden. 

Mvh,
Anonym Thoracal (svenskspråkig medicinstuderande)