Militären och flickvän

11.07.2023
Hej, jag är en av de beväringar som ryckte in till nylands brigad nu sommaren 2023 och jag är livrädd för att militären ska sätta stopp för min relation till min flickvän.

Vi har varit tillsammans i cirka 3 månader och har insett tidigt i vårt förhållande att vi delar samma grundvärderingar och att god kommunikation är essentiellt för att vi båda ska känna oss sedda och hörda. Jag stormtrivs med henne och känner att jag vill gå långt med henne. Beväringstiden har desvärre gjort vår kommunikation betydligt sämre och tröskeln till att tala om djupa saker med varandra är nu mycket högre. Min flickvän upplever bland annat att vi är i så olika livsskeden just nu att hon har svårt att tala om känsliga saker. Jag upplever att tiden och orken knappt räcker till för att samtala och växa i vår relation och att vi stampar på stället. Hon har flera gånger sagt att hon upplever att vi har driftat ifrån varandra lite sen jag ryckte in och det gör mig livrädd.

Jag befinner mig nu i andra veckan av rekrytskedet och känner mig helt fast här och som att mina chanser att följa framtidsvisionen att nån gång skapa en familj med den jag älskar nu håller på att försvinna.

Hjälp mig snälla! Jag vill inte att militären ska vara orsaken till att min och hennes relation går sönder men jag vet inte hur jag ska gå till väga. Hjälp!!
Jessica Renlund

Dietiststuderande vid Umeå Universitet Jessica svarar

09.08.2023

Hej,
Tack för din fråga, så roligt att du har träffat en partner som det känns så bra med!

Det låter som att det är en period i ditt liv där det händer väldigt mycket just nu, på samma gång som du vill mycket men inte kan ”leva ut” din vilja just nu, eftersom du är fast för tillfället i militären, vilket självklart känns frustrerande, men jag föreslår och tror att det kommer gå bra med er relation om ni accepterar och landar i er situation som den är just nu. Jag har själv egen erfarenhet av att vara i militären, jag tjänstgjorde i 1 år, och har också själv haft distansförhållande där vi bodde i skilda länder i totalt flera år, också i början av vår relation, nu efterhand upplever jag att det var väldigt positivt att vara mer ifrån varann i början i en relation, även om det förstås stundvis var jobbigt, men båda får då mera tid att känna efter och man får också perspektiv på vad man tycker är viktigt i relationen eller vad man värnar om mest i en relation, eftersom då man träffas med begränsad tid tillsammans uppskattar man dom stunderna mera och tar tillvara tiden. Jag upplever också att det kan vara rent av nyttigt att sakna varann lite ibland, man lär sig helt enkelt att inte ta kärleken för givet och mitt distansförhållande har lärt mig massor och gett mig så mycket positivt och jag upplever att vår relation absolut har en ”stark grund att stå på” tack vare den tiden, men alla är förstås olika och förstår att vissa tycker det kan vara jätte jobbigt och inte fixar det. Mitt tips är att ständigt stötta varandra genom processen, att ni inte är ensamma utan ni gör detta tillsammans och ni gör det för att ni måste det just nu, det är ingens fel att ni tvingas vara ifrån varandra nu, att göra det till en ”gemensam process” kan få det att kännas att tiden inte driver er ifrån varandra lika mycket. Att fråga varandra hur det känns och hur ni mår, att trösta om den ena är ledsen på grund av er situation och att planera vad ni ska göra nästa gång ni ses och ”räkna ner dagarna” tillsammans kan få tiden att kännas lite lättare :)

Enligt din beskrivning verkar det som du har mycket ångest just nu, vilket är en helt normal mänsklig reaktion men känns oftast väldigt jobbig och vid återkommande ångest kan man behöva stöd genom terapi/och alt. medicinering, speciellt KBT – behandling är effektivt för att lära sig hantera sin ångest bättre, du verkar ha en period där du känner dig stressad av många saker både av din nya livssituation i militären som du inte trivs i och hur den kommer påverka dig, på samma gång som du känner ångest för din relations utveckling och framtid. Det är precis vad ångest är, det är rädsla för vad som `kanske kommer att hända` eller `kan hända`, inte vad som händer `just nu`, i den situationen är det också väldigt lätt att spinna vidare i ångesten och hitta fler och fler saker att ha ångest över, också som du beskriver… tankarna blir helt enkelt svåra att separera vad det är egentligen som är en verklig fara eller inte. Du kunde reflektera över att söka samtalsstöd, jag föreslår att du vänder dig till militärsjukvården på området och bokar tid till sjuksköterska/läkare och berättar om din ångest, de är till för beväringarnas välmående i alla situationer och fungerar som vanlig sjukvård bara att dom är på ”militär mark”.

Hoppas att något av detta hjälpte lite på traven, lycka till med militärtjänsten och jag önskar allt gott!
Mvh. Jessica

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

ja sko gärna vila fara ti milin men alla säger att ja e för svag (som ja faktiskt e) ja kan knappast ta en armhävning :( men ere som okej ti fara ändå fast man e svag?
Läs mera

Hej, jag har en fråga. Slipper man på chaufför i milin om man har en aventyrande av trafiksäkerheten i straffregistret?
Läs mera

Får man ha med snus till milin?
Läs mera

Hejsan.
Vad gör militärpoliser och hur blir man en sådan?
Läs mera