Ätstörning

Hej!

Mjo, hm, njä. Svår fråga. Se, det som definierar en ätstörning är känslan av att man har tappat kontrollen över sitt ätande och försöker med all makt kontrollera ätandet. Det är mera psykiskt än fysiskt - det behöver alltså inte vara så att tex en person med anorexi måste gå under ett visst antal kilon för att räknas ha anorexi utan det handlar om sättet personen tänker på. Hon/han blir som fixerad vid maten och sitt utseende, tänker skadliga och orealistiska tankar om det och kan inte riktigt se verkligheten. Hon/han mår dåligt psykiskt och har mer eller mindre fysiska symptom på det.

Det finns nog andra sorters ätstörningar också, tex BED (Binge eating disorder), men den går mer ut på att man hetsäter stora mängder mat och upplever att man tappat kontrollen på sitt ätande - men man gör inget åt det, som att spy upp maten eller fasta, som de med bulimi gör. "Övriga patienter med uppenbara ätstörningar kan få diagnosen Ätstörning utan närmare specifikation (ibland förkortat "ÄS UNS")." skriver de på Wikipedia. Igen, det handlar mera om skadliga tankar än om vad man verkligen äter eller väger.

Så frågan är: hur hälsosamma är dina tankar kring ditt ätande. Känner du själv att du tappat kontrollen över hur mycket du äter? Cirklar dina tankar ständigt kring mat? Känner du dig desperat efter något gott att äta? Äter du vadsomhelst närsomhelst? Är det själva maten eller ätandet som är grejen för dig? Vad tänker du när du äter? Kan ätandet betyda något annat, tex tröstätning när du mår dåligt, belöning när du gjort något bra, substitut för omtanke du inte får...?

Om du bara är matglad och en livsnjutare som satsar på mat som njutning, så är det säkert ingen fara. Om det inte är förknippat med att må dåligt psykiskt och tänka negativa tankar, alltså. Om du är på allmänt bra humör, så är kanske det enda du behöver bekymra dig om lite övervikt, så försök att förbränna det du ätit också. Men akta dig för att banta och börja tänka alltför mycket på kilon, kalorier osv i så fall - för sådana tankar kan lätt leda till en ätstörning. Om du tröst-, belönings- eller substitutäter, så kunde du kanske ta dig en funderare på om orsaken till det här går att lösa eller om det fanns något hälsosammare du kunde byta ut det mot?

Prata gärna igenom det här med någon, tex skolhälsovårdaren eller en näringsterapeut eller en psykolog, så att det inte lämnar som olösta problem som bara blir värre med tiden. Att äta mycket kan ju i längden ge dig andra problem, som dåligt självförtroende för att du är mullig - eller till och med leda till bulimi eller bed. När det gäller sådana här saker är det alltid bäst att ta tag i saken innan den blivit ett problem, eller medan problemen ännu är små.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott - efter lite diskussion om ätstörningar i allmänhet med en hälsovårdare.