Mina frågor är; Hur får jag ärrena att blekna bort? Går det att få bort dem alls?
Ärrena var inte djupa alls, det blödde knappt, och numera är de nästan helt läkta, men fortfarande rödrosa till färgen.
Och ifall det inte går att få bort ärren, hur ska jag kunna berätta för de som bryr sig om mig?
Ärren gör att jag inte vill, törs eller kan delta i simlektionerna från skolan och jag vågar heller inte följa med mina vänner och simma längre (även fast ett par av mina vänner också har såna ärr som jag) . Dessutom kan jag inte längre använda de flesta av mina träningsbyxor (de är knälånga) p.g.a ärren (jag idrottar mycket). Jag har inte vågat berätta för någon om detta, och har inte vågat gå och tala med skolans hälsovårdare eftersom jag inte vill att hon ska kontakta mamma (som är lärare på samma skola). Jag vill int oroa mina nära med ärren, för det var inte min mening att det skulle kvarstå märken, och jag skulle göra vad som helst för att få gå skärandet ogjort.
Snälla svara, jag mår otroligt dåligt över detta, tala om för mig vad jag ska ta mig till!
Desperat tjej
Hej, kära desperata tjej
jag kan förstå att du ångrar det som hände. Men så är det nu som då i livet, man gör dumma saker som man ångrar, det är normalt och oundvikligt. Alla gör vi sånt som vi ångrar, och oftast vet vi egentligen inte varför vi gör allt heller, det bara blir så.
Men sen är det ju urdumt att göra samma sak igen, då man vet vad som kommer sen. Så det ska du ju akta dig för.
Eftersom det bara är 3 veckor sen som det hände så kommer ärren nog att blekna massor ännu. Det tar sin tid, men de blir hela tiden ljusare och grundare vartefter det bildas ny hud.
De blir först ljusrosa som du skriver att de är nu, och sen blir de vitare och ljusare, tunnare med tiden.
Låt inte detta förstöra mer än vad det redan gjort. Låtsas inte om något, far med och simma far på träningar och ha dina vanliga byxor. Oftast har vi alla så fullt upp med vårt eget så vi hinner/orkar inte bry oss om vad andra har. Skulle någon mot förmodan fråga något om ärren så säg bara att: "jaaa, jag gjorde något dumt för en tid sen" Sen är det inte mera med det.
Man måste inte förklara en massa, du säger bara det där och sen inget mera.
Vad gäller att gå och prata med skolhälsovårdaren så har hon/han tystnadsplikt och får inte berätta något för din mamma fast hon jobbar på samma ställe. Bara om du ger din tillåtelse berättar de för dina föräldrar. Så alldeles lugnt kan du gå till skolhälsovårdaren om du tycker det.
Nu ska du försöka strunta i det här, om du dessutom har kompisar som också gjort samma, så är det inget att fundera på. Den första gången du ska vara avklädd känns värst men sen förljande gång är det inte lika hemskt. Och som jag skrev så blir ärren ljusare hela tiden för varje vecka som går.
Mycket möjligt så är det ingen som ens märker något.
Lycka till,
kramar från ungdomsinformatören Sanna
Kommentit
Kukaan ei ole vielä kommentoinut tätä sivua.
Lähetä kommenttisi