Depression

Hej,

Tack för att du skrev in. Jag är glad att du gjorde det, även om jag såklart önskar att du inte skulle behöva ha det så här.

Att aldrig riktigt känna att man mår bra, tappa lusten till sådant man tidigare tyckte om och inte orka göra saker är otroligt jobbigt att leva med. Jag kan också förstå att du börjar tänka att det är något fel på dig när du jämför dig med andra. Men det du beskriver låter inte som att du är värdelös eller tråkig – det låter som att du bara mår dåligt. Vilket dessutom är mycket förståeligt med tanke på det du skrev i hemliga rutan. Men det kommer inte alltid kännas likadant, en sak som är säker här i livet är att saker alltid ändrar på ett sätt eller annat.

Du skriver: "Hur mår man bra igen? Liksom bra på riktigt." Jag önskar att det fanns ett enkelt svar. För många börjar vägen till att må bättre inte med att plötsligt känna glädje, utan med att få känna sig sedd och hörd. Att må bättre är ofta en process, och den behöver man inte klara av ensam. Är du i någon vårdkontakt, undrar jag? Pratar med någon professionell vuxen om det här? Eftersom du haft det så jobbigt från ung ålder så tror jag det vore bra om du regelbundet fick träffa någon och prata, för det kan hända att du behöver ”lära dig” att må bra på ett lite annat sätt än andra pga sånt som varit när du var yngre. Ifall du redan har en vårdkontakt som du har försökt med ett tag, men inte känner att du klickar med hen, så går det också att prova byta och prata med någon ny.

När något har funnits med så länge och från ung ålder är det lätt att börja tro att det alltid kommer att vara så. Men även om det känns hopplöst just nu betyder det inte att det kommer att vara så för alltid. Många som har mått väldigt dåligt länge berättar att de, med rätt hjälp och tid, så småningom började känna glädje och hopp igen – även om de inte trodde att det var möjligt från början. Det är värt att kämpa för.

Du beskriver också att du känner dig "töntig och tyst" och inte vet hur du ska vara intressant. Jag undrar om du är mycket hårdare mot dig själv än du skulle vara mot någon annan. Om en kompis berättade att hon inte orkade göra något och därför kände sig värdelös – skulle du tänka att hon verkligen var värdelös? Troligen inte. Jag tror att du också förtjänar samma omtanke som du skulle ge någon annan. <3 Kanske är det just några av de här samma egenskaperna som du ogillar med dig själv (exempelvis att du är på den tystare sidan) som någon annan gillar – exempelvis kan det kanske betyda att du är en väldigt bra lyssnare? Såna behövs också, för tänk hur det skulle vara om vi alla bara pratade i mun på varandra :) Du är intressant just FÖR ATT du är du och att det inte finns någon annan som är exakt som du!

Försök att inte vara så hård på dig själv för att det ibland känns som att du inte orkar ”som alla andra”. Alla andra har heller inte din bakgrund, som du ju inte har valt eller kan något åt. Visst, det är bra om du försöker att träffa vänner och hitta på saker fast det inte alltid känns så manande (för att bara lämna hemma är heller inte bra för måendet om det kan undvikas), men om du ibland behöver vila mera än andra så är det helt okej och förståeligt! Hoppas du kan prata med dina vänner om det här också.

Försök att i mån av möjlighet hålla någon sorts rutiner så att du ger dig själv den bästa möjliga grunden rent fysiskt till att må bra - sov tillräckligt, ät bra, rör på dig någorlunda regelbundet, umgås socialt med människor du gillar, var kreativ nu som då (rita, skriv, dansa, måla, syssla med musik). Rutiner kan kännas lite tråkiga som råd men de bidrar till en bra grund för ens mående, så att det iaf inte blir värre.

Ibland när man mått dåligt länge så glömmer man liksom bort hur det är att må bra, och vem man egentligen är då. Men de dåliga tankarna och känslorna är som moln på himlen – de kan dra förbi, och himlen finns kvar. Det är en dålig period – inte ett dåligt liv!

Det att du skrev in till oss säger mig att det finns en del av dig som fortfarande hoppas att det kan bli annorlunda. Jag hoppas att du fortsätter lyssna på den delen, och att du pratar med någon professionell om detta. Du är värd att få må bra på riktigt <3

Kramar, Kix