fat

Hej!

Jag blir bekymrad när jag läser din fråga, för att jojo-banta och framförallt att fundera på så allvarliga och drastiska - men superdåliga - lösningar som att börja kräkas upp mat är väldigt farligt! Det är början på ett stört ätbeteende och det betyder att du tänker tankar som är både skadliga och elaka mot dig själv och som kan växa dig över huvudet och ta kontrollen över hela ditt liv.

Jag ska börja bakifrån i din fråga och börja med mensen. Din försening av mens har inget att göra med hur mycket blod du förlorar genom sår. Mensen regleras helt av hormoner i kroppen - men de kan i sin tur nog påverkas av hur mycket näring man får i sig och hur mycket underhudsfett man har. Se, kroppen är på sätt och vis liksom kvar på stenåldern, så när det ibland kommer perioder när den får för lite mat, så tolkar den det som att nu är det svält och dåligt med föda och villebråd. Om man dessutom tränar mycket, så tror den att nu måste man söka långa sträckor och överhuvudtaget använda mycket energi på att söka födan. Så då tycker den dels att om den får mat, så måste den spara så mycket som möjligt av näringen, alltså lagra den som fettvävnad, inför kommande dåliga tider - den vet ju inte när nästa svält kommer. Och dels så tycker den att jamen om det är så här fattigt och oregelbundet med mat här, så är det inte läge att bli gravid och amma baby. Det behöver ju kroppen en massa energi till. Så då trycker den helt enkelt på pausknappen för ägglossningen, och då har man oftast ingen mens heller. En tjej som länge lidit av ätstörningar eller har väldigt lite underhudsfett förlorar ofta sin mens, eller så kommer den inte igång när det var tänkt att den skulle komma igång i puberteten. Det är alltså kroppens sätt att prioritera att överleva istället för att fortplanta sig.

Så att du inte "lyckas" med att gå ner i vikt som du vill är för att du försöker göra precis tvärt emot hur kroppen fungerar. Det kroppen själv vill är att vara normalviktig, för då mår den som bäst, hålls friskast, hormonbalansen hålls där den ska så att du hålls glad och pigg och lycklig och du kan utvecklas så som det är tänkt att du ska - både tex pubertetsutvecklingen till kvinnokropp och att hjärnan har alla näringsämnen, mineraler, fetter osv som den behöver för att både orka fungera normalt OCH utvecklas så att du lär dig mer, orkar koncentrera dig osv.

Just nu behöver din kropp väldigt mycket energi för att ha "råd" att både fungera som den ska med allt från anding till mjältens funktioner, kompensera för det energibortfall som kommer av att du tränar OCH alltså utvecklas. Nu behövs det tex mera näring för att få bröst och höfter och eventuellt bli längre. Utvecklingen stannar av ifall den får för lite mat och du blir trött, ledsen, nedstämd, börjar sova dåligt, får svårt att lära dig nya saker, gråter oftare - och känner dig MER missnöjd med och besviken på din kropp!!! Ju mindre du äter desto olyckligare blir du. Och det är inte så att det går att kasta i sig lite mat och så är man glad och nöjd igen, utan det tar många dagar för kroppen att komma i hormon-balans igen.

Om en person som redan är normalviktig eller till och med underviktig försöker snabbt banta, eller till och med långsamt, så kommer kroppen att skrika i protest, för det är inte det den vill. Att vara underviktig mår den absolut inte bra av, för den vet att då måste den pruta på en massa viktiga funktioner, som hur bra hjärtat jobbar, och att den kommer att må dåligt rent fysiskt. Man kan inte må bra om man får för lite näring, det är fysiskt omöjligt.

Du skriver inget nu om hur mycket du äter och tränar och eftersom vi inte kan träffa dig, så kan jag inget säga om hur du mår av det. Du skrev dock att vi tidigare sagt att du tränar för mycket. Då stämmer det - vi har ingen orsak att hitta på eller överdriva eller försöka manipulera dig till något - vi vet ju inte vem du är. Men vännen, att du skär dig själv visar klart och tydligt att du inte mår bra i själen nu. Att du skär dig själv betyder att du inte är lycklig just nu. Något är fel. En del av dig vet redan det och det är den delen av dig som skriver till oss. Vet du, jag vill att du tar kontakt med någon som kan hjälpa dig! Du vet att viljan att spy upp mat betyder att du har ett stört ätbeteende och ätstörningstankar och jag vill att du ska söka hjälp för det också nu. Men framförallt vill jag att du ska prata med någon om hur du mår mentalt. Om vilka känslor och tankar du har. För vännen, de sakerna finns det folk som kan hjälpa dig med, du måste inte må dåligt för all framtid.

Så välj någon som du går och pratar med nu. Kuratorn, en terapeut, skolhälsovårdaren - och jag skulle gärna vilja att du ringde till antingen Ätstörningspolikliniken vid Vasa Centralsjukhus eller Fredrikakliniken. Har du läst vårt reportage Decibel besöker Fredrikakliniken? Där kan du läsa om vad de gör och hur de tänker. Man måste inte vara allvarligt sjuk för att få hjälp av dem och man måste inte ha någon viss diagnos, det räcker bra med att man har ett onormalt ätbeteende eller ätstörningstankar.

Snälla lyssna på mig nu och ta kontakt med någon. Lova!

Stoooooooooooooooooooooooooooooooor varm kraaaaaaaaaaaaaaaam <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott