inget att leva för

Hej gumman! <3

Oj vännen, massor med kramar!! Det du går igenom nu är jättejobbigt och vi förstår att det känns tungt att orka. Det kommer ju sådana här perioder i livet då allt bara känns svårt och ingenting är riktigt roligt. Det händer oss alla förr eller senare; men det betyder inte att det behöver vara så länge eller att det är omöjligt att komma sig ur (tack och lov!!). Du har alla möjligheter att ta tag i det här NU, innan det blir ännu värre, så snälla försök!

Fundera allra först på VARFÖR det känns som det gör. Ofta när man mår dåligt finns det någon bakomliggande orsak, någonting som gjort att du trillat ner i ett litet träsk. Det behöver inte vara något jättestort och allvarligt som hänt alls, utan bara något litet som fått dig att börja ifrågasätta livet. Och sen är det ju så att när man väl börjar tänka negativt och må dåligt så är det lätt hänt att man fastnar i pessimistiska spiraler. Så fundera nu lite på vad det är som orsakat det här. Det kan handla om sånt som att du kämpar mycket med skolan utan att känna att du får ut något av det eller att du inte har något att göra som känns riktigt riktigt roligt, eller också kan det handla om flytten som snart ska komma i ditt liv. Är du orolig över vad som komma skall?

Ofta när man ska flytta eller gå igenom stora förändringar i livet (börja nytt jobb, gå till en ny läkare...), göra något man aldrig gjort tidigare helt enkelt, så känns det osäkert. Man vet inte vad som väntar en där på andra sidan, det är som ett stort svart hål av osäkerhet. Vissa av oss hanterar såna här stora nya saker genom att fundera lite onödigt mycket på det. Det kan hända att man målar upp scenarion i huvudet och inbillar sig att allt kommer att gå helt åt skogen. Helt i onödan. På riktigt!! Det mesta har en tendens att ordna sig hur nytt och spännande det än känns. Livet är fint på det sättet.

Du skriver att du knappast kommer att kunna rida när du flyttar heller, vilket också är en stor förändring. Att tvingas sluta med något som betyder mycket för en är ledsamt. Är du SÄKER på att du inte kommer att kunna rida, då? Ta reda på allt du kan om det där, på de flesta ställen finns nog möjligheter till det också, bara man kommer sig för att kolla upp möjligheterna.

Om det faktiskt är så att du inte kommer att kunna fortsätta med ridningen så ska du inte ge upp, det finns nog andra hobbyn för dig som kan ge dig samma njutning. Det gäller bara för dig att komma fram till vad det är. Det naturliga svaret på "huuuur" är förstås att du helt enkelt testar på att göra en massa nya saker. Kolla till exempel igenom medborgarinstitutets eller Arbis kurser, du behöver inte tänka dig att du ska börja på dem om du inte vill, men där finns tusen och en olika roliga saker som ordnas. Kolla om något låter roligt för dig och börja med det på egen hand eller dra med en kompis.

Sen kunde du också göra en deal med dig själv. Bestäm att du varje dag ska göra något nytt, bara för din egen skull. En dag sätter du dig ner och ritar något, en annan skriver du, en tredje sätter du på en bra låt och bara DANSAR utan att tänka på något annat. Det här är ett bra sätt också för att hitta tillbaka till glädjen i livet: varje gång du gör något nytt och roligt känner du dig lite bättre - så länge du inte hackar ner på dig själv om det inte går bra. Kom ihåg att meningen inte är att det ska gå BRA, meningen är att du ska hitta något som är roligt och som du kanske kan fortsätta göra :)

Vi såg att du sett att du fått en kommentar av någon som känner igen sig i din fråga. FORTSÄTT KOMMENTERA, det är så härligt när ni stöttar och peppar varandra <3 den som kommenterade din fråga tipsade om en "spa-dag" och det låter helt underbart. Gör något som gör att du lugnar ner dig. För mig personligen får jag samma lugna känsla av att läsa en bra bok, skriva något eller spela piano. Ta en dag eller en kväll då du bara rår om dig själv, var riktigt snäll med dig själv och lyssna in vad det är du vill göra. Vi är alla olika så tänk på att det kan ta en stund innan du hittar det som får dig att må riktigt bra, om du inte redan vet. Ett "depphäfte" är också en jättebra idé. Skriv ner ALLA TANKAR du har i huvudet, riktigt spy ut dem på papper, bry dig inte om ifall texten nästan blir oläslig. Och lägg sedan ifrån dig boken, vänd blad. Då har känslorna förhoppningsvis lugnat sig lite och du kan göra något annat.

En annan riktigt bra grej att ha, nästan i motsats till depphäftet, är en må bra-bok. Där kan du samla fina saker, sånt som du tex sett i någon tidning och som fått dig att le. Eller något citat som du läst och tänkt "men JAAA, precis så är det". Eller skriv ner saker som hänt under dagen som gjort dig glad, det kan vara solskenet när du satt ute på gräsmattan eller en söt hund du såg när du var ute och gick. Riktigt små saker alltså, men sånt som fått dig att le och känna glädje. Uppmärksamma de här sakerna helt enkelt genom att skriva ner dem. Det här KAN låta fånigt, men det är bara så att man blir ödmjuk och på bättre humör av att tänka på det som är fint.

Sedan undrar vi här om du har pratat med någon om hur du känner dig? Föräldrar eller kompisar? Om inte, börja dela med dig. Människor i din närhet finns där för dig. I alla lägen. Vi LOVAR att du kommer att känna dig bättre av att dela det med någon. Rätt som det är finns det någon som känner precis likadant som du och då kan ni få tröst och stöd av varandra. Och hej, kramas mycket.

Och du, ifall det känns riktigt jobbigt och omöjligt skulle det kanske inte heller vara helt fel att du pratade med någon professionell om det här. Det är ju så att det finns människor som är utbildade för att hjälpa med just såna här problem och de finns där för just dig. Det är absolut inget att skämmas över. Det är DITT LIV och DU ÄR VÄRD ATT MÅ BRA. Kolla in våra hjälp-sidor till att börja med. Du kan också gå in på Psykporten för unga och kolla upp vad du kan få för hjälp där du bor.

Se nu till att aktivt börja förändra ditt liv, okej? <3 Det blir inte bättre av att gräva ner sig i sitt eget illamående och undvika att träffa andra människor, det blir bara värre av det. Och du, vi är säkra på att det finns människor i ditt liv som skulle lyssna på dig och bry sig om dig om du bara vågade öppna upp. Hjälp dig själv nu fina du <3

Många varma kramar
från storasyster & sommarjobbare Angelica samt ungdomsinförmatören Sanna