10.05.2025
Jag vet typ inte helt vad denna fråga kommer gå ut på men jag hoppas endå att någon kan hjälpa mig på något sätt, fast de kommer va ganska svårt att förklara
Jag övertänker allt, jag tänker bara ta några exempel för att förklara tex. I klassen någon vecka sedan svarade jag fel på något och jag tror nog ingen annan än jag minns det men jag tänker ennu på det. Nån dag fick jag en kommentar om att jag såg ledsen/rädd ut (vilket jag inte var) och nu tänker jag hela tiden på hur jag borde ha mitt ansiktsuttryck för att se normal ut. Jag övertänker liksom allt och nu var ju detta bara små saker, ni kan ju tänka er hur det är med större saker…
Jag jämför mig också med alla och börjar alltid tänka på vad andra ska tycka om mig. Jag är alltid rädd att göra bort mig eller att råka ut för en obehaglig kommentar eller liknande. Och det värsta är ju att detta är saker som inte går att undvika i ett normalt liv. Det ät bara det att mitt övertänkande tar så mycket energi så jag vet inte vad. Jag minns saker som hänt för dagar, veckor, månader och till och med år sedan! Och mår ennu dåligt över en del av de sakerna, även om de inte är så stora saker.
Det kommer också i perioder, ibland kan det vara lättare nån vecka, alltså att livet typ flyter på utan att jag tänker så himla mycket, men ibland är det jättejobbigt.
När jag funderar på att berätta till någon (det brukar ofta kännas lite bättre om jag pratar lite om vissa av dehär sakerna) Men då börjar jag tänka att jag bara talar om mig själv eller att jag bara irriterar personen jag pratar med… så ja.
Jag har också jätte grov hälsoångest, ena dagen tror jag att jag har cancer, andra dagen att mitt hjärta ska stanna, sen något annat.
Det låter kanske som något som alla upplever men det är bara det att allt dehär tar så mycket energi av mig att jag bara vill stänga in mig i mitt rum och inte göra något. Förr var jag ganska ofta med kompisar men nu har jag inte lika mycket lust till det. Inte bara för att jag inte orkar men även för att jag är rädd att något ska hända eller att jag ska göra bort mig, även om jag innerst inne vet att dom andra knappast bryr sig, och om de gör det så glömmer dom nog det ganska snabbt. Men det hjälper liksom inte riktigt när tankarna börjar komma.
Och jag vet inte vad jag ska göra åt allt dehär, jag vet knappt varför jag skrev in allt dehär hit men kanske någon som orkar läsa det förstår. h
Jag övertänker allt, jag tänker bara ta några exempel för att förklara tex. I klassen någon vecka sedan svarade jag fel på något och jag tror nog ingen annan än jag minns det men jag tänker ennu på det. Nån dag fick jag en kommentar om att jag såg ledsen/rädd ut (vilket jag inte var) och nu tänker jag hela tiden på hur jag borde ha mitt ansiktsuttryck för att se normal ut. Jag övertänker liksom allt och nu var ju detta bara små saker, ni kan ju tänka er hur det är med större saker…
Jag jämför mig också med alla och börjar alltid tänka på vad andra ska tycka om mig. Jag är alltid rädd att göra bort mig eller att råka ut för en obehaglig kommentar eller liknande. Och det värsta är ju att detta är saker som inte går att undvika i ett normalt liv. Det ät bara det att mitt övertänkande tar så mycket energi så jag vet inte vad. Jag minns saker som hänt för dagar, veckor, månader och till och med år sedan! Och mår ennu dåligt över en del av de sakerna, även om de inte är så stora saker.
Det kommer också i perioder, ibland kan det vara lättare nån vecka, alltså att livet typ flyter på utan att jag tänker så himla mycket, men ibland är det jättejobbigt.
När jag funderar på att berätta till någon (det brukar ofta kännas lite bättre om jag pratar lite om vissa av dehär sakerna) Men då börjar jag tänka att jag bara talar om mig själv eller att jag bara irriterar personen jag pratar med… så ja.
Jag har också jätte grov hälsoångest, ena dagen tror jag att jag har cancer, andra dagen att mitt hjärta ska stanna, sen något annat.
Det låter kanske som något som alla upplever men det är bara det att allt dehär tar så mycket energi av mig att jag bara vill stänga in mig i mitt rum och inte göra något. Förr var jag ganska ofta med kompisar men nu har jag inte lika mycket lust till det. Inte bara för att jag inte orkar men även för att jag är rädd att något ska hända eller att jag ska göra bort mig, även om jag innerst inne vet att dom andra knappast bryr sig, och om de gör det så glömmer dom nog det ganska snabbt. Men det hjälper liksom inte riktigt när tankarna börjar komma.
Och jag vet inte vad jag ska göra åt allt dehär, jag vet knappt varför jag skrev in allt dehär hit men kanske någon som orkar läsa det förstår. h
Kiitos kysymyksestäsi! Kysymyksesi on nyt vastaanotettu ja nuorisotiedottjat vastaavat siihen tai lähettävät sen eteenpäin alan asiantuntijalle. Vastauksen saat mahdollisimman pian, mutta viimeistään viiden työpäivän sisällä. Sinä ja muut voitte kommentoida kysymystäsi jo nyt, mutta kommentit tulevat näkyviin vasta nuorisotiedottajan tarkistettua ne.
Kommentit
Kukaan ei ole vielä kommentoinut tätä sivua.
Lähetä kommenttisi