Hallucinationer

Hej Tjejjis!

Hm, det är knepigt det här när något utöver det vanliga händer. För det första är det totalt omöjligt för någon annan att veta vad en människa har uppfattat eller inte, vi kan ju inte se in i varandras hjärnor/minnen. Så vad man själv såg eller inte såg, det kan man ju bara själv svara på.

För det andra så allra helst vill vi nog alla hitta ett svar på vad det är frågan om så fort det är något som inte hör till vårt vardagliga liv. Vi vill ha en förklaring - och så har människan alltid fungerat. Det har i olika kulturer och i olika tidsåldrar funnits alla möjliga sorters förklaringar, beroende på vad som är närmast det vanliga, eller pratas om, eller på något vis existerar i just den kulturen. Vissa kanske genast tolkar allt ovanligt till spöken och andar, andra kanske att det var någon guds ingripande eller ett tecken från någon högre ande, ett tredje gäng kanske tror på varsel och spådomar, ett fjärde på vättar, tomtar, älvor osv, ett femte på ödet som visar vägen... Sedan beror det också på kultur och tidsålder vad som anses vara "normalt". Tex var det förr här i Österbotten helt normalt att tycka att man nog skymtade "småfolk" i ögonvrån eller trodde att nu skulle minsann någon dö bara för att det flög en svart fågel över ens huvud - alltså sådant som vi idag tycker att är onormalt och knäppt. Det normala och naturliga ändrar alltså.

Idag går våra tankar säkert ganska lätt till sådant vi hört om eller sett i någon TV-serie eller film. Ser man tex på Netflix-utbudet nu, så finns det en del "onormalt" med i handlingarna, men det varierar lite vad det sedan förklaras med. Rätt vanligt är det att det förklaras med någon form av psykisk sjukdom, tex paranoia, hallucinationer, schizofreni osv, men även med drogpåverkan. Andra vanliga saker är riktigt övernaturligt stuff, som vampyrer, varulvar, alver, häxor, andar, spöken osv, men även mera icke-namngivna väsen tex i skräckfilmer. Överlag finns det så många fler tänkbara förklaringar idag när vi får så många intryck av så många historier tex från filmer, böcker, låtar, TV-serier, bloggar osv. Det man råkat se, det kanske fastnar på något vis i ens undermedvetna och kommer fram sedan som tänkbara förklaringar när något utöver det normala händer. Kanske du sett något där någon hallucinerade om saker som skymtat i ögonvrån och därför först kommer på att "kan det vara hallucinationer jag ser?"

EN förklaring, som många som menar att de ser andar och spöken och sådant framhåller, är att vi människor väljer vad vi vill se. Vi kanske alla uppfattar något i ögonvrån någon gång, men de flesta av oss väljer att tänka "äh, jag bara inbillar mig", eftersom den postindustriella människan överlag tror mer på vetenskapliga bevis och "what you don´t see, doesn´t exist". Men vissa "ser" mer än andra, eller tillåter det okända att finnas, och ser därför det där som stod där i ögonvrån. En annan förklaring, som redan varit populär i århundraden i Europa, är att bara vissa är födda med en förmåga att se det övernaturliga - och andra inte. En tredje förklaring, som många praktiska psykologer håller på idag, är att vi har en tendens att söka mönster. Om vi en gång tror oss se något i ögonvrån, och tycker att det är spännande eller obehagligt eller annars bara reagerar starkare på det, så kommer vi att reagera mycket snabbare och hårdare nästa gång något liknande händer. Lite som att om vi har värk i axeln en dag och tycker det är oroande, och värken kommer tillbaka följande dag, så blir vi snabbt mycket oroligare. Kanske säger "värken är tillbaka igen, tänk om det är något allvarligt, tänk om den kommer att förstöra min semesterresa...". När det gäller ofärklarliga händelser, tex just rörelser i ögonvrån, så blir vi kanske allmänt snabbt ännu nojigare, eftersom det inte finns någon självklar förklaring att trösta oss med. "Det var bara en synvilla" kanske inte alls lugnar ner oss alla gånger.

Jag kan såklart inte säga vad det var du såg eller varför du såg det. Men jag tvivlar ändå på att det var något som skulle tyda på någon allvarlig sjukdom hos dig eller något. Så länge du inte exempelvis använt narkotiska preparat eller mediciner som kan ge hallucinationer (tex cannabis kan även ha "efterdyningar" många dagar efter att man rökte på) så skulle jag inte oroa mig. Det är nu min åsikt. Beroende på vem du frågade och vilken livsåskådning de har, så kanske de skulle förklara det med spöken eller ökande perifer syn vid pubertetsutveckling eller whatever som passar i deras världssyn.

Hoppas hursomhelst att du inte behöver vara oroad eller rädd <3

Kram, Liselott