hej pånytt kinki med mat

Hej igen!

Äsch, ja, vi förstår att det kan kännas jobbigt när vuxna oroar sig för en. Fastän man nog vet att de gör det för att de vill ens eget bästa och fastän man vet att det behövs, så är det lätt att man blir irriterad på det. Vissa skulle kanske känna sig övervakade, andra känna att det liksom betyder att de inte får vara så självständiga som de skulle vilja vara, en tredje skulle kanske tycka att det är obehagligt att få så mycket uppmärksamhet eller skämmas för det... Men vännen, med risk för att låta som ett par torra, tråkiga tanter nu: vuxna brukar tyvärr oftast ha rätt... Och det brukar löna sig i längden att lyssna på dem och göra som de vill att man ska göra... Jo, vi vet att det suger, men sist och slutligen kommer det att göra hela ditt liv lättare om du bara gör som de vill i det här fallet.

Och kanske går det lättare om du skulle försöka se det som en investering i den tjej du kommer att vara om några år? Nu just kanske det känns okej att vara liten, för just nu kanske du inte skiljer dig sååå mycket från de andra tjejerna i din klass. Men om du inte får i dig näring att växa av, så kommer skillnaden mellan dig och de andra jämnåriga att bli bara större och större. Just nu kanske det känns som att det inte spelar någon roll, men vad vet du vad den 14-åriga eller 16-åriga du kommer att tycka om att du inte åt och därför inte växte på samma sätt som de andra? Kanske du är skyldig den framtida du att kämpa på, även om det känns jobbigt? Den kropp du har nu ska du ha hela långa livet ut, så då kan du inte bara tänka på dig själv just nu och vad du vill/inte vill just nu. Om du skulle föreställa dig själv som en 25-åring, vad tror du att hon (=du) skulle tycka om dig själv just nu? Var schysst mot henne: om du känner att du börjar kunna ta hand om det mesta - ta hand om dig själv och din kropp då, vännen, visst?

Stoooooooooor kraaaaaaaaaaaaaam,

hälsar ungdomsinformatören Liselott