maten osv..

Hej, vi höll på att missa att kunna hjälpa dig. (vi har just ätit...) Vi vill nog ge dig lite mera svar men för att nu släcka värsta branden för dig så kanske du kan dra en grå lögn typ att mamma ringde att hon kommer till stan och vill bjuda på lunch. Så kan du ju fråga om ni kan ta er gemensamma lunch en annan dag. Passa in det nån dag de har soppa, eller annat lättsmält. Kanske finns det möjlighet att ta salladsbord.

Om du absolut känner att du inte kan äta det som bjuds på lunchen utan att riskera panikattack så åk inte. Vi vill inte på något sätt "understöda" din ätstörning men vi vill ju inte heller att du ska behöva gå igenom panikattacker på jobbet. Så ljug lite eller säg helt enkelt "som det är": jag tycker inte om den maten och kan inte äta det. Inget mer med det, förhoppningsvis.

Som sagt var mera svar kommer nog men detta kom vi nu på sådär snabbt.

Häslar ungdomsinformatörerna Sanna, Lena och storasystern/sommarjobbaren Angelica

Hej igen!

Hur gick det med maten? Var du och åt med kollegan eller kom du dig ur det på något sätt?

Oavsett hur det gick med det så är vi verkligen jätteledsna över att du måste må så här. Om vi minns rätt så hade du visst redan en terapikontakt som snart kommer tillbaka? Kan du LOVA att du berättar om allt det här för honom/henne?

För så här kan du inte fortsätta. Vi menar allvar nu, på det allra mest kärleksfulla sätt du kan tänka dig. Du kan inte leva så här, det här är inget liv, eller hur känner du själv? Snälla vännen, du ska inte behöva plåga dig själv genom dagarna på det här sättet. Det finns ett liv där man kan äta utan att få nån ångest alls, och det livet är du värd precis lika mycket som alla andra.

Vi är glada över att du ändå ”klarar av” att äta något, även om fast föda inte går längre. För äta måste du. Din kropp klarar inte av att fungera om den inte får mat. Den orkar helt enkelt inte. Alla celler och alla organ behöver näring och energi för att de ska göra sitt jobb - och så att du ska orka göra ditt jobb. Fungera i vardagen, i skol-/arbetslivet, med kompisar osv.

Vet du alls varför maten orsakar sån ångest för dig nu? Vad är det som får dig att känna som du gör? Kroppsmissnöje? Självhat? Oavsett vad det är så går det att jobba med. Om det handlar om kroppsmissnöje så kan du i terapin jobba med självkänslan och om det är självhat så kan du med professionell hjälp fundera över vad det är som får dig att avsky dig själv så mycket. Och utveckla så pass mycket självmedkänsla att du inte behöver kontrollera ditt illamående med hjälp av maten längre.

Vi tänker massor på dig, det ska du veta!

Kramar från sommarjobbare/storasyster Angelica och ungdomsinformatören Sanna