Tänker självmordstankar

Hejsan!

Tack för att du skrev in. Ursäkta att det tagit mig en stund att svara, jag har varit på sjukledigt.

Ledsen att höra att du känner så här, men jag är samtidigt glad att du vågade öppna dig om ämnet! Det är ganska vanligt med självmordstankar när man mår dåligt, och det kan vara väldigt skrämmande. Det är viktigt att inte lämna ensam med såna här tankar, utan att våga berätta dem åt någon så man får hjälp för sitt mående. Du behöver inte vara rädd att berätta om det för någon du litar på. En sakkunnig (typ kuratorn eller nån på ditt HVC) har fått skolning i att ta såna samtal, och du behöver inte känna någon typ av skam eller nåt sånt för att du tänker såsom du gör.
Oftast vill man egentligen inte dö, utan behöver hjälp med att orka leva.

Du kan berätta exempelvis åt kuratorn på din skola, skolhälsovårdaren, en skolcoach eller resursperson, en förälder, vårdcentralen, eller ringa en stödlinje. Beroende på vad som känns bäst för dig. HÄR har vi på Decibel satt ihop en lista på en massa olika hjälpenheter som man kan kontakta på olika vis, beroende på vilken hjälp man behöver.

Ibland kan livet kännas jobbigt och mörkt, men det finns alltid en bättre framtid bortom det, även om det i stunden kan vara svårt för en att se. Det bästa man kan göra är att våga ta emot hjälp, och leva dag för dag (...eller från timme till timme). För plötsligt kommer det börja svänga och bli annorlunda än nu. Att det finns ett bättre liv kan speciellt vara svårt att känna när man är så ung som du är, eftersom man då inte hunnit leva så länge så man fått ”perspektiv” på bra perioder och dåliga perioder. Alltså att det kommer bättre perioder efter de dåliga, när framtiden och livet börjar kännas spännande igen. Du måste bara lita på mig när jag säger det.

Att tänka på självmord kan ibland när man mår riktigt dåligt vara nåt som gör att det för stunden känns lite lättare, men i längden så behöver man hitta något annat sätt som lättar på de jobbiga känslorna. För det finns andra lösningar än självmord. Bättre lösningar.

Det första du behöver göra nu är som sagt att berätta för någon i ditt liv om det här. Försök var tydlig med att du vill få hjälp med dina tankar (by the way, vill påminna om att det är ett tecken på styrka att man vågar be om hjälp, inte ett tecken på svaghet). Ifall du exempelvis berättar åt en förälder eller åt en vuxen kompis så kan du säga åt den personen att du vill ha hjälp med att kontakta vården, om du inte orkar göra det själv just nu.

Sen andra saker såhär ”tills vidare” som du kan tänka på att göra för att ta vara på din mentala hälsa:

-        Försök att vara vaken på dagen och sov på natten, så du får dagsljus. Rör dig gärna utomhus på nåt sätt medan det är ljust. Mörkret gör att många mår sämre.

-        Rör på dig, och försök att äta regelbundet och bra mat.

-        Gör saker som du annars brukar tycka om att göra, även om de kanske just nu inte ger dig lika mycket som de brukar.

-        Få utlopp för känslor exempelvis genom att lyssna på musik eller rita/måla, skriva, eller nåt annat som känns naturligt för dig.

-        Umgås med andra människor, men om du kan – undvik att spendera mycket tid i forum med andra som är väldigt nedstämda, eftersom det kan få en att må sämre även om det för stunden kan kännas bra att prata med någon som upplever samma som en själv. Man behöver perspektiv, se fler sidor än bara en.

-        Undvik alkohol och andra rusmedel. Det kan vara frestande att fly in i ett rus av något slag men i längden gör det bara att man får mer ångest.

Jag hoppas du börjar må bättre snart.

Om du vill får du gärna skriva in igen och berätta lite mer om varför du mår dåligt, så kan jag försöka ge lite råd om jag kan :)

Kram, Kix