Läkaren

Hej!

I grova drag har vi tystnadsplikt i allt som vi gör i vårt jobb. Vi får endast föra information vidare när patienten godkänner det. Undantaget är när vi misstänker att brott har begåtts. Vi får diskutera patienter kollegor emellan om den andra kollegan är involverad i vården av patienten. Vi kan också prata om patienter med andra om vi på ett säkert sätt kan avidentifiera den vi pratar om, alltså att den vi pratar med baserat på det vi säger inte på något vis kan lista ut vem vi pratar om. När det gäller minderåriga har föräldrar i regel rätt till att ta del av sitt barns vård i form av muntlig information och journaler förutsatt att detta inte leder till fara för barnet, alltså att föräldrarna till exempel skulle skada sitt barn om de fick reda på informationen. I vissa situationer kan det hända att läkaren och den minderåriga patienten är oense om information ska lämnas ut till föräldrar eller inte och då är det viktigt med god kommunikation. Läkaren bör förklara varför denne tycker det är viktigt att föräldrarna får veta och patienten bör få uttrycka sin oro och förklara varför denne vill tvärtom. I vissa fall kan det hända att läkaren informerar föräldrar mot patientens vilja men detta borde då vara efter att man bedömt att hälsotillståndet är sådant att det är mycket viktigt att de får veta, antingen att det är livshotande eller åtminstone livsförändrande. I första hand bör man uppmana patienten att berätta själv eller berätta tillsammans med alla i rummet, men läkaren har ändå ansvaret att informationen kommer fram. Gränserna är mer flytande hos minderåriga men alla ska ändå i mån av möjlighet ha rätt till autonomi (själv få bestämma) och att det som sägs i mötet med läkaren stannar där. Om man som patient tycker att det begåtts ett brott mot tystnadsplikten kan man kontakta vårdgivaren.

Bifogar en länk från svenska 1177 om Tystnadsplikt och sekretess: https://www.1177.se/Vasterbotten/sa-fungerar-varden/sa-skyddas-och-hanteras-dina-uppgifter/tystnadsplikt-och-sekretess/

// Heidi