Mitt humör är nästan alltid dåligt

Hej vännen!

Att föräldrarna skiljer sig är en gigantiskt stor grej, tro oss, vi vet. Klart att det blir superjobbigt för dig, både praktiskt och mentalt, för det påverkar ju dig lika mycket som de andra i familjen. Och där under ytan påverkar det också allt från din grundtrygghet, din självbild, din framtid och din självkänsla i värsta fall. Det är fullt naturligt att allt det här gör dig arg, förbannad, irriterad, ledsen, uttröttad, deppig osv. Det är vanliga reaktioner när det är tungt, speciellt om man känner sig maktlös och inte kan påverka situationen eller ens kan bestämma över sitt eget liv, om man inte känner att man får tillräckliga förklaringar och om man känner sig ensam med alla problemen.

Kanske känns det också som värst när man ska ha att göras med familjemedlemmar. Det kanske kan kännas som "deras fel" - men det var ju också på familjemedlemmarna som du säkert, åtminstone förr, kunde "ta ut allt på", låta allt jobbigt gå ut över. Familjen tänker man ofta att alltid är den som finns kvar och som älskar en oavsett vad man säger eller vilken surpuppa man än är. Men om familjen splittras och föräldrarna kanske har sina egna problem - vem ska man då stångas mot när man känner att man behöver? Det är för det mesta så väldigt mycket som händer i en tonårings liv, så när större kriser sätter allt ännu mer i gungning så kan man nog minst sagt känna sig ostadig och osäker - och då reagerar många med ilska. Vännen, det är helt förståeligt att du då har svårt att ha det mysigt med familjen och hellre stänger in dig. Det blir ju inte heller bättre av att du känner att du borde och/eller vill umgås med familjen, att blanda dåligt samvete ännu i den här soppan gör det ännu värre.

Vi tror att du borde få prata med någon som kan ge allt från tröst till praktiska råd, någon som kan förklara mera hur människor brukar funka i och med en skilmsässa, som kan reda ut med dig vilken din roll och dina behov är i det hela är och som kan hjälpa dig att komma över ilskan. Oftast funkar det bäst om personen inte själv är inblandad i situationen, så att hon/han kan se objektivt på det här utan att själv bli uppprörd. Det finns massor av människor som är bra att tala med. Kanske en moster eller favoritlärare, kanske en kompis morsa - eller en så en yrkesmänniska. Till exempel skolkuratorn har träffat massor med ungdomar förr vars föräldrar skilt sig och hon/han har utbildat sig och läst på, så hon kan de rätta metoderna för att komma ur konflikterna, kan ge dig de rätta tankarna och förklaringarna och framförallt stöda, trösta och krama dig om du känner att du behöver. Likaså finns familjerådgivningen vid kommunen, där har de oftast en familjepsykolog eller kan skicka en till en familjeterapeut om det behövs. Skolpsykolog och kommunens psykolog finns också, och de kostar inte skjortan. Alla de har utbildning och erfarenhet och är de som kan det här med skilsmässor och reaktioner på dem bäst. Det är lite som att gå till tandläkaren när man har ont i tanden - lika klart som det är att tandläkare kan reparera tänder bäst, lika klart är det att tex psykologer kan hjälpa en när det värker i själen.

Vännen, ingenting blir bättre av att du håller känslor, tankar och reaktioner inom dig, det kommer du bara att må sämre och sämre av. Att bryta sitt eget beteendemönster är också svårt, men det brukar gå så mycket bättre när man får hjälp och stöd med det. Så snälla gå och prata med någon nu, okej?

Och en stooooooooooooor kraaaaaaaaaaam!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna