Pappa har en ny..

Hej E!

Vet du, vännen, jag undrar om inte din pappas nya tänker precis samma tankar som du nu? "Hur ska jag kunna prata med hans dotter, jag som inte kan ett ord svenska, jag kommer säkert att skämma ut mig och vi kommer att missförstå varandra sååå och sen hatar hon mig...". Jo, även vuxna kan tänka så där, fastän de på ytan försöker vara förståndiga och tålmodiga och förstående. Dessutom kommer hon troligen att vara supernervös överlag för hur hennes nya pojkväns barn kommer att ta emot henne, och överlag för hur hon kan passa in i hans liv. Det är jättesvårt att vara nykär, för samtidigt blir man ju så himla osäker och nervös på allt som har med honom att göra.  Du vet kanske själv hur det känns, hur man överanalyserar allt han säger, försöker gissa sig till vad han tycker och tänker, är skräckslagen för att han ska sluta tycka om en osv? Allt det där ska hon gå igenom nu när hon kommer till er. Tänker du på det hela ur hennes synvinkel kanske det känns lite lättare för dig? Du är ju ändå på hemmaplan och vet redan alla tusen små detaljer hon kan vara nervös för och göra bort sig i, som vems handduk i badrummet som är vems. Och du har folk runt dig som förstår allt du säger. Plus att de säkert gör allt de bara kan för att du ska gilla henne! Du kommer kanske inte att märka det på dem om du inte tittar noga, men du kanske kan se ändå hur väldigt gärna de vill att det här ska gå bra. De kanske till och med blir övertrevliga eller "mutar" dig med något gott eller kul... Hej, kanske det här inte är så illa ändå ;)

Nånej, jag förstår om du inte tycker det är så kul att hon ska komma. Det är dock en helt vanlig och naturlig reaktion i en sådan här situation, men för andra barn och tonåringar i din situation kanske det inte skulle bero mest på språkbarriären. Hos många skulle det kanske mest kännas jobbigt för att det märks extra tydligt då att mamma och pappa inte längre är tillsammans. De allra flesta skilsmässobarn (eller barn till separerade föräldrar) önskar på något plan ändå att familjen skulle bli hel igen - eller åtminstone att det aldrig skulle ha gått så illa att de var tvungna att separera. Så alla "hot" mot möjligheten att föräldrarna ännu skulle ångra sig och bli tillsammans igen kan kännas jobbiga. En ny flickvän kan därför kännas som ett hot på ett diffust plan, och då kanske man söker efter praktiska orsaker till att inte gilla henne, liksom för att försöka förklara den här oviljan och obehaget. Andra i din situation kanske skulle avsky henne bara för att hon skrattar konstigt, för att pappa blir så fjantig tillsammans med henne eller för att hon har dumma barn själv.

Och klart att det kan gå så att man inte kommer överens med pappas eller mammas nya. Vi är ju ändå alla olika och har olika personkemi. Bara för att ena föräldern tycker om en viss person finns det inget som säger att man själv ska göra det - för man söker ju inte samma saker hos den människan som tex pappa gör. Många föräldrar hoppas dock, som sagt, jättehårt att man ändå ska funka ihop med den nya människan och risken finns att alla försöker för hårt då. Så kanske det skulle vara en strategi, att inte försöka så hårt? Just nu tänker du exempelvis att antingen borde hon förstå dig eller du förstå henne på respektive modersmål. Nå så ta till något neutralt då, som engelska. Förhoppningsvis talar ni båda så pass bra engelska att ni gör er förstådda, "can you pass me the ketchup, please". Fortsätt också med ditt eget liv fastän hon är där, tvinga inte dig själv att sitta och Umgås med henne. Ska ni göra något tillsammans så gör det gärna någon annanstans, på neutral mark och där ni har något att sysselsätta händerna med. Inget märkvärdigt som i sig kräver något av er, som tex en höghöjdsbana (för där är man sällan riktigt sig själv) utan något simpelt där ni kan gå bredvid varandra utan att vara tvungna att tala hela tiden. Loppis tex, eller till butiken. Som sagt, försök inte så hårt. Ni behöver inte bli de såtaste vänner redan nu, du behöver inte avguda henne, utan det räcker med att du är hövlig. Att ge henne en chans kan innebära att du helt enkelt inte ger något "utlåtande" om henne ännu den här gången hon hälsar på. Låt bli att säga vad du tycker, ens inför dig själv, det är chans nog. Mer kan de inte kräva av dig.

Stoooor kraaaaaam!

Liselott