hälsan

Hej!

Tack för din fråga. Jag kan förstå att det känns utmattande att hela tiden vara någon sorts hobbypsykolog till en vän med många frågor och problem. Även om det är jätteviktigt att man kan prata med sina vänner om de problem man har är det inte meningen att vännerna själva ska börja må sämre på grund av det.

I en hälsosam vänskap är det viktigt att båda får prata om sina tankar, känslor och problem. Det kan såklart komma perioder när en vän behöver mer stöd och då är det viktigt att man kan finnas där och ge det stödet och den tryggheten. MEN om det här pågår väldigt länge, inte alls verkar bli bättre och börjar påverka det egna måendet negativt är det inte längre riktigt hälsosamt. Vänner är till för att ge stöd. Inte för att bära en annan människa helt och hållet. Vi är alla sist och slutligen ansvariga för vårt eget mående och det är upp till oss själva att söka professionell hjälp när vi behöver det.

Jag tror det bästa du kan göra i nuläget är att försöka prata med din vän om det du känner. Du kan börja med att fråga henne ifall hon kunde tänka sig att prata med någon professionell om sin ångest (ifall hon inte redan gör det). Du kan också förklara att du inte kan vara ett så stort stöd för henne i nuläget eftersom du behöver fokusera på ditt eget mående, att det därför skulle gynna er båda om ni fick prata om era problem med någon vuxen så att ni inte påverkar varandra negativt. Ni kan istället försöka ha kul och glömma problemen när ni är tillsammans. Det här betyder såklart inte att ni inte alls skulle få prata om jobbiga saker. Men om du är tydlig med att du hellre vill glömma det dåliga och fokusera på det roliga när du är tillsammans med din vän visar du henne att hon nog är viktig för dig även om du inte vill höra om hennes problem hela tiden.

När man har den här typen av diskussioner är det bra om man försöker använda sig av ett språk som inte verkar beskyllande och att man talar ur eget perspektiv. Istället för att säga "Du pratar så mycket om dina problem så jag börjar må dåligt och jag orkar inte med det längre" så kan du säga "Jag behöver fokusera på mig själv för tillfället men jag vill att du ska må bra så därför tror jag att vi båda skulle gynnas av att prata med någon professionell om det negativa och istället fokusera på att ha roligt och leva i nuet när vi är tillsammans". På det här viset får du flera flugor i en smäll. Dels berättar du för henne på ett väldigt neutralt sätt att du också har problem som du behöver fokusera på och ta itu med, vilket förhoppningsvis gör att hon blir mer medveten om att fråga dig hur du har det. Samtidigt berättar du också för henne på ett väldigt snällt sätt att du inte klarar av att stöda henne lika mycket som tidigare utan att beskylla henne för att vara "för mycket".

Du kan även föreslå att ni kan ha dagar där ni bara har roligt och att ni kan komma överens om att ha speciella dagar när ni båda får ventilera om det jobbiga. Du kan uttrycka det som att du själv vill testa det här för din egen del för att se ifall det skulle hjälpa dig må bättre i vardagen och att du därför önskar att hon också skulle hoppa på det tåget så att ni båda kan testa ifall det skulle göra dagarna lite lättare.

Försök även i fortsättningen att ta plats och prata om de problemen du har. Du kan säga rakt ut till din vän att nu vill du ha lite tid där du bara får ventilera om det som händer i ditt liv. Ibland när människor mår dåligt är de så fast i sin egen värld och i sitt eget huvud att de inte inser att andra människor också har problem. Därför kan det löna sig att påminna dem om det och verkligen säga det RAKT ut. Det kan hända att det blir en nödvändig väckarklocka för din vän och att hon själv inser att det inte enbart är hon som har det jobbigt. Men om hon genast vänder konversationen tillbaka till sig själv och sina problem måste du tyvärr börja fundera på ifall den här vänskapen är särskilt gynnsam och hälsosam för dig. Ifall du behöver börja ta lite avstånd eller ifall du måste vara ännu tydligare med dina gränser. 

Eftersom du nämner att du inte riktigt har någon att prata med skulle det vara bra om du tog kontakt med t.ex. skolkuratorn eller skolcoachen i din skola. Eller någon annan trygg vuxen som du litar på. Det första steget är oftast det svåraste att ta. Men när man väl öppnar upp sig för någon blir det oftast lättare med tiden. Att prata om sina känslor och tankar kan kännas tungt när man aldrig gjort det förr. Men precis som med allt annat här i livet kräver det övning innan man blir helt bekväm med det. Det viktigaste är att man börjar på. Helst så fort som möjligt innan problemen hunnit växa sig så stora. Du behöver inte känna att du genast måste berätta om precis allt utan du kan ta små steg i början. Boka tid till kuratorn och försök prata om det som känns aktuellt i nuläget. Även om du inte börjar gå dit regelbundet vet du vart du kan vända dig sen när det behövs. Om det känns som att kuratorn inte kan göra något konkret kan hen i alla fall hjälpa dig att söka dig vidare och hitta den hjälpen som just du behöver.

Kom ihåg att du är värdefull och att du förtjänar att må bra. Din högsta prioritet bör alltid vara dig själv och ditt eget mående. Du kan inte stöda någon annan om du själv inte mår bra eller får stöd.

Hoppas det här var till någon hjälp. Vi på Decibel finns alltid här för dig.

Kram <3

/Rosanna