Jag ville fortsätta berätta lite mer och öppna upp situationen ytterligare, mest bara för att ha någon att prata med om detta :)
Somsagt har han tjej, hon e 24 och dom har varit tsm i typ ett halvår, de bor en timme från varandra (vi bor ca 15min) och han har också berättat hur det är jobbigt, han gillar henne mycket men de har stora kulturskillnader (hon e från huvudstaden i ukraina, vi är från en liten by i österbotten) t.ex. vill hon inte lära sig svenska trots att hon bott här i typ 3 år nu, hon har inte körkort vilket innebär att han typ måste hämta och köra hem henne, hon gillar inte hans hund so e typ som ett barn till han haha. Hon är inte heller särkillt intresserad i att lära känna hans vänner och tycker t.ex. killen ska betala och planera allt. Han har berättar bl.a att dessa saker e jobbiga. Dom träffas typ bara på veckosluten för hon tycker ”det är för stressigt” då de båda jobbar, han säger att det ibland känns som att dom bara dejtar och inte är ihop. Kort sagt är dom inte på en jätte djup nivå verkar det som. Han har berättat för mig att han är missnöjd med var han är i livet då det kommer till kärleken och vill hitta ”den rätta” han säger också att han kanske försökt tvinga fram något bara för att han vill det så mycket. Jag tycker det är jätte känsliga grejer han berättar för mig, han säger själv att han inte vet varför, bara att jag är så himla mogen för min ålder och förstår honom.
Då det kommer till mina kompisar är det nog ingen idé att ens nämna detta för dom, jag skulle aldrig våga det heller. De har sedan början bestämt att han är ”konstig” och dom skulle nog flippa om de visste hur mycket vi pratar med varandra. Men, dom förstår ju inte, han öppnar ju inte upp för vemsomhelst och för dom verkar det bara som att han e jävla konstig kille som umgås med yngre tjejer och har en jätte random flickvän typ
Realistiskt vet jag att det knappast skulle funka mellan oss, jag menar jag går på gymnasiet och han jobbar heltid som chef på ett företag. Mina föreldrar skulle heller aldrig acceptera det, I alla fall inte de närmaste 5-10 åren.
Dessutom är det en lite skrämmande tanke, jag har aldrig haft pojkvän eller varit intim me nån på de sättet. Det är för att jag har ribban så ”högt” och inte vill ha någon ytlig osäker kille som inte har något djupare och mer intressant. Men ja, han är ju fortfarande mycket mer erfaren än jag då det kommer till den fronten.
Det är bara jätte konstigt, vi liksom dras till varandra och berättar jätte mycker för varandra som ingen annan vet om oss. Det känns fel att ljuga och hålla tyst om det men samtidigt kan vi inte låta bli, det är ju inte alltid heller deep talk utan vi har också skitkul ihop, han e jätte rolig.
Jag vet att det inte lönar sig att ”vänta” på någon bara för ett ”kanske” men just nu är jag i en sån extremt svår situation där han är allt jag ser. Jag har aldrig träffat en kille som är så mogen å känslig och verkligen kan prata om svåra saker, han skojar lixom inte bort allt eller blir tyst. Han är sig själv, han lossas lixom inte va nån runt ”killarna” å så, det är så himla fint med honom tycker jag. Jag hittar inte såna killar i min ålder, ja, dom finns inte.
Jag vet inte, det är jätte jobbigt, vi har lixom gått för långt redan i detta. Det känns som att det inte finns någon ”bra” utväg.
Vad tycker du nu då du hört lite mer? Vill helst bara ha en utomståendes syn på allt. nån som känner för mycket
Terveydenhoitaja ja seksuaalineuvoja Tessi Vastaa
Hej,
Jag fattar att det är en jobbig sits. Det är helt förståeligt att det är smärtsamt att han känns helt perfekt, dels någon som du tycker att är attraktiv men som också ger dig uppmärksamhet och där det känns som att han verkligen "ser" dig. Jag tror absolut att han tyckler att du är speciell, och att han säkert tycker att ni har en fin kontakt som han inte riktigt når med sin flickvän pga av språket och kulturskillnaden.
MEN.
Du vet egentligen själv vad det största problemet är. Det att du vet att vare sig dina vänner eller din familj skulle acceptera honom. För även om det förstås känns orättvist då de inte känner honom och kan se "hela bilden", så är det alltid en varningsklocka då man måste hålla någonting hemligt för andra "för att de inte skulle förstå". Dina föräldrar och vänner är personer som vill ditt allra bästa. Det betyder inte att de alltid har rätt i alla situationer men just nu vill du inte ens berätta om honom eller er relation för att du VET att de skulle tycka att det är någonting som är lite off. Och det är nog värt att fundera på. Det är också en red-flag att han fortsätter att "uppvakta" dig vid sidan om sin relation. Om han redan är medveten om att det förhållandet har de brister som du har räknat upp men ändå inte avslutar förhållandet. Vad är det han väntar på? Det att man "leker med andras känslor" innebär inte nödvändigtvis att man gör det med en ond avsikt, men det låter ändå som att det är det han gör. Han uppmuntrar dig och smickrar sig - samtidigt som vi inte vet om han har några intentioner alls på att avsluta sitt nuvarande förhållande. Det uppfattar jag som att leka med andras känslor - både dina och hans flickväns.
Jag vet att du vet att du förtjänar någon som är riktig. Någon som dina vänner och familj skulle vara glada över och som de skulle se att är rätt för dig. Du har en fri vilja. Som jag tidigare konstaterade så är det inte olagligt för er att vara tillsammans, och om det verkligen är det du vill så kommer dina vänner och din familj antagligen att acceptera det med tiden, men det lönar sig för dig att tänka över de anledningar de har att vara skeptiska till honom/ert förhållande, för det är precis de sakerna som är varningssignalerna. ("för dom verkar det bara som att han e jävla konstig kille som umgås med yngre tjejer och har en jätte random flickvän"). Givetvis har de inte samma kontakt med honom som du har, för det skulle ju i sig vara jättekonstigt om han gick omkring och öppnade upp för alla.
Jag förstår att det du eventuellt hoppades på är att jag skulle skriva att du skall "go for it" och inte bekymra dig över vad någon annan tycker. Men jag läser det du skriver och känner de varningssignaler som du känner själv. Jag förstår att du kan uppleva det som att dina jämnåriga är mycket barnsligare, och det är antagligen sant (just nu) men det finns ju också killar som är några år äldre än dig, så du måste ju inte försöka intressera dig för någon i din egen årskurs. Alla killar är inte ytliga och osäkra trots att de är mer jämnåriga med dig (på samma sätt som det finns ytliga och osäkra killar som är 45. Ålder garanterar inte mognad.) Jag tycker att du förtjänar någon som du VET att är rätt. och som VET att du är rätt för honom och kan prioritera dig. Det är bra att du har ribban högt, för man SKA vara petig då man väljer vilka människor man lägger sin energi på. Och om vi ser det positiva i denna situation så har du lärt dig hur du vill att en kille ska bete sig för att du skall känna dig sedd, och det är jätteviktigt.
Jag beklagar att jag bara rör till det, och det är okej att du tycker att jag är för gammal för att veta någonting alls om saken :) för du har ju åtminstone rätt i att jag är gammal. Men jag vet också vilka råd jag nu med facit på hand skulle ge mig själv då jag gick i gymnasiet. Och det är att inte gå med på att vara någons andrahandsval, och att mina vänner och föräldrar oftast hade rätt då de tyckte att någon var lite skum och inte skulle ha förtjänat min tid.
Jag önskar dig allt gott. Lita på att livet kommer att erbjuda dig många fina möjligheter och möten, man vet bara inte exakt när de kommer. Skriv gärna och berätta hur saker utvecklas.
Många kramar,
Tessi
Kommentit
Kukaan ei ole vielä kommentoinut tätä sivua.
Lähetä kommenttisi