Svår situation

Hallå! 
Jättebra att du tar kontakt. Jag förstår verkligen hur tung och komplicerad den här situationen måste kännas för dig och dina vänner. Tyvärr finns det inte riktigt någon enkel lösning på det här problemet men jag ska göra mitt bästa för att åtminstone väcka lite tankar i dig och förhoppningsvis ge dig lite sinnesro.  

Med tanke på det du skriver i hemliga rutan kan jag bekräfta att era skäl till att ta avstånd från den här personen är mer än goda. I det här fallet skulle jag inte längre jämföra det med utfrysning som ju är en extremt skadlig mobbningsform, utan det ni gör är helt enkelt att ta avstånd från en väldigt toxisk person vars beteende varit oerhört skadligt inte bara för er utan för många människor som kommit i hens väg. 

På basen av det du berättar i hemliga rutan kan jag lätt konstatera att den här personen använt sig av många olika former av våld (bl.a. psykiskt och sexuellt), inte bara en eller två gånger utan det har varit ett upprepande beteende som pågått en längre tid. Ett mönster som hen hade kunnat bryta ifall hen ville. Men hen valde att inte göra det trots att hen nog förstod vilken skada hen orsakat (om hen är i samma ålder som dig är hen ju en vuxen som nog absolut borde veta bättre). 

Ironiskt nog har skulden för konsekvenserna av den här personens handlingar klistrat sig fast på dig eftersom du lämnat hen bakom dig och gått vidare. Här ser man tydligt skillnaden mellan dig och din före detta vän. Du känner sorg, oro och skuld över att ha lämnat en vän. Någonstans inuti dig känns det helt enkelt fel. Vilket är helt naturligt om man är en person med empati och god social förmåga. Men tror du att din vän kände samma skuld och sorg efter allt hen gjorde mot andra? Om så vore fallet hade hen knappast fortsatt med sitt beteende.  

Det som din före detta vän upplever just nu är enbart konsekvenserna av hens egna handlingar. Nu framkommer det inte i din text ifall din vän uttryckt att hen ångrar sig eller inte men jag vill påminna om att de flesta människor ångrar sig ganska snabbt när de inser att de gjort någon annan illa, inte först sen när konsekvenserna kommer ikapp. Om man börjar ångra sig först när det man gjort påverkar en själv negativt är det inte samma sak som att känna skuld eller vara ledsen över det man gjort. Det är endast ett desperat försök att skydda sig själv. Du och dina vänner har inte gjort något fel när ni satte en gräns och tog avstånd. Ni har inget att skämmas för. 

Jag förstår ändå att oro, sorg och skuldkänslor är svåra att komma ifrån och det är helt okej. Du har rätt att sörja en förlorad vänskap och sakna en människa som inte längre finns i ditt liv. Oavsett vad hen har gjort har du rätt till precis alla dina känslor. Det är viktigt att du tillåter dig själv att känna dom. När man försöker trycka undan sina känslor har dom en tendens att stanna i kroppen och fortsätta gro eller "bubbla under ytan" men dom försvinner ingenstans. Istället kan dom visa sig på nytt när man minst anar det och komma ut på väldigt olämpliga sätt. Därför är det viktigt att du ger dig själv tid att bearbeta hela den här situationen och tillåter dig själv att känna precis allt som du känner. 

Jag tror att det var ett klokt beslut som ni fattade inom kompisgruppen när ni valde att ta avstånd från er vän. Det kan utan tvekan inte varit ett särskilt lätt beslut att ta och knappast något ni gjorde plötsligt en dag bara för att ni fick lust. Ni är dessutom så pass vuxna att jag litar fullständigt på er beslutsförmåga och hur ni resonerade när ni till sist satte den här slutliga gränsen. Trots allt detta kan du fortfarande undra och oroa dig.  

Jag ser inte den här oron som ett tecken på att beslutet ni tog inte var rätt utan jag ser det här som ett tecken på din intelligens och din mognad. En person som verkligen är smart och som strävar efter att utvecklas kommer att ifrågasätta sina tankar, känslor och beslut med jämna mellanrum, det är bara hälsosamt. Det betyder inte att man är osäker utan det betyder att man strävar efter att lära sig av sina misstag, gå framåt och göra rätt. Tyvärr är det här en egenskap som kan vara väldigt jobbig även om det i sig är en god egenskap att ha. Man kan ibland hitta sig själv i ett hamsterhjul av övertänkande som kan vara svårt att ta sig ur. Då är det bra om man har människor i sin närhet som man kan prata med, vara sårbar med och använda som ett bollplank för sina tankar och känslor. Jag hoppas att du vågar prata med dina vänner eller någon annan person du litar på om precis allt du känner kring den här situationen så att du inte lämnar ensam med dina tankar.  

Jag vill avrunda mitt svar med en påminnelse om att man aldrig har någon skyldighet att skydda eller försvara en människa som gör en själv eller andra illa men man har alltid rätt att fortfarande bry sig om hen. Precis som att det oftast är väldigt svårt att lämna en våldsam och toxisk partner kan det vara minst lika svårt att lämna en sådan vän. Ofta är det de starka känslorna för personen som kommer i vägen eller alla de goda minnena man skapat tillsammans. Till en början vill man inte se sanningen, man hittar på ursäkter för sig själv och ignorerar den där lilla rösten i bakhuvudet som säger att något är fel. När man till sist inser att det här inte går mera kommer det andra problem, vad ska man göra med alla känslor man byggt upp för personen och hur ska man klara av att lämna hen bakom sig? Vad kommer hända med personen om hen lämnas ensam? Alla dessa tankar har allt för ofta lett till att människor stannar för länge i ohälsosamma och även farliga förhållanden. Det är onekligen svårt att bryta sig loss, lyckas man göra det är det plötsligt oron, ansvarskänslan och skulden som blir den nya utmaningen man får tas med, även i vänskapsrelationer är detta inget undantag. Men som du själv skrev i hemliga rutan “Det går inte att vara vän med denna person”.  

Oavsett vad som händer bär varken du eller dina vänner ansvar för den här människans liv eller framtid mera. Man har såklart aldrig rätt att avsiktligt göra någon annan illa men man har alltid rätt att ta avstånd från toxiska personer. Skulle den här människan “göra något dumt” har det inte med ert avståndstagande att göra utan det handlar enbart om personens oförmåga att förstå gränser, ta ansvar för sina handlingar, söka hjälp och förbättra sig. 

Det är sist och slutligen du själv som måste avgöra hur du vill hantera den här situationen. Jag litar som sagt fullständigt på din förmåga att fatta kloka och hälsosamma beslut och jag är säker på att du innerst inne vet bäst själv vad som är rätt för dig att göra. Om du vill nå ut till din före detta vän bara för att kolla att allt är okej eller uppmuntra hen att söka hjälp med syftet att ge dig själv lite lugn och ro finns det ingenting som sätter stopp för det. Men du har absolut ingen skyldighet att göra något alls.  

Jag är stolt över att du tog kontakt och att du var öppen och ärlig med dina tankar och känslor. Fortsätt med det och kom ihåg att ta hjälp och stöd av människorna i din närhet. Var snäll med dig själv och lita på din magkänsla. Kom ihåg att du är värdefull och att din högsta prioritet är att ta hand om din själv och din egen psykiska hälsa.  
Hoppas det här var till någon hjälp. Ta gärna kontakt på nytt om du behöver tips eller stöd! 

Kram <3 
Rosanna