Tandläkarskräck

Hej,

Jag förstår dig väldigt väl, och du skall veta att du är långt ifrån ensam om ditt problem, ävem om jag vet att det inte tröstar dig alls i nuläget. Att ligga i tandläkarstolen med hela munnen full av verktyg och inte själv kunna påverka vad som händer ÄR väldigt invasivt och man känner sig väldigt utsatt och sårbar. Men precis som du skriver så är det ju bra om tänderna är i skick, också av den anledningen att problemen man har i tänderna ju inte försvinner av sig själv trots att man skulle hålla god tandhygien.

Jag önskar att jag hade något magiskt tips som lätt skulle lösa ditt problem. Beroende på hur stort ditt problem med panikångest/ångest är i största allmänhet så skulle jag ge dig rådet att söka hjälp för det så att du på sikt kunde hitta metoder att hantera det. Med egen erfarenhet kan jag också konstatera att det ofta blir lite lättare med tiden, men det är förstås inte heller någonting som hjälper dig just nu.

Mitt råd skulle därför vara att kontakta tandläkaren redan på förhand och berätta om din situation och hur rädd du är, så att de skulle vara medvetna om saken och då kunna överväga att ge dig lugnande innan ingreppet. Det är förstås fortfarande lika skrämmande att ta sig dit, men om de har möjlighet att ge dig lugnande så får du komma dit lite tidigare för att få medicinen, så att då det blir din tur att gå in så kommer du antagligen att vara betydligt lugnare och då kommer tandläkarbesöken efter det att bli lättare. Jag tycker också att du skall fundera över om du i din bekantskapskrets har någon som kunde följa med dig till mottagningen som kunde ha en lugnande inverkan på dig. 

Jag vet inte hur länge du har lidit av ångest och hur din tillvaro ser ut i övrigt, men jag vill påminna dig om att det inte alltid kommer att kännas som det gör just nu. Under perioder kan tivvaron vara väldigt dyster och saker kännas rent hopplösa men det är sällan bestående. Till en del kan man försöka påverka sin vardag själv, och även om det också kan kännas helt hopplöst ibland och som att man bara står på stället och inte kommer vidare så har du alla dagar en ny chans att göra små, små steg mot att må bättre. Här kan du läsa mer om hur du själv kan försöka lära dig att hantera din ångest. Men du skall också komma ihåg att du inte behöver göra allting ensam. Det är het okej att be om hjälp och att berätta för andra hur man mår. De människor som är värda att känna kommer inte att tänka på dig annorlunda bara för att du inte mår perfekt hela tiden.

Jag hoppas att du ringer till tandläkaren och att ni kommer fram till en plan. Du är vare sig den första eller den sista som är rädd för att gå till tandläkaren.

Kram,

Tessi